Jesper Strömbäck

Om politik, medier och politisk kommunikation

Fler artiklar för nedladdning

Posted by jesperstromback på november 19, 2014

Idag har jag lagt ut fyra nya artiklar för fri nedladdning. Tre av dem ingick i ett specialnummer av tidskriften Journalism, vilket handlade om hur olika centrala begrepp i journalistikforskningen har definierats och undersökts samt vad forskningen har kommit fram till och förslag till hur dessa begrepp bör undersökas. Artiklarna det handlar om är:

– Esser, Frank, Strömbäck, Jesper & de Vreese, Claes (2012). Reviewing Key Concepts in Research on Political News Journalism: Conceptualizations, Operationalizations, and Propositions for Future Research. Journalism, 13(2), 139-143.

– Salgado, Susana & Strömbäck, Jesper (2012). Interpretive Journalism: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 144-161.

– Aalberg, Toril, Strömbäck, Jesper & de Vreese, Claes (2012). The Framing of Politics as Strategy and Game: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 162-178.

Den fjärde artikeln bygger på en internationellt jämförande undersökning av hur utbudet av nyhets- och samhällsjournalistik sett ut och förändrats i tretton europeiska länder – inklusive Sverige – mellan 1977 och 2007. I artikeln utvecklar vi också begreppet ”political information environment”, vilket syftar på att olika mediesystem är olika effektiva när det gäller att tillhandahålla rikliga möjligheter för människor – också de som inte är särskilt politiskt intresserade – att ta del av nyhets- och samhällsprogram. Titeln på och författarna till den artikeln är:

– Esser, Frank, de Vreese, Claes H., Strömbäck, Jesper, van Aelst, Peter, Aalberg, Toril, Stanyer, James, Lengauer, Günther, Berganza, Rosa, Legnante, Guido, Papathanassopoulos, Stylianos, Salgado, Susana, Sheafer, Tamir & Reinemann, Carsten (2012). Political Information Opportunities in Europe: A Longitudinal and Comparative Study of Thirteen Televisions Systems. International Journal of Press/Politics, 17(3), 247-274.

Dessa – och ett stort antal andra publikationer – kan laddas ner här.

Posted in Aktuellt, Egna böcker | Taggad: , , , , , , , , | Leave a Comment »

Mycket läsvärt om opinionsundersökningar

Posted by jesperstromback på november 6, 2014

Sedan den startades har den statsvetenskapliga bloggen Politologerna kommit att bli en av de mest intressanta svenska bloggarna om politik i vid mening. Nu senast publicerade Anders Sundell ett mycket intressant inlägg om opinionsmätningar och faran av att dra för mycket på och övertolka små förändringar mellan olika opinionsmätningar. Det kan starkt rekommenderas, och borde vara obligatorisk läsning för alla journalister som rapporterar om och andra som tolkar och uttalar sig om opinionsmätningar.

Posted in Artikeltips, Journalistik & medier, Opinionsmätningar | Taggad: , , , | Leave a Comment »

Gratis nedladdning av ”Väljarna, partierna och medierna”

Posted by jesperstromback på oktober 19, 2014

I kölvattnet av riksdagsvalet pågår eftervalsanalyserna för fullt, både inom och utanför partierna. Inom den akademiska världen pågår också analyserna av såväl valkampanjerna som valet och varför det gick som det gick. Det kommer dock dröja innan de första fullödiga vetenskapliga analyserna har publicerats, men i väntan på det finns det mycket tidigare forskning som fortfarande är relevant och kan vara till nytta eller av intresse för dem som arbetar med, studerar eller forskar kring politisk kommunikation och valrörelser.

Ett sådant exempel är boken Väljarna, partierna och medierna. En studie av politisk kommunikation i valrörelsen 2006, som jag redigerade och gav ut tillsammans med Lars Nord för några år sedan (SNS Förlag, 2009). Idag har jag lagt ut den för gratis nedladdning (ladda ner här), för den som är intresserad. Ännu fler artiklar, rapporter och böcker för fri nedladdning finns här.

