Jesper Strömbäck

Om politik, medier och politisk kommunikation

”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”

Posted by jesperstromback på december 15, 2014

Idag publicerar Fredrik Runsiö och jag en debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken ”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”. Artikeln handlar om behovet av en politisk nyhetsbevakning som fokuserar mindre på det politiska spelet – strategierna, taktikerna och motiven bakom olika politiska beslut – och mindre på politikens sakinnehåll. Det är inte minst viktigt när vi nu står inför ett extraval, där vägen fram till denna historiska händelse gör att risken för att mediebevakningen och debatten fokuserar på det politiska spelet är särskilt stor. Vad som ur ett demokratiskt perspektiv behövs är inte en valrörelse som fokuserar på det politiska spelet – vad som behövs är en valrörelse som fokuserar på de utmaningar som Sverige står inför och vad de politiska alternativen har för förslag för att möta dessa, och som förhoppningsvis kan leda till ett valutslag som är tydligare än i höstas och som gör det möjligt att forma en regering med kraft att möta de viktiga utmaningar som Sverige står inför. Hela artikeln finns nedan:

”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”

Politik är att vilja, skrev Olof Palme. Men vad vill svenska politiker i dag? ”Vinna matchen” är svaret som många läsare, lyssnare och tittare troligen har uppfattat de senaste veckorna. Medierna har tydligt ramat in detta som en fråga om ett taktiskt spel, där de sakpolitiska skillnaderna spelar en underordnad roll – om de över huvud taget kommer fram. Vissa politiker väljer att spela med i detta mediernas älsklingsgren: att reducera ett riksdagsval till en fråga om ”vem tar vem?”.

Richard Jomshof, riksdagsledamot för SD uttryckte sig exempelvis så här i Sveriges Radios program Medierna den 7 december: ”Vi är inte dummare heller än att vi förstår att utnyttja situationen till max. Det är ett spel, det är politik det handlar om.” Annie Lööf (C) twittrade den 3 december: ”Stefan Löfven har kastat den röda handsken. Vi tvekar inte att ta matchen.”

Samtidigt vet vi att de flesta politiker – i alla läger – brinner för sin övertygelse och vill prata om sina politiska förslag i sak. Men om politikerna får lära sig att det enda sättet att nå ut i media – vilket är avgörande för att nå ut till väljarna riktigt brett – är att uttrycka sig drastiskt i en fråga där politiken har reducerats till ett spel, så har vi ett problem.

Forskningen visar att den så kallade speljournalistiken – journalistik som handlar om det politiska spelet snarare än om de politiska sakfrågorna – har ökat över tid. Vi kan varje dag se det i nyhetssändningarna där de politiska kommentatorerna, ibland med hjälp av bisittande statsvetare lägger ner mer tid på att förklara varför politiker säger en sak än vad de egentligen säger. Väljaren får bilden att alla förslag bara läggs som brickor i ett spel för att vinna makten.

Fokus är alltså på glid – från att förmedla vilka reformer politiker och partier vill genomföra till att för valmanskåren berätta om hur taktiken bakom förslagen och utspelen ser ut. Nu ser vi konsekvensen av denna förskjutning när allt fler politiker fastnar i taktiserandet och själva börjar beskriva det man sysslar med som en match eller ett spel, där det koras vinnare och förlorare – och där vinnarinstinkt är mer avgörande än att ha de bästa förslagen.

Speljournalistik lämnar oss mediekonsumenter och väljare med ett tomrum, där den politiska substansen borde finnas. Medierna är den moderna människans främsta informationskälla och fyller en mycket viktig roll i den politiska demokratin. Trots det bidrar den i dag i allt för stor utsträckning i stället till en långt driven förenkling och i vissa fall även fördumning av politiken. Forskningen visar också att speljournalistik kan leda till att öka människors misstro mot politik och politiker och till att minska deras politiska intresse. Det drabbar i förlängningen även nyhetsmedierna själva, eftersom det finns samband mellan politiskt intresse och konsumtion av nyhetsmedier.

Men om vi nu ser att politiker anpassar sig allt mer och blir spelpolitiker, ett slags Frank Underwood från tv-serien House of Cards i miniatyr, vad blir då kvar av demokratin? Ja kanske bara ett spel. Ett spel där väljare, medborgare och politisk vilja blir av underordnad betydelse och vinsten, besegrandet och de snygga avslutningarna blir själva målet.

När nu ett extra val står för dörren finns bara en stilla nåd att bedja om: ge oss en redaktionell upprustning! Ta politiken och valrörelsen på allvar. Låt oss väljare få ta del av vad partierna vill och vad de står för. Inte vilken taktisk baktanke partiledarna har för att säga vad de säger just där och då och hur de tänker göra om om inträffar nästa dag. Vi behöver en journalistik som gör att politiker och partier kan fokusera på politik – inte medietaktik – och så att vi som medborgare får rikligt med information om politikens innehåll.

