Att manipulera opinionen med opinionsmätningar

På dagens DN debatt skriver Gustav Fridolin, miljöpartiet, en artikel om hur Shell har försökt manipulera opinionen med hjälp av en vinklad opinionsmätning. Enligt opinionsmätningen var 74 procent av skåningarna positiva till att Shell provborrar efter naturgas i skåne, men enligt Fridolin är det resultatet inte tillförlitligt. Istället är det ett resultat av hur frågorna är ställda. Genom att inte tydliggöra att naturgas är en fossil gas och genom att ställa en rad ledande frågor fick Shell fram ett resultat som stödjer den egna verksamheten och politiken. Utan att granska undersökningen tillräckligt rapporterade sedan TT om den.

Det är en mycket läsvärd artikel som kan rekommenderas, och av allt att döma har Fridolin rätt i sin kritik mot både Shell och TT. Det är allt för vanligt att företag, intresseorganisationer och partier på olika sätt och med hjälp av opinionsundersökningar försöker framställa opinionen på ett sätt som stödjer den egna linjen – och att medierna går på det och publicerar nyheterna utan att granska om och i vilken utsträckning undersökningarna är tillförlitliga.

Det största problemet när det gäller att undersöka opinionen är nämligen inte att manipulera opinionen. Genom det sätt som frågorna och svarsalternativen är formulerade och genom ordningen som frågorna ställs på kan man relativt enkelt öka sannolikheten att människor svarar på ett relativt förutsägbart sätt. Det stora problemet är att undersöka opinionen på ett sätt som ger så rättvisande och sanna bilder som möjligt.

För att förstå varför måste man komma ihåg att i de flesta frågor har människor inga egentliga opinioner, i betydelsen genomtänkta åsikter. Ju mer komplexa frågorna är och ju längre bort från den egna vardagen frågorna ligger, desto mindre är sannolikheten att människor har genomtänkta åsikter om dem. Ändå tenderar människor att svara på de frågor som ställs i opinionsmätningar. Frånvaron av egna genomtänkta åsikter gör emellertid att frågeformuleringarna och svarsalternativen kan få avgörande betydelse.

Ett bra exempel på problemen med opinionsundersökningar som handlar om människors åsikter i olika sakfrågor är amerikanska experiment, där människor har tillfrågats om lagförslag som överhuvudtaget inte existerar: trots att frågorna handlade om icke-existerande förslag svarade människor på frågorna. En del var emot, andra var för – som om det handlade om något verkligt, något existerande.

Med detta vill jag inte ha sagt att jag är emot opinionsundersökningar i sig. Det är jag inte. Opinionsundersökningar är en fantastisk metod för att undersöka människors åsikter, men precis som alla andra metoder finns det bra och dåliga sätt att använda dem. De kan både nyttjas och utnyttjas, brukas och missbrukas.

Tyvärr är det allt för vanligt att opinionsundersökningar missbrukas av företag, intresseorganisationer och partier. Det är också allt för vanligt att medier inte granskar de opinionsundersökningar som redovisas tillräckligt noggrant. Varje gång medierna misslyckas med att granska opinionsundersökningar tillräckligt noggrant reducerar de sig själva till villiga redskap i händerna på dem som försöker påverka opinionen genom att framställa det som om de bara speglar den.

För den som är intresserad av att lära sig mer om opinionsundersökningar och deras styrkor och svagheter, möjligheter och problem, finns det många böcker att läsa. Tre relativt nya böcker som kan rekommenderas är:

– Medierna: folkets röst?, av Olof Petersson (red) (2008). Den går även att ladda ner gratis här.

– The Opinion Makers. An Insider Exposes the Truth Behind the Polls, av David W. Moore (2008)

– The Illusion of Public Opinion. Fact and Artifact in American Public Opinion Polls, av George F. Bishop (2005)