Posted in Aktuellt, Politisk kommunikation | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Nya boken Makt, medier och samhälle ute nu

Posted by jesperstromback på oktober 9, 2014

Nu finns den äntligen i tryck, den nya och reviderade upplagan av Makt, medier och samhälle. En introduktion till politisk kommunikation (Studentlitteratur, 2014). Boken en bred introduktion och genomgång av forskning kring den politiska kommunikationen mellan politiska aktörer, medieaktörer och medborgare, med särskilt fokus på mediernas inflytande i den politiska kommunikationen och opinionsbildningen. Den vänder sig till alla som studerar och forskar kring olika aspekter av den politiska kommunikationen, men också till politiker, journalister, kommunikatörer och andra som på olika sätt deltar i eller är beroende av den politiska kommunikationen.

Boken innehåller åtta kapitel. Till sin struktur följer boken den tidigare upplagan, men samtliga kapitel har arbetats igenom, uppdaterats och reviderats både när det gäller teori och vad aktuell forskning visar. Några områden där mer betydande förändringar har skett gäller medielandskapens förändringar och betydelse för demokratin, de psykologiska grunderna för mediernas makt och inflytande, politisk public relations och politikens medialisering. De kapitel som ingår i boken är:

1. Inledning

2. Politisk kommunikation och makt

3. Medborgarna i den politiska kommunikationen

4. Mediernas makt över publiken

5. Makten över medierna

6. Nyhetsjournalistikens bilder av politik och samhälle

7. Politik, public relations och strategisk kommunikation

8. Demokratin och politikens medialisering

Mer information om boken finns hos förlaget. Där finns också pressmeddelandet om boken, som nu går att köpa via såväl förlaget som exempelvis Bokus och Adlibris. Just nu erbjuder Studentlitteratur dessutom boken till ett särskilt kampanjpris som ligger runt hundra kronor lägre än hos de andra bokhandlarna, så passa på medan specialerbjudandet gäller.

Posted in Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

DN Debatt idag: för demokratin behövs en ny stor medieutredning

Posted by jesperstromback på oktober 2, 2014

Idag skriver jag tillsammans med Lars Nord, Mart Ots, Ingela Wadbring och Lennart Weibull en artikel på DN Debatt, där vi uppmanar den tillträdande regeringen att ta medieutvecklingen på allvar och tillsätta en ny stor medieutredning som tar ett samlat grepp på medieutvecklingen och mediepolitiken. Rubriken, satt av DN, är ”Stoppa ökande medieklyfta för vår demokratis skull”.

Allt för ofta ägnar politiker för lite uppmärksamhet åt mediefrågorna. Allt för ofta ses mediefrågorna som branschfrågor snarare än demokratifrågor. Allt för ofta bryter man upp olika delar av mediepolitiken och diskuterar dessa var för sig, om det nu handlar om presstöd, public service eller reklamskatt. Samtidigt tilltar fragmentiseringen av medielandskapen samtidigt som klyftorna mellan olika grupper tenderar att växa. Risken är stor att det leder till ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor och försvagad social sammanhållning.

Vad som behövs är därför ett samlat grepp och en ny, innovativ och samlad mediepolitik, och för att forma en sådan mediepolitik behövs en genomgripande utredning där alla stenar vänds på och gamla inlåsta positioner omprövas. Perspektivet i en sådan utredning bör vara demokratins och medborgarnas behov, inte branschens. Hela artikeln finns inklippt nedan:

 

”Stoppa ökande medieklyfta för vår demokratis skull”

Löfven får inte glömma mediepolitiken. Vi får fler medier, men de flesta lutar åt underhållning. Klyftorna växer mellan olika slags medieanvändare, vilket hotar samhällets sociala kitt. Försämringen är långsam men obeveklig. Det behövs en ny medieutredning som utgår från från medborgarna, skriver fem medieforskare.

Inom kort läser den nye statsministern Stefan Löfven upp sin regeringsförklaring i riksdagen. Med all säkerhet kommer där närmare besked om jobbpolitiken, satsningar inom välfärden, skolan, miljön och jämställdhetsarbetet.