Sveriges Radio och SVT har ett särskilt ansvar som public service-företag. Låt oss höra från redaktionellt ansvariga där hur de tänker ge mer fakta och mindre av spelteori. Men låt oss också höra från de stora privata mediebolagen – hur kan Bonnier, Schibstedt och de andra bidra till att mer fokusera rapporteringen på politikens innehåll. För den fokuseringen behövs.

Posted in Aktuellt, I medierna, Journalistik & medier | Taggad: , , , , , , | Leave a Comment »

Medieutvecklingen – demokratins klimatfråga

Posted by jesperstromback på december 6, 2014

Idag skriver jag en artikel i GP kultur som analyserar medieutvecklingen och vad den betyder ur ett demokratiskt perspektiv. Rubriken är Demokratins klimatfråga, vilket fångar tre aspekter av medieutvecklingen. För det första att medieutvecklingen inte är en fråga främst för mediebranschen, utan en fråga om demokratin och dess förutsättningar att fungera. För det andra att medieutvecklingen handlar om en process, där det kanske inte händer särskilt mycket från den ena veckan eller månaden till den andra, men över tid formas en utveckling som kan bli mycket svår att vända, och ju längre vi väntar, desto svårare blir det att vända utvecklingen. För det tredje att konsekvenserna på längre sikt kan bli mycket allvarliga. Idag är de demokratiska problem som följer av medieutvecklingen inte dramatiska, men de riskerar att bli det på sikt. Hela artikeln följer nedan:

Demokratins klimatfråga

Förändringarna i den svenska mediebranschen riskerar att få stora konsekvenser. I tre artiklar kommer GP kultur att genomlysa risker, bakgrund och politikens möjligheter i det nya mediesamhället. Först ut Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, som skriver om vikten av att se mediefrågor som demokratifrågor.

Att den svenska tidnings- och mediebranschen befinner sig i en svår omställningsprocess har knappast undgått någon som följer utvecklingen. Denna omställningsprocess, eller kris, uppträder i åtminstone två skepnader. Den ena handlar om förändringar av de redaktionella resurserna – kanske även ambitionerna – och den andra om förändringar av människors medieanvändning. Sammantaget förstärker de varandra på ett sätt som riskerar att leda till stora demokratiska utmaningar. Den verkliga krisen handlar nämligen inte om tidnings- eller mediebranschen. Den verkliga krisen handlar om demokratin och dess långsiktiga förutsättningar att fungera.

När det gäller de redaktionella resurserna har de under det senaste decenniet minskat hos i princip alla redaktioner runt om i landet. Sparpaketen har duggat tätt. Enligt en studie av Gunnar Nygren och Kajsa Althén minskade svensk press antalet lokalredaktioner med 36 procent mellan 2004 och 2014, samtidigt som antalet redaktionella tjänster minskade med 25 procent.

När det gäller medieanvändningen har utvecklingen under de senaste decennierna inneburit att det totala medieutbudet har expanderat kraftigt. Trots ökad parallellanvändning av olika medier är människors tid och möjlighet att ta del av olika medier begränsade. Det ökade medieutbudet leder därmed till ökad konkurrens om människors uppmärksamhet och till att människor tvingas att bli allt mer selektiva i sin medieanvändning. Ju mer selektiva människor tvingas vara, desto större betydelse får samtidigt deras intressen och preferenser. Ökad valfrihet innebär oftast ökat valtvång. Samtidigt har traditionella normer om att man bör läsa tidningen och följa nyheterna försvagats, inte minst bland yngre grupper. Värst drabbade är morgontidningarna, där den regelbundna läsningen (på papper) sjönk från 88 till 56 procent mellan 1986 och 2013. Så sent som för bara några år sedan låg den på över 70 procent.

Sammantaget leder medielandskapets förändringar inte bara till att det blir allt svårare för olika medier att behålla sin publik, utan också till ökade skillnader i medieanvändning mellan olika grupper. Lite förenklat kan man säga att det expanderande medieutbudet har gjort att det har uppstått parallella paradis för olika grupper av människor.

Å ena sidan har den totala informationsmängden ökat kraftigt, och för dem som är intresserade av politik och samhälle har det aldrig varit lika enkelt som nu att hitta kvalificerad nyhetsjournalistik och information av annat slag. Å andra sidan har det icke-journalistiska medieutbudet ökad mycket mer än det journalistiska utbudet, och för dem som inte är intresserade av politik och samhälle har det aldrig varit lika enkelt som nu att undvika allt vad nyhetsmedier och samhällsinformation heter. Samtidigt har det blivit allt enklare för människor att söka sig till alternativa informationskällor som bekräftar de åsikter och verklighetsuppfattningar, ja fördomar, som man redan har.

Forskning visar också att två grupper av medieanvändare har ökat i storlek under de senaste decennierna. Det handlar dels om nyhetssökarna, de som är storkonsumenter av olika nyhetsmedier, dels om nyhetsundvikarna, de som knappt tar del av några nyhetsmedier alls. Forskning visar också att det politiska intresset, tillsammans med ålder, har blivit viktigare för att förklara människors konsumtion av nyhetsmedier.

