Nya tidskriftsartiklar publicerade

Nu har det senaste numret av Journalism precis publicerats, vilket jag är gästredaktör för tillsammans med Frank Esser och Claes de Vreese. Temat för specialnumret är Studying Political News: Towards a Standardization of Core Concepts, och är ett resultat av arbetet inom European Network of Political Communication Scholars (NEPOCS).

Vid sidan av introduktionen innehåller specialnumret sex artiklar som var och en diskuterar och analyserar hur ett givet teoretiskt begrepp inom forskningen kring den politiska nyhetsjournalistiken har använts teoretiskt och undersökts empiriskt; vad de viktigaste resultaten är; samt, inte minst viktigt, föreslår hur respektive begrepp bör definieras och undersökas. Varje artikel innehåller därmed en översikt av forskningen kring respektive begrepp samt förslag till hur begreppen bör undersökas empiriskt. Detta ska ses som ett försök att bidra till ökad standardisering av den empiriska forskningen kring den politiska nyhetsjournalistikens innehåll och därmed till ökad samlad kunskap på området. De artiklar som ingår i specialnumret är:

– Frank Esser, Jesper Strömbäck & Claes de Vreese (2012). Reviewing Key Concepts in Research on Political News Journalism: Conceptualizations, Operationalizations, and Propositions for Future Research. Journalism, 13(2), 139-143.

– Susana Salgado & Jesper Strömbäck (2012). Interpretive Journalism: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 144-161.

– Toril Aalberg, Jesper Strömbäck & Claes de Vreese (2012). The Framing of Politics as Strategy and Game: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 162-178.

– Günther Lengauer, Frank Esser & Rosa Berganza (2012). Negativity in Political News: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 179-202.

– Peter van Aelst, Tamir Sheafer & James Stanyer (2012). The Personlization of Mediated Political Communication: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 203-220.

– Carsten Reinemann, James Stanyer, Sebastain Scherr & Guido Legnante (2012). Hard and Soft News: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 221-239.

– David Nicolas Hopmann, Peter van Aelst, & Guido Legnante (2012). Political Balance in the News: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism, 13(2), 240-257.

Framöver ska det bli intressant att ta del av reaktionerna på dessa artiklar. Det kan inte uteslutas att en del forskare kommer uppleva det som provocerande att vi föreslår hur de olika begreppen bör definieras teoretiskt och undersökas empiriskt, och att vi därför får räkna med viss kritik. Samtidigt är det djupt olyckligt att det så ofta händer att olika forskare undersöker samma begrepp på olika sätt och att resultaten av olika studier därför inte kan jämföras. Om dessa artiklar kan bidra åtminstone något till ökad standardisering vore det därför ett steg i rätt riktning.

Ny bok om medier och demokrati

Igår fick jag den äntligen i handen – den nya boken How Media Inform Democracy. A Comparative Approach, redigerad av Toril Aalberg och James Curran (Routledge, 2012). Boken är slutresultatet av forskningsprojektet Media Systems, News Content, and Public Perception of Political Reality som Toril Aalberg varit forskningsledare för och som jag deltagit i under de senaste åren.

Forskningsprojektet och boken handlar om att jämföra den politiska kommunikationen och mediernas betydelse för människors kunskaper och attityder i sex olika länder: USA, England, Belgien, Nederländerna, Norge och Sverige. Den bygger på helt unika jämförande opinionsundersökningar och kvantitativa innehållsanalyser, och boken kommer med all säkerhet att bli en självklar referens i framtida forskning kring jämförande politisk kommunikation och kring hur medierna bidrar till människors kunskaper och åsikter. Totalt sett innehåller boken 12 kapitel, av vilka jag är medförfattare till två:

1. How Media Inform Democracy: Central Debates, av Toril Aalberg & James Curran

2. Reserch Design, av Toril Aalberg, Zan Strabac & Tove Brekken

3. Media Systems and the Political Information Environment: A Cross-National Comparison, av Toril Aalberg, Peter van Aelst & James Curran

4. The Political Information Environment during Election Campaigns, av Peter van Aelst, Kjerst Thorbjørnsrud & Toril Aalberg