Men nästan lika säkert är att mycket lite kommer att sägas om medierna och mediepolitiken. Nya regeringar brukar inte så gärna tala om den. I Fredrik Reinfeldts rekordlånga regeringsförklaring 2006 fanns en kort sats om att ”medierna ska vara fria”. 2010 nämndes inte medierna över huvud taget.

Mediepolitik är nu inte de svenska politiska partiernas bästa gren. Utredningar görs, men innovativa förslag till förändringar förkastas av politikerna. Presstödet blir kvar med en lätt modifierad 1970-talsmodell, som om ingen digital medieutveckling existerade. Radio- och tv-licensen fortsätter att kopplas till innehav av viss teknisk apparatur, som om inte nya och konvergerande plattformar ständigt tillkommer. Frågorna om reklamskatten och digitalmomsen står och stampar.

Den nya regeringen har en gyllene chans att bryta med de försummelser på mediepolitikens område som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar gjort sig skyldiga till. Det är mycket angeläget att den hittillsvarande passiviteten förbyts i konstruktiva helhetsperspektiv som tar sin utgångspunkt i den snabba medieutvecklingen. Med mediepolitik menar vi inte massiva statliga subventioner, interventioner och hård styrning av medierna. Mediepolitik handlar i grunden om partiernas samlade inställning till mediernas villkor i samhället, snarare än om enskilda beslut kring vissa medier.

En innovativ mediepolitik brådskar. Inte främst för att det är synd om enskilda medieföretag som har svårare att klara konkurrensen, utan för att det är mediepolitikens uppgift att skapa goda förutsättningar för medierna att leva upp till sina demokratiska roller som informationsbärare, granskare och debattarena. Sverige behöver en mediepolitik värd namnet. Inte för att allmänfinansierade och kommersiella medier ska garanteras konkurrensfördelar på tuffare marknader, utan för att en fungerande demokrati förutsätter medier som tillhandahåller information som gör att människor fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor. En innovativ mediepolitik måste utgå från att medieutvecklingen är en demokratifråga, inte en branschfråga.

Det saknas verkligen inte skäl för kloka mediepolitiska insatser. Det kommer regelbundna rapporter om hur nyhetsjournalistiken tunnas ut när redaktioner bantas. TV4:s lokala stationer, Helsingborgs Dagblad och Stampen är några aktuella exempel. Allt större delar av landet hamnar i medieskugga, såväl i landsorten som i storstädernas kranskommuner. Eftersom många stora nyheter har sitt ursprung i den lokala journalistiken är det är viktigt att påminna om att lokaljournalistikens nedmontering är ett nationellt problem.

Det är visserligen sant att vi fått allt fler medier, men de flesta lutar mer åt underhållning än journalistik. Aktuella studier visar på allt större klyftor mellan olika grupper av medieanvändare. Medan en del allt mer aktivt söker nyheter i det nya medielandskapet, blir det samtidigt lättare än någonsin för andra att helt undvika nyheter. Risken för ökade kunskapsklyftor och förtroendeklyftor är därför överhängande, och medieutvecklingen innebär därför ett hot mot den sociala sammanhållningen, toleransen och de gemensamma värdegrunderna.

Uppkomsten av sociala medier och den stora spridning de har fått är viktig och i dessa medier finns förvisso en demokratisk potential. Samtidigt visar studier att bilden av verkligheten i dessa medier är fragmentarisk. Nyhetshändelser som sprids på sociala medier har inte på långa vägar den allsidighet och saklighet som präglar nyheter som kommer från de professionella nyhetsredaktionerna. Till detta ska läggas problemen med spridningen av icke-demokratiska åsikter och bristen på källkritik i värderingen av den information som sprids på nätet. Behovet av informations- och mediekunnighet har aldrig varit större.