Var för sig är dessa utvecklingstendenser – de sjunkande redaktionella resurserna och kanske även ambitionerna samt den minskande och efter ålder och politiskt intresse allt mer uppdelade konsumtionen av nyhetsmedier – oroande ur ett demokratiskt perspektiv. Ser man dem tillsammans mörknar bilden ytterligare.

Som konstaterades tidigare: den verkliga krisen handlar inte om mediebranschen. Den verkliga krisen handlar om demokratin. Om mediebranschen var vilken bransch som helst, och journalistiken vilken vara som helst, skulle medieutvecklingen spela mindre roll. Nu är den en fråga som borde engagera alla som värnar demokratin och dess livskraft.

För att förstå varför medieutvecklingen är en demokratifråga är det centralt att förstå två grundläggande förhållanden. Det första är att demokratin förutsätter att människor är åtminstone någorlunda informerade om politik och samhälle i vid mening – och att det råder någorlunda jämlikhet i politiska kunskaper. Om människor inte har kunskaper om politik och samhälle blir det svårt för dem att orientera sig i samhället, ta ställning i samhällsfrågor och de allmänna valen, och att ta tillvara på sina intressen. Liksom i andra sammanhang är kunskap makt, eller åtminstone en förutsättning för att kunna utöva ett meningsfullt medborgerligt inflytande. Om utvecklingen leder till ökade kunskapsklyftor och minskad jämlikhet i politiska kunskaper riskerar det därför att leda till att representationen snedvrids. Det andra är att de journalistiska nyhetsmedierna, olika nya medier till trots, utgör människors viktigaste källa till information om politik och samhälle. Människor är bokstavligt beroende av nyhetsmedierna för information om allt sådant som ligger bortom deras egen vardag, vilket gäller det mesta av samhällelig och politiskt betydelse. Om medierna inte rapporterar om sådant som människor behöver känna till för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor, eller om vissa grupper av människor i allt högre grad väljer bort den typen av information, riskerar det att leda till inte bara ökade kunskapsklyftor och ökade deltagandeklyftor. Det riskerar också att leda till ett ökat demokratiskt utanförskap.

Det som är verkligt oroande är dock inte situationen i dag. Fortfarande produceras en mängd kvalificerad journalistik, och fortfarande följer de flesta med i nyheterna. Fortfarande är det relativt få som helt väljer bort nyhetsmedierna, och fortfarande är det förhållandevis få som helt ersätter nyhetsmedier med olika alternativa informationskällor som drivs av politiska agendor.

Det som är verkligt oroande är den långsiktiga utvecklingstrenden. För varje år som går tenderar de redaktionella resurserna att utarmas ytterligare samtidigt som klyftorna mellan nyhetssökare och nyhetsundvikare ökar och fler ställer sig utanför det dagliga nyhetsflödet. Eftersom den underliggande mekanismen är att ett ökat medieutbud gör att människors preferenser – inte minst deras intresse för politik och samhälle – betyder allt mer när de väljer vilka medier och vilket medieutbud de tar del av talar mycket lite för att utvecklingen skulle vända av sig själv. Den riskerar tvärtom att förstärkas när nya generationer växer upp utan vanan och normen att läsa tidningar och följa nyheterna.

Allt detta gör det befogat att beteckna medielandskapets förändringar som demokratins klimatfråga. I likhet med klimatfrågan sker det inga drastiska förändringar från en månad eller ett år till ett annat, men över tid formas en utveckling som riskerar att leda till stora framtida problem. I likhet med klimatfrågan är det därför avgörande att se den långsiktiga trenden och att angripa problemet så snart som möjligt. Ju längre vi väntar, desto svårare kommer det att bli att vända utvecklingen, och desto större kommer problemen att bli.

De frågor vi bör ställa oss i dag är därför: vad händer med demokratin om vi i framtiden inte längre har medier som når ut brett och som granskar makten och tillhandahåller sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor? Vad händer med demokratin om stora grupper i samhället inte alls följer med i nyhetsflödet och mer eller mindre saknar kunskap om aktuella samhällsproblem? Vad händer med demokratin om människor i allt större utsträckning lever i sina egna filterbubblor eller förlitar sig på informationskällor som drivs av politiska agendor? Vad händer med demokratin om desinformation – felaktig, falsk, missvisande och fragmenterad information – allt mer tränger undan information, eller om desinformation tillskrivs lika stor eller större trovärdighet än faktabaserad information? Och vad händer med demokratin om ökade skillnader i kunskap och deltagande läggs ovanpå och förstärker de socioekonomiska resursskillnader som redan finns mellan olika grupper? Vad händer då med den sociala sammanhållningen?

Detta är dessvärre inte hypotetiska frågor. Detta är högst verkliga frågor som riskerar att bli allt mer brännande för varje år som går.