5. News Substance: The Relative Importance of Soft and De-Contextualized News, av Tove Brekken, Kjersti Thorbjørnsrud & Toril Aalberg

6. News Content, Media Consumption, and Current Affairs Knowledge, av James Curran, Sharon Coen, Toril Aalberg & Shanto Iyengar

7. Media, Political Trust, and Political Knowledge: A Comparative Perspective, av Kees Aarts, Audun Fladmoe & Jesper Strömbäck

8. Does Knowledge of Hard News Go with Knowledge of Soft News? A Cross-National Analysis of the Structure of Public Affairs Knowledge, av Kyu S. Hahn, Shanto Iyengar, Peter van Aelst & James Curran

9. Informed Citizens, Media Use, and Public Knowledge of Parties’ Policy Positions, av Anders Todal Jenssen, Toril Aalberg & Kees Aarts

10. The Financial Crisis as a Global News Event: Cross-National Media Coverage and Public Knowledge of Economic Affairs, av Jesper Strömbäck, Anders Todal Jenssen & Toril Aalberg

11. News Consumption and Public Opposition to Immigration across Countries, av Zan Strabac, Kjersti Thorbjørnsrud & Anders Todal Jenssen

12. Conclusion, av Toril Aalberg & James Curran

Om man är intresserad av mediernas bevakning av politik och samhälle samt likheter och skillnader mellan olika länder, eller av likheter och skillnader mellan olika länder när det gäller människors politiska kunskaper och attityder, eller av hur medierna bidrar till politiska kunskaper och attityder, eller av jämförande forskning i politisk kommunikation i allmänhet, är detta en bok som mycket starkt kan rekommenderas. Både teoretiskt och empiriskt är forskningsprojektet och boken mycket ambitiös, och kommer med all sannolikhet att få ett betydande genomslag inom forskningen framöver.

Nytt boktips: ”News at Work” av Pablo J. Boczkowski (2010)

Att digitala medier har förändrat förutsättningarna för medierna och journalistiken råder det inget tvivel om, men än så länge råder oklarhet om exakt hur de har förändrat den traditionella journalistiken, vad som utmärker nätjournalistiken, och om hur nätjournalistiken förhåller sig till den traditionella journalistiken. Det finns många åsikter på området, men färre systematiska vetenskapliga undersökningar (med en del viktiga internationella och svenska undantag).

I ljuset av detta är Pablo J. Boczkowski’s nya bok News at Work. Imitation in an Age of Information Abundance (University of Chicago Press) mycket välkommen. Det är utan tvekan den bästa bok jag läst så här långt som handlar om nätjournalistiken. Boken bygger på såväl etnografiska studier som innehållsanalyser och publikstudier, och i boken undersöker författaren både hur nätjournalistiken produceras, vad som utmärker både den traditionella journalistiken och nätjournalistiken i de undersökta medierna, och hur publiken konsumerar och ser på nätjournalistiken. Detta breda angreppsätt lyfter i sig boken från de flesta andra, och till detta kommer en mycket sofistikerad och teoridriven analys samtidigt som boken är skriven på ett överlag lättillgängligt sätt.

Det finns flera intressanta resultat i boken som skulle kunna lyftas fram, men det kanske mest intressanta handlar om ”the paradox of abundance”. Vad Boczkowski visar är att mångfalden i medierna – framförallt i nätjournalistiken – faktiskt har minskat trots att informationsmängden i samhället har ökat. Detta beror på flera faktorer, men inte minst viktigt är det upplevda kravet på ständigt uppdaterade nyheter. Det har gjort att medierna i allt större utsträckning förlitar sig på nyhetsbyråerna och konkurrenterna, och att de i allt högre utsträckning imiterar konkurrenterna. Parallellt med detta har de finansiella och tidsmässiga resurserna för egen och grävande journalistik minskat. Trots att det finns mer information tillgänglig än kanske någonsin förr, och trots förutsägelser om en allt mer fragmenterad medieagenda, tyder Boczkowski’s resultat på en allt mer homogen och likriktad nyhetsagenda.