Vår slutsats är därför att hoten mot kvalitetsjournalistiken aldrig varit större. Medieutvecklingen skulle kunna beskrivas som demokratins klimatfråga. Förändringarna från en vecka till en annan är sällan dramatiska, men över tid formas en utveckling som försvagar demokratins förmåga att fungera. Eftersom de flesta människor får sin bild av verkligheten från medierna är det viktigt att säkra tillgången på trovärdiga nyhetsmedier för alla. Där ligger den stora utmaningen för framtidens mediepolitik.

Exakt vad en sådan mediepolitik ska innehålla lämnar vi öppet, men alla stenar behöver vändas på och gamla inlåsta positioner omprövas. Vad som behövs är en ny medieutredning som, i likhet med Danmark och Norge, utgår från den samlade medieutvecklingen. Vi har haft nog med analyser av enskilda medietyper i Sverige. När alla medier konvergerar och används alltmer integrerat och komplext måste mediepolitiken grundas på ett mer allsidigt underlag.

Det verkar nu finnas en samsyn över blockgränserna om att en sådan medieutredning behövs. Men lika viktigt är att perspektiven i denna utredning för en gångs skull inte bara utgår från omsorgen om mediebranschen. Mediefrågorna är större än det särintresse som formas av medieföretagen och som präglat tidigare utredningar. Mediefrågorna handlar ytterst om vitala demokratiska värden som informationsfrihet, kritisk granskning och offentlighet. Människors tillgång och användning av medier i den moderna demokratin är därför viktigare att säkra än enskilda medieföretags överlevnad.

Det kan tyckas långt till en ny mediepolitik som vänder helt på perspektiven och utgår mer från medborgarnas behov än från mediebranschens intressen och som analyserar hela mediesystemet i stället för enskilda medieformer var för sig. Likafullt måste något göras och det snabbt. Total tystnad om medierna i den kommande regeringsförklaringen vore mycket illavarslande. Här har Stefan Löfven ett ypperligt tillfälle att markera att ny medietid kräver ny mediepolitik. Inte för mediernas, men för medborgarnas och demokratins skull.

Lars Nord, professor, Mittuniversitetet

Mart Ots, föreståndare MMTC, Internationella handelshögskolan i Jönköping

Jesper Strömbäck, professor, Mittuniversitetet

Ingela Wadbring, professor, Mittuniversitetet

Lennart Weibull, professor, Göteborgs universitet

Författarna representerar forskning om medier och demokratifrågor och har under fyra decennier bidragit till arbetet med pressutredningar, public service-utredningar och Framtidskommissionen.

Posted in Aktuellt, Demokrati och politik, Journalistik & medier | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Nytt nummer av Political Communication Report

Posted by jesperstromback på september 28, 2014

Nu har det senaste numret av Political Communication Report, vilket är nyhetsbrevet för sektionerna för politisk kommunikation inom International Communication Association och American Political Science Association, publicerats. I det medverkar jag med en artikel som handlar om trenderna i forskning om politisk kommunikation, sett utifrån de papers som under de senaste åren skickats in till den årliga konferensen med International Communication Association. Titeln på artikeln är ”Currents in Political Communication Scholarship – A Program Planner’s Perspective”, och den kan läsas här.

Posted in Aktuellt, Nya publikationer | Taggad: , | Leave a Comment »

Nytt uppdrag i demokratiutredningen

Posted by jesperstromback på september 23, 2014

Nu är det klart att jag har blivit utsedd till en av experterna i 2014 års Demokratiutredning, med det formella namnet Utredningen om demokratisk delaktighet och inflytande över det politiska beslutsfattandet. Utredningen leds av Olle Wästberg, och till dess uppdrag hör att

  • föreslå åtgärder som kan bidra till att fler personer erbjuds respektive väljer att åta sig politiska förtroendeuppdrag,
  • analysera formerna för delaktighet och inflytande mellan valen och identifiera samhällsförändringar som kan påverka det demokratiska deltagandet på sikt,
  • föreslå åtgärder som kan stärka individens möjligheter till delaktighet och inflytande under mellanvalsperioder, och
  • belysa frågor om ungas politiska representation, delaktighet och inflytande.