Några enkla svar på hur utvecklingen skulle kunna vändas finns dessvärre inte. Det enda som är säkert är att det är hög tid att sluta se på mediefrågor som branschfrågor och att börja se dem som demokratifrågor; att behovet av en genomgripande medieutredning som kan ligga till grund för en förnyad och samlad mediepolitik baserad på den senaste forskningen är överhängande; att ansvaret för att möta utvecklingen ligger hos såväl politiken som medierna och dess företrädare, ja alla som säger sig värna demokratin och dess livskraft; och att ju längre vi väntar, desto större riskerar de demokratiska problemen att bli.

Jesper Strömbäck

… är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Mittuniversitetet. Under 2011-2013 var han huvudsekreterare och kanslichef för regeringens Framtidskommission, vars uppdrag var att analysera olika framtidsutmaningar som Sverige kommer att ställas inför. Just nu bedriver han ett forskningsprojekt kring de förändrade medielandskapen och demokratin, finansierat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.

Posted in Aktuellt, I medierna, Nya publikationer | Taggad: , , , , , , , | 1 Comment »

Nyval och kampen om dagordningen

Posted by jesperstromback på december 5, 2014

Det finns mycket man kan säga om regeringens beslut om att utlysa extra val och processen fram till det beslutet, men nu väntar en ny valrörelse. En av de centrala frågorna inför det handlar om sannolikheten för att valutfallet blir annorlunda i mars än det blev i september och om det efter det extra valet kommer att finnas bättre möjligheter att bilda en handlingskraftig regering. Inför det kan tre konstateranden göras.

1. Sverige behöver en handlingskraftig regering. Under de kommande åren står Sverige inför en lång rad mycket viktiga utmaningar. Det handlar bland annat om hur vi ska möta den demografiska utvecklingen med en sjunkande andel av befolkningen i arbetsför ålder, om hur vi ska kunna säkra finansieringen för framtidens välfärd, om hur vi ska kunna forma goda villkor för entreprenörskap och företagande som gör att Sverige och svenska företag kan möta en allt hårdare global konkurrens, om hur vi ska kunna möta klimatförändringarna och forma en politik som leder till en tillväxt som både ekologiskt och ekonomiskt är långsiktig hållbar, om hur det teknikskifte som har inletts – och som med stor sannolikhet kommer att bidra till att mängder av arbetsuppgifter ersätts av digitaliserade och robotiserade lösningar – ska hanteras, om hur vi ska kunna åstadkomma ett skolsystem som på både lägre och högre nivåer är i världsklass, om hur Sverige ska kunna konkurrera om internationella migranter i en framtid där vår egen befolkning blir allt äldre samtidigt som konkurrensen om internationella migranter blir allt hårdare, om hur vi ska åstadkomma en bättre fungerande integration som tar tillvara på invandrades kompetenser och samtidigt gör det enklare för svenska företag och organisationer att tillgodose sina kompetensbehov, om hur vi ska utforma och finansiera försvars- och säkerhetspolitiken i en tid när internationella oroligheter tilltar och Ryssland agerar allt mer offensivt, och om hur vi ska möta de utmaningar som demokratin står för i form av bland annat risken för ökade kunskapsklyftor, ökade deltagandeklyftor, minskad tolerans och ökad polarisering.

Listan kan göras lång: det råder ingen brist på framtidsutmaningar. Detta visade inte minst Framtidskommissionen i sin slutrapport. För att kunna möta dessa och andra utmaningar som Sverige står inför är det en förutsättning att det politiska systemet fungerar och att det finns en regering med förutsättningar och kraft att styra Sverige.

2. Hur det extra valet i mars kommer att gå kommer i hög utsträckning att bero på den valrörelse som nu ligger framför oss. Inför det ordinarie valet 2014 identifierade jag och Per Schlingmann tio faktorer med stor betydelse för valkampanjen och valutgången: dessa är lika giltiga inför det extra valet som inför ordinarie val. I det här sammanhanget vill jag framförallt lyfta fram betydelsen av kampen om dagordningen. Inom statsvetenskapen och väljarforskningen är det en etablerad sanning att partier gynnas i den utsträckning som valrörelserna handlar om de frågor som människor associerar med det egna partiet och som partiet anses äga. Därför försöker partierna få valrörelser att handla om de frågor som de anses äga. Det är därför ingen slump att Sverigedemokraterna kallar det extra valet för en ”folkomröstning” om vad de kallar ”massinvandringen” och att de gör allt de kan för att få debatten till att handla om den frågan.

Om de lyckas kommer i huvudsak bero på vilka frågor som de andra partierna och olika debattörer och medier kommer att fokusera på. Ju högre frågor som rör invandring ligger på dagordningen, desto större är sannolikheten att Sverigedemokraterna gör ett bra extra val. På samma sätt kommer Miljöpartiet att gynnas i fall valrörelsen handlar om miljöfrågor, Moderaterna om valrörelsen handlar om statens ekonomi etcetera. Det är mycket sällan en framgångsrik strategi för ett parti att försöka ta över sakägarskap i en fråga under en valrörelse: ska man lyckas ta över sakägarskap i en fråga måste man arbeta mycket långsiktigt med frågan. Detta innebär samtidigt att de debattörer som nu hävdar att de övriga partierna på olika sätt bör ta debatten med Sverigedemokraterna i frågor som rör invandringsfrågor – eller som några kristdemokrater och en centerpartist skrev på DN Debatt idag, släppa vad de kallar ”tabubeläggning av kritiska frågeställningar om svensk migrations- och integrationspolitik” – enbart gör Sverigedemokraterna en tjänst.

3. Det finns två faktorer som framförallt minskar möjligheterna för att Sverige ska få en handlingskraftig regering som kan möta de många framtidsutmaningar som Sverige står inför. Den första och främsta är Sverigedemokraterna. Det är inte bara ett främlingsfientligt och nationalistiskt parti: det är också ett enfrågeparti som nu har gjort klart att de kommer att rösta emot alla regeringsalternativ som inte kraftigt minskar invandringen och dansar efter deras pipa. Samtidigt är det ett parti som inte har några som helst lösningar på hur de integrationsproblem som finns ska mötas: deras politik handlar inte om bättre fungerande integration. Deras politik handlar om minskad invandring. En röst på Sverigedemokraterna är en röst mot handlingskraftiga regeringar och fortsatt parlamentariskt kaos.

Den andra faktorn handlar om den fastlåsta blockpolitiken. Så länge Sverigedemokraterna har en vågmästarposition och de övriga partierna håller fast vid blockpolitiken kommer det bli mycket svårt att bilda handlingskraftiga regeringar. De eventuella regelförändringar som nu diskuteras för att det ska bli lättare för minoritetsregeringar att få igenom sin budget kan mycket väl vara bra förslag och de är absolut värda att diskutera, men så länge vare sig allianspartierna eller de rödgröna partierna kan förväntas få egen majoritet innebär den fastlåsta blockpolitiken att det blir svårare att bilda handlingskraftiga regeringar. Det finns därför skäl för alla partier att fundera över riskerna med en fastlåst blockpolitik – och att bedriva valkampanjen på ett sätt som inte ytterligare underminerar möjligheterna att efter det extra valet träffa överenskommelser över blockgränsen.

Under de senaste veckornas debatt och mediernas politiska bevakning har mycket handlat om det politiska spelet och om vinnare och förlorare. Det är inte oviktigt, men ytterst handlar politik om hur de problem och utmaningar som Sverige står inför, nu och i framtiden, ska mötas. Det gäller att inte tappa bort detta och att fokusera på det som är de verkliga utmaningarna.

Posted in Svensk politik | Taggad: , , , , | Leave a Comment »

Nytt bokkapitel om mediernas valbevakning

Posted by jesperstromback på november 30, 2014

För några dagar sedan släpptes den nya boken Comparing Political Communication Across Time and Space. New Studies in an Emerging Field, redigerad av Maria José Canel och Katrin Voltmer (Palgrave Macmillan). Boken innehåller 14 kapitel som med olika fokus jämför den politiska kommunikationen antingen mellan länder eller över tid. För egen del medverkar jag och Lars Nord med ett kapitel som undersöker valbevakningen i svenska TV-nyheter mellan 1998 och 2010. Särskilt fokus riktas mot förekomsten av tolkande journalistik och gestaltandet av politik som spel, sak och skandaler. Teoretiskt utgår vi i första hand från teorier om journalistikens kommersialisering.

Titeln på kapitlet är It Didn´t Happen Here: Commercialization and Political News Coverage in Swedish Television 1998-2010. Titeln speglar att vi inte finner någon konsekvent trend i riktning mot ökad kommersialisering, så som kommersialiserad journalistik är definierat i den här studien. Det mest tydliga resultatet är att gestaltandet av politik som sakfrågor sjönk mellan valen 2002 och 2010, men när det gäller andra indikatorer visar resultaten en variation som inte direkt kan hänföras till mediernas kommersialisering.

Det betyder inte att det inte förekommer någon kommersialisering av den svenska tv-journalistiken. Den tolkning vi gör är istället att de faktorer som förklarar på vilka sätt svenska tv-nyheter bevakar valrörelser är mer komplexa än vad teorier kring journalistikens kommersialisering ofta gör gällande. Kommersialisering må vara en, men det är inte den enda, faktor som förklarar hur svenska tv-nyheter bevakar valrörelser.

Idag har jag uppdaterat listan med mina publikationer med det nya kapitlet.