Det ska bli mycket spännande att delta i och kunna bidra till demokratiutredningens arbete. Mycket har hänt sedan den förra demokratiutredningen avslutade sitt arbete, och det finns många skäl att analysera de punkter som lyfts fram i direktiven. I det sammanhanget hoppas jag också kunna lyfta in mediernas betydelse. Ofta ses medierna och medieutvecklingen som en branschfråga, men ytterst är det en demokratifråga, och i det medialiserade samhälle vi lever i kan man inte förstå några former av politiskt beteende utan att också väga in medierna och hur de på olika sätt formar de bilder av verkligheten som vi alla – mer eller mindre – utgår från när vi formar våra egna bilder av verkligheten.

Mer information om utredningen, inklusive direktiven, finns på Demokratiutredningens hemsida. Här finns också pressmeddelandet som Mittuniversitetet idag skickade ut med anledning av att jag blivit utsedd till expert i utredningen.

Posted in Aktuellt, Demokrati och politik | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Ett val (nästan) utan vinnare

Posted by jesperstromback på september 15, 2014

Valet är över och rösterna är räknade. I både nya och gamla medier och runt fikaborden pågår diskussionerna för fullt om hur valet ska tolkas och vad som händer nu. Några säkra svar är dock svåra att ge. Framtiden är i högsta grad osäker, och när det gäller att förstå valet och varför det gick som det gick behövs grundliga analyser baserade på de olika valundersökningar som genomförs för att tränga djupare in i svaren. Några observationer kan dock göras.

En central observation är att detta är ett val nästan utan vinnare. Stefan Löfven kommer få uppdraget att bilda regering, men jämför man de rödgröna partiernas resultat med valet 2010 är det tydligt att förändringarna är mycket små. Det valresultat som för socialdemokraternas del ansågs närmast katastrofalt 2010 befästs i ytterligare ett val. De rödgröna partierna har vunnit valet i den meningen att de – i någon form – tar över regeringsmakten, men det beror mindre på att de rödgröna har vunnit valet och mer på att alliansen förlorade valet. Något egentligt mandat för den kommande perioden har de därför inte fått.

En annan observation är att den enda vinnaren är Sverigedemokraterna. Vad som ligger bakom deras framgång kommer att analyseras grundligt, men två förklaringar är tydliga. Den ena är att det finns dem som är missnöjda med Sveriges öppna hållning till flyktingar och invandrare och som vill begränsa invandringen. I vilken utsträckning det beror på främlingsfientlighet och rasism alternativt den sakligt sett felaktiga uppfattningen att det finns en motsättning mellan en öppen migrationspolitik och välfärden är svårare att säga. Den andra hänger samman med att SD enligt Valu har varit särskilt framgångsrika bland dem som hyser politikermisstro: att rösta på Sverigedemokraterna har varit ett sätt att markera missnöje mot vad som uppfattas som etablissemanget.

En tredje observation – som är central inför de fortsatta diskussionerna om hur valresultatet ska tolkas – är att 87 procent röstade på partier som står för en öppen hållning till flyktingar och invandrare från olika delar av världen. Det kommer säkert att finnas dem som kommer att argumentera för att de etablerade partierna framöver måste möta Sverigedemokraternas framgång genom anpassning till dem – även om det kommer formuleras elegantare – men den internationella erfarenheten visar att det inte finns något stöd för att det skulle vara en framgångsrik väg. Vad de etablerade partierna istället behöver göra är att fortsätta stå upp och argumentera för öppenhet och tolerans. Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen ska ha all heder för att de har tagit den striden, och den behöver fortsätta tas. Därutöver är det viktigt att tydligare visa att det inte finns någon motsatsställning mellan invandring och välfärd. Att vara ett öppet land är inte bara en fråga om solidaritet: det är också en fråga om egenintresse.