Posted in Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Fler artiklar för nedladdning

Posted by jesperstromback på november 19, 2014

Idag har jag lagt ut fyra nya artiklar för fri nedladdning. Tre av dem ingick i ett specialnummer av tidskriften Journalism, vilket handlade om hur olika centrala begrepp i journalistikforskningen har definierats och undersökts samt vad forskningen har kommit fram till och förslag till hur dessa begrepp bör undersökas. Artiklarna det handlar om är:

– Esser, Frank, Strömbäck, Jesper & de Vreese, Claes (2012). Reviewing Key Concepts in Research on Political News Journalism: Conceptualizations, Operationalizations, and Propositions for Future Research. Journalism, 13(2), 139-143.

– Salgado, Susana & Strömbäck, Jesper (2012). Interpretive Journalism: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 144-161.

– Aalberg, Toril, Strömbäck, Jesper & de Vreese, Claes (2012). The Framing of Politics as Strategy and Game: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 162-178.

Den fjärde artikeln bygger på en internationellt jämförande undersökning av hur utbudet av nyhets- och samhällsjournalistik sett ut och förändrats i tretton europeiska länder – inklusive Sverige – mellan 1977 och 2007. I artikeln utvecklar vi också begreppet ”political information environment”, vilket syftar på att olika mediesystem är olika effektiva när det gäller att tillhandahålla rikliga möjligheter för människor – också de som inte är särskilt politiskt intresserade – att ta del av nyhets- och samhällsprogram. Titeln på och författarna till den artikeln är:

– Esser, Frank, de Vreese, Claes H., Strömbäck, Jesper, van Aelst, Peter, Aalberg, Toril, Stanyer, James, Lengauer, Günther, Berganza, Rosa, Legnante, Guido, Papathanassopoulos, Stylianos, Salgado, Susana, Sheafer, Tamir & Reinemann, Carsten (2012). Political Information Opportunities in Europe: A Longitudinal and Comparative Study of Thirteen Televisions Systems. International Journal of Press/Politics, 17(3), 247-274.

Dessa – och ett stort antal andra publikationer – kan laddas ner här.

Posted in Aktuellt, Egna böcker | Taggad: , , , , , , , , | Leave a Comment »

Mycket läsvärt om opinionsundersökningar

Posted by jesperstromback på november 6, 2014

Sedan den startades har den statsvetenskapliga bloggen Politologerna kommit att bli en av de mest intressanta svenska bloggarna om politik i vid mening. Nu senast publicerade Anders Sundell ett mycket intressant inlägg om opinionsmätningar och faran av att dra för mycket på och övertolka små förändringar mellan olika opinionsmätningar. Det kan starkt rekommenderas, och borde vara obligatorisk läsning för alla journalister som rapporterar om och andra som tolkar och uttalar sig om opinionsmätningar.

Posted in Artikeltips, Journalistik & medier, Opinionsmätningar | Taggad: , , , | Leave a Comment »

Gratis nedladdning av ”Väljarna, partierna och medierna”

Posted by jesperstromback på oktober 19, 2014

I kölvattnet av riksdagsvalet pågår eftervalsanalyserna för fullt, både inom och utanför partierna. Inom den akademiska världen pågår också analyserna av såväl valkampanjerna som valet och varför det gick som det gick. Det kommer dock dröja innan de första fullödiga vetenskapliga analyserna har publicerats, men i väntan på det finns det mycket tidigare forskning som fortfarande är relevant och kan vara till nytta eller av intresse för dem som arbetar med, studerar eller forskar kring politisk kommunikation och valrörelser.

Ett sådant exempel är boken Väljarna, partierna och medierna. En studie av politisk kommunikation i valrörelsen 2006, som jag redigerade och gav ut tillsammans med Lars Nord för några år sedan (SNS Förlag, 2009). Idag har jag lagt ut den för gratis nedladdning (ladda ner här), för den som är intresserad. Ännu fler artiklar, rapporter och böcker för fri nedladdning finns här.

Posted in Aktuellt, Politisk kommunikation | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Nya boken Makt, medier och samhälle ute nu

Posted by jesperstromback på oktober 9, 2014

Nu finns den äntligen i tryck, den nya och reviderade upplagan av Makt, medier och samhälle. En introduktion till politisk kommunikation (Studentlitteratur, 2014). Boken en bred introduktion och genomgång av forskning kring den politiska kommunikationen mellan politiska aktörer, medieaktörer och medborgare, med särskilt fokus på mediernas inflytande i den politiska kommunikationen och opinionsbildningen. Den vänder sig till alla som studerar och forskar kring olika aspekter av den politiska kommunikationen, men också till politiker, journalister, kommunikatörer och andra som på olika sätt deltar i eller är beroende av den politiska kommunikationen.

Boken innehåller åtta kapitel. Till sin struktur följer boken den tidigare upplagan, men samtliga kapitel har arbetats igenom, uppdaterats och reviderats både när det gäller teori och vad aktuell forskning visar. Några områden där mer betydande förändringar har skett gäller medielandskapens förändringar och betydelse för demokratin, de psykologiska grunderna för mediernas makt och inflytande, politisk public relations och politikens medialisering. De kapitel som ingår i boken är:

1. Inledning

2. Politisk kommunikation och makt

3. Medborgarna i den politiska kommunikationen

4. Mediernas makt över publiken

5. Makten över medierna

6. Nyhetsjournalistikens bilder av politik och samhälle

7. Politik, public relations och strategisk kommunikation

8. Demokratin och politikens medialisering

Mer information om boken finns hos förlaget. Där finns också pressmeddelandet om boken, som nu går att köpa via såväl förlaget som exempelvis Bokus och Adlibris. Just nu erbjuder Studentlitteratur dessutom boken till ett särskilt kampanjpris som ligger runt hundra kronor lägre än hos de andra bokhandlarna, så passa på medan specialerbjudandet gäller.

Posted in Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

DN Debatt idag: för demokratin behövs en ny stor medieutredning

Posted by jesperstromback på oktober 2, 2014

Idag skriver jag tillsammans med Lars Nord, Mart Ots, Ingela Wadbring och Lennart Weibull en artikel på DN Debatt, där vi uppmanar den tillträdande regeringen att ta medieutvecklingen på allvar och tillsätta en ny stor medieutredning som tar ett samlat grepp på medieutvecklingen och mediepolitiken. Rubriken, satt av DN, är ”Stoppa ökande medieklyfta för vår demokratis skull”.

Allt för ofta ägnar politiker för lite uppmärksamhet åt mediefrågorna. Allt för ofta ses mediefrågorna som branschfrågor snarare än demokratifrågor. Allt för ofta bryter man upp olika delar av mediepolitiken och diskuterar dessa var för sig, om det nu handlar om presstöd, public service eller reklamskatt. Samtidigt tilltar fragmentiseringen av medielandskapen samtidigt som klyftorna mellan olika grupper tenderar att växa. Risken är stor att det leder till ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor och försvagad social sammanhållning.

Vad som behövs är därför ett samlat grepp och en ny, innovativ och samlad mediepolitik, och för att forma en sådan mediepolitik behövs en genomgripande utredning där alla stenar vänds på och gamla inlåsta positioner omprövas. Perspektivet i en sådan utredning bör vara demokratins och medborgarnas behov, inte branschens. Hela artikeln finns inklippt nedan:

 

”Stoppa ökande medieklyfta för vår demokratis skull”

Löfven får inte glömma mediepolitiken. Vi får fler medier, men de flesta lutar åt underhållning. Klyftorna växer mellan olika slags medieanvändare, vilket hotar samhällets sociala kitt. Försämringen är långsam men obeveklig. Det behövs en ny medieutredning som utgår från från medborgarna, skriver fem medieforskare.

Inom kort läser den nye statsministern Stefan Löfven upp sin regeringsförklaring i riksdagen. Med all säkerhet kommer där närmare besked om jobbpolitiken, satsningar inom välfärden, skolan, miljön och jämställdhetsarbetet.

Men nästan lika säkert är att mycket lite kommer att sägas om medierna och mediepolitiken. Nya regeringar brukar inte så gärna tala om den. I Fredrik Reinfeldts rekordlånga regeringsförklaring 2006 fanns en kort sats om att ”medierna ska vara fria”. 2010 nämndes inte medierna över huvud taget.

Mediepolitik är nu inte de svenska politiska partiernas bästa gren. Utredningar görs, men innovativa förslag till förändringar förkastas av politikerna. Presstödet blir kvar med en lätt modifierad 1970-talsmodell, som om ingen digital medieutveckling existerade. Radio- och tv-licensen fortsätter att kopplas till innehav av viss teknisk apparatur, som om inte nya och konvergerande plattformar ständigt tillkommer. Frågorna om reklamskatten och digitalmomsen står och stampar.

Den nya regeringen har en gyllene chans att bryta med de försummelser på mediepolitikens område som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar gjort sig skyldiga till. Det är mycket angeläget att den hittillsvarande passiviteten förbyts i konstruktiva helhetsperspektiv som tar sin utgångspunkt i den snabba medieutvecklingen. Med mediepolitik menar vi inte massiva statliga subventioner, interventioner och hård styrning av medierna. Mediepolitik handlar i grunden om partiernas samlade inställning till mediernas villkor i samhället, snarare än om enskilda beslut kring vissa medier.

En innovativ mediepolitik brådskar. Inte främst för att det är synd om enskilda medieföretag som har svårare att klara konkurrensen, utan för att det är mediepolitikens uppgift att skapa goda förutsättningar för medierna att leva upp till sina demokratiska roller som informationsbärare, granskare och debattarena. Sverige behöver en mediepolitik värd namnet. Inte för att allmänfinansierade och kommersiella medier ska garanteras konkurrensfördelar på tuffare marknader, utan för att en fungerande demokrati förutsätter medier som tillhandahåller information som gör att människor fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor. En innovativ mediepolitik måste utgå från att medieutvecklingen är en demokratifråga, inte en branschfråga.