En fjärde observation är att frågan om behovet av en stark regering inte har varit så viktig för väljarna jämfört med andra överväganden. Exakt vilken regering vi kommer att få är ännu oklart, men oavsett hur den kommer att se ut innebär valresultatet stora svårigheter att forma en handlingskraftig regering. Detsamma hade gällt om allianspartierna lyckats något bättre och kunnat sitta kvar. Varför behovet av en stark regering inte har spelat en större roll är i skrivande stund oklart, men en delförklaring är rimligen att svenskarna inte känner sig särskilt oroade över utvecklingen och framtiden. När tiderna upplevs som förhållandevis goda och trygga känns frågan om regeringens handlingskraft mindre angelägen medan den upplevs som mer central i kristider. Samtidigt står Sverige inför en lång rad centrala framtidsutmaningar inför framtiden, och dessa kommer att bli svårare att möta i frånvaro av en regering med ett starkt parlamentariskt stöd.

En femte observation handlar om allianspartierna, vilka utgör valets främsta förlorare. Det finns olika skäl till det, men inte minst viktigt är att de förlorade kampen om bilden av både de gångna åtta åren och framtiden. De lyckades vare sig vinna tillräcklig trovärdighet för sin berättelse om hur Sverige har utvecklats till det bättre under alliansens regeringstid, i sig och i jämförelse med hur andra länder klarat sig, eller att formulera en tydlig berättelse om framtiden och vad de ville göra om de fick förnyat förtroende. Valet blev i stor utsträckning en kamp om verklighetsbilder och visioner för framtiden, och dessa kamper förlorade allianspartierna.

Vid sidan av detta finns det givetvis många andra observationer som också skulle kunna göras. För att några säkrare slutsatser ska kunna dras behöver vi dock invänta de olika undersökningar som pågår kring valkampanjerna, mediebevakningen och väljarbeteendet. Det kommer att finnas många skäl att återvända till frågan om varför valet gick som det gick.

Posted in Aktuellt, Svensk politik | Taggad: , , | Leave a Comment »

Utan invandring stannar Sverige

Posted by jesperstromback på september 12, 2014

Under den här valrörelsen har Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna försökt sig på en ny retorik, där hävdar att de istället för att låta flyktinginvandrare komma till Sverige vill hjälpa till i närområdet där hjälpbehovet är som störst, och att de därigenom kan hjälpa fler människor samtidigt som de får pengar över för att förbättra välfärden. Att Jimmie Åkesson är en skicklig debattör är tydligt, men samtidigt är retoriken grovt vilseledande. När det gäller den här retoriken kan åtminstone fem problem identifieras.

* Det första problemet hänger samman med att det inte finns någon motsats mellan att hjälpa människor i närområdet och att ha en öppen flyktingpolitik. Sverige hjälper redan till i närområdet, och dessutom vill SD minska biståndet. Deras argumentation är därför falsk. Till det ska man lägga att länderna i närområdet har enorma problem med att ta hand om den stora mängden flyktingar, och de behöver därför hjälp både med att ta hand om människor på plats och genom att det blir färre som behöver hjälp på plats. Detta har bland annat Unesco påpekat.

* Det andra problemet hänger samman med att även om Sverige skulle fördubbla eller tredubbla eller fyrdubbla insatserna som görs för att hjälpa människor i närområdet skulle en del söka sig till bland annat Sverige, och de blir knappast hjälpta av att de skickas tillbaka med argumentet att de får hjälp på plats.

* Det tredje problemet med deras argumentation är att det bortser från att asylrätten är en rätt som Sverige förbundit sig till genom olika internationella konventioner. Det hade varit ärligare om de hade sagt att de inte tror på asylrätten, men så länge asylrätten gäller har Sverige en förpliktelse att pröva asylskälen hos de som kommer.

* Det fjärde problemet är att det är uppenbart att det framförallt är flyktingar från utomeuropeiska länder som de vänder sig emot, och både Åkesson själv och många andra i partiet har många gånger gjort det tydligt att det är muslimer som de inte vill ha i Sverige. Det kan inte tolkas som något annat än främlingsfientlighet och rasism. Till det kommer givetvis deras historia. Oavsett förändringar av retoriken och den politiska fasaden är Sverigedemokraterna fortsatt ett främlingsfientligt parti. Deras trovärdighet när de säger att de vill hjälpa är därför obefintlig.