Det saknas verkligen inte skäl för kloka mediepolitiska insatser. Det kommer regelbundna rapporter om hur nyhetsjournalistiken tunnas ut när redaktioner bantas. TV4:s lokala stationer, Helsingborgs Dagblad och Stampen är några aktuella exempel. Allt större delar av landet hamnar i medieskugga, såväl i landsorten som i storstädernas kranskommuner. Eftersom många stora nyheter har sitt ursprung i den lokala journalistiken är det är viktigt att påminna om att lokaljournalistikens nedmontering är ett nationellt problem.

Det är visserligen sant att vi fått allt fler medier, men de flesta lutar mer åt underhållning än journalistik. Aktuella studier visar på allt större klyftor mellan olika grupper av medieanvändare. Medan en del allt mer aktivt söker nyheter i det nya medielandskapet, blir det samtidigt lättare än någonsin för andra att helt undvika nyheter. Risken för ökade kunskapsklyftor och förtroendeklyftor är därför överhängande, och medieutvecklingen innebär därför ett hot mot den sociala sammanhållningen, toleransen och de gemensamma värdegrunderna.

Uppkomsten av sociala medier och den stora spridning de har fått är viktig och i dessa medier finns förvisso en demokratisk potential. Samtidigt visar studier att bilden av verkligheten i dessa medier är fragmentarisk. Nyhetshändelser som sprids på sociala medier har inte på långa vägar den allsidighet och saklighet som präglar nyheter som kommer från de professionella nyhetsredaktionerna. Till detta ska läggas problemen med spridningen av icke-demokratiska åsikter och bristen på källkritik i värderingen av den information som sprids på nätet. Behovet av informations- och mediekunnighet har aldrig varit större.

Vår slutsats är därför att hoten mot kvalitetsjournalistiken aldrig varit större. Medieutvecklingen skulle kunna beskrivas som demokratins klimatfråga. Förändringarna från en vecka till en annan är sällan dramatiska, men över tid formas en utveckling som försvagar demokratins förmåga att fungera. Eftersom de flesta människor får sin bild av verkligheten från medierna är det viktigt att säkra tillgången på trovärdiga nyhetsmedier för alla. Där ligger den stora utmaningen för framtidens mediepolitik.

Exakt vad en sådan mediepolitik ska innehålla lämnar vi öppet, men alla stenar behöver vändas på och gamla inlåsta positioner omprövas. Vad som behövs är en ny medieutredning som, i likhet med Danmark och Norge, utgår från den samlade medieutvecklingen. Vi har haft nog med analyser av enskilda medietyper i Sverige. När alla medier konvergerar och används alltmer integrerat och komplext måste mediepolitiken grundas på ett mer allsidigt underlag.

Det verkar nu finnas en samsyn över blockgränserna om att en sådan medieutredning behövs. Men lika viktigt är att perspektiven i denna utredning för en gångs skull inte bara utgår från omsorgen om mediebranschen. Mediefrågorna är större än det särintresse som formas av medieföretagen och som präglat tidigare utredningar. Mediefrågorna handlar ytterst om vitala demokratiska värden som informationsfrihet, kritisk granskning och offentlighet. Människors tillgång och användning av medier i den moderna demokratin är därför viktigare att säkra än enskilda medieföretags överlevnad.

Det kan tyckas långt till en ny mediepolitik som vänder helt på perspektiven och utgår mer från medborgarnas behov än från mediebranschens intressen och som analyserar hela mediesystemet i stället för enskilda medieformer var för sig. Likafullt måste något göras och det snabbt. Total tystnad om medierna i den kommande regeringsförklaringen vore mycket illavarslande. Här har Stefan Löfven ett ypperligt tillfälle att markera att ny medietid kräver ny mediepolitik. Inte för mediernas, men för medborgarnas och demokratins skull.

Lars Nord, professor, Mittuniversitetet

Mart Ots, föreståndare MMTC, Internationella handelshögskolan i Jönköping

Jesper Strömbäck, professor, Mittuniversitetet

Ingela Wadbring, professor, Mittuniversitetet

Lennart Weibull, professor, Göteborgs universitet

Författarna representerar forskning om medier och demokratifrågor och har under fyra decennier bidragit till arbetet med pressutredningar, public service-utredningar och Framtidskommissionen.

Posted in Aktuellt, Demokrati och politik, Journalistik & medier | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Nytt nummer av Political Communication Report

Posted by jesperstromback på september 28, 2014

Nu har det senaste numret av Political Communication Report, vilket är nyhetsbrevet för sektionerna för politisk kommunikation inom International Communication Association och American Political Science Association, publicerats. I det medverkar jag med en artikel som handlar om trenderna i forskning om politisk kommunikation, sett utifrån de papers som under de senaste åren skickats in till den årliga konferensen med International Communication Association. Titeln på artikeln är ”Currents in Political Communication Scholarship – A Program Planner’s Perspective”, och den kan läsas här.

Posted in Aktuellt, Nya publikationer | Taggad: , | Leave a Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 204 andra följare