* Det femte – och inte minst viktiga – problemet handlar om att det ligger i Sveriges egenintresse att ha en öppen hållning till flyktingar och invandrare. SD:s argumentation bygger på att det finns en motsats mellan öppen invandringspolitik och välfärd, men den motsättningen är falsk. Långsiktigt tjänar Sverige – även ekonomiskt – på invandringen. Hur mycket beror på hur väl integrationspolitiken fungerar, så om man verkligen bryr sig om vilka resurser som finns till välfärden borde man ägna kraften åt att förbättra integrationspolitiken. Men där är SD:s politik obefintlig. Man skulle kunna göra en jämförelse med skolan. På kort sikt uppstår utgifter men på längre sikt tjänar Sverige både på att satsa på utbildning och invandring. Det är en investering. Jag tror inte någon skulle köpa att det vore klokt att dra ner på pengarna till skolan därför att det är en kostnad, och i grunden gäller detsamma invandringen. Utan invandring stannar Sverige.

Posted in Aktuellt, Svensk politik | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Alla dessa tolkningar och analyser

Posted by jesperstromback på september 11, 2014

En av de tydliga trenderna i den politiska journalistiken är att den har gått från att vara beskrivande till att bli allt mer tolkande och kommenterande. Samtidigt har journalister – tillsammans med experter och externa kommentatorer – blivit allt mer framträdande och tagit en allt större plats på bekostnad av det utrymme som politiker har att själva komma till tals. För svensk del har detta visats av bland annat min egen forskning (se bland annat Kampen om opinionen) och Kent Asps nya bok om Mediekratin. Det kan ses som ett uttryck för den politiska journalistikens medialisering.

Den nu pågående valrörelsen är inget undantag: tvärtom tycks den tolkande och kommenterande journalistiken breda ut sig ännu mer. Det märks inte minst i samband med TV:s partiledarutfrågningar. Inte nog med att dessa analyseras av journalister i efterföljande nyhetssändningar, något som har gjorts sedan länge, nu omgärdas de också av uppsnack och eftersnack eller besök i green room, som om det inte vore någon principiell skillnad mellan politiska utfrågningar och debatter inför ett val – med allt vad det valet kommer att innebära för människor i deras vardagliga liv – och fotbollsmatcher eller underhållningsprogram som Idol eller Let’s dance.

Ur ett demokratiskt perspektiv tycker jag detta är problematiskt av åtminstone tre skäl. För det första bidrar de förändrade formaten för hur utfrågningarna omgärdas av uppsnack och eftersnack till att sudda ut gränserna mellan politiska program och underhållningsprogram, som om det inte vore någon principiell skillnad. För det andra handlar analyserna och kommentarerna i mycket stor utsträckning om hur olika partiledare ”klarade sig” eller framträdde snarare om den politiska substansen. Därmed bidrar de till spelgestaltningarna av politik. För det tredje bidrar den kommenterande och tolkande journalistiken, särskilt när den sänds i direkt anslutning till utfrågningarna eller debatterna, till att försvåra för människor att fritt och självständigt forma sig en åsikt eller uppfattning om partiledarna och hur de svarade och framträdde i utfrågningarna. Tolkningarna görs så att säga åt tittarna. Detta är inte betydelselöst, eftersom det finns forskning som visar att människor som ser på debatter och efterföljande kommentarer påverkas och tolkar debatterna annorlunda än de som bara ser på debatterna.

Detta diskuterar och kommenterar jag i ett inslag som kommer att sändas i Aktuellt, troligen ikväll. För mer information om det inslaget och mina synpunkter, se gärna artikeln som idag publicerats på SVT:s hemsida. För säkerhets skull kanske det ska läggas till att min kritik inte riktar sig mot utfrågarna eller de som ställer upp i uppsnacken eller eftersnacken: kritiken riktar sig mot programformaten och medierna som allt mer väljer att lyfta fram tolkningar och kommentarer.

Posted in Aktuellt, I medierna, Journalistik & medier | Taggad: , , , , , | 2 Comments »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 179 andra följare