I boken finns det många andra intressanta resultat – och en mer nyanserad analys än vad det finns utrymme för här – och den bör vara av stort intresse för alla som arbetar med, intresserar sig för, studerar eller forskar kring journalistiken och dess utveckling i allmänhet, och nätjournalistiken och dess utveckling i synnerhet. Den bör också vara av stort intresse för alla som forskar kring mediernas dagordningsmakt och hur den har förändrats av medieutvecklingen. Det är ett mycket imponerande arbete, och det skulle förvåna mig mycket om boken inte kommer att räknas som en av de viktigaste på området.

State of the News Media 2011

Nu har Pew Project for Excellence in Journalism släppt årets State of the News Media, vilket är den mest omfattande och heltäckande årliga rapporten om de amerikanska nyhetsmedierna, hur deras situation ser ut, och hur deras situation har utvecklats under det senaste året. Precis som tidigare år finns det en rad trender och tendenser som visar att nyhetsmedierna har problem, men jämfört med de två föregående åren har situationen ljusnat något. Ekonomiskt gäller det samtliga medietyper utom tidningar.

För den som är intresserad av nyhetsmedierna och deras situation är State of the News Media en guldgruva av aktuell information som starkt kan rekommenderas. För den som vill gå direkt till de mest centrala resultaten kan de läsas under rubriken Key Findings, medan de viktigaste trenderna kan läsas under rubriken Major Trends.

Nytt boktips: ”Blur”, av Bill Kovach och Tom Rosenstiel (2010)

Samtidigt som det finns fler medier och ett större medieutbud än någonsin är journalistiken mer trängd än någonsin. Parallellt undermineras den journalistiska kvaliteten hos många medier som en följd av nedskärningar och allt mer slimmade redaktioner som samtidigt ska producera allt mer. Detta leder till den paradoxala situationen att samtidigt som det finns mer information tillgänglig än någonsin är det svårare än kanske någonsin att bedöma informationens kvalitet och att veta vad man ska tro på. Informationsöverflödet riskerar samtidigt att sudda ut gränsen mellan att vara och att känna sig informerad. För de som har verktygen att orientera sig i informationsöverflödet och att sortera den värdefulla från den mindre värdefulla informationen har möjligheterna att nå nya kunskaper och insikter aldrig varit större. För andra har risken att bli desinformerade aldrig varit större.

Detta är utgångspunkten för den nya boken Blur. How to Know What’s True in the Age of Information Overload av Bill Kovach och Tom Rosenstiel (Bloomsbury, 2010). För snart tio år sedan gav de ut den utmärkta boken Elements of Journalism. What Newspeople Should Know and the Public Should Expect (Crown, 2001) som försökte besvara frågan om journalistikens syfte och grundläggande element. Redan då ansåg Kovach och Rosenstiel att den traditionella kvalitetsjournalistiken var hotad, och utvecklingen sedan dess har knappast varit positiv för de som tror på och vill värna den goda journalistiken.

Därmed ökar kraven på medborgarna och deras förmågor att söka, sortera, kritiskt granska och bearbeta information. När traditionella medier inte längre fungerar som gatekeepers som kontrollerar informationens sanningshalt och sorterar bort falsk, vilseledande och irrelevant information måste medborgarna själva ta ett större ansvar, och det gäller både när de konsumerar traditionella medier och bloggar, sociala medier och diverse icke-journalistiska medier.

Frågan är hur medborgarna ska klara av detta? Enligt Kovach och Rosenstiel är uppgiften svår men inte omöjlig, och ytterst handlar det om att som konsument och mottagare av information alltid ställa sex frågor när man möter olika former av journalistik och annat medieinnehåll:

1. What kind of content am I encountering?

2. Is the information complete: and if not, what is missing?

3. Who or what are the sources, and why should I believe them?

4. What evidence is presented, and how was it tested or vetted?

5. What might be an alternative explanation or understanding?

6. Am I learning what I need to?

I boken utvecklar de vad var och en av dessa frågor innebär och hur man som informationskonsument – eller journalist – kan gå till väga för att sortera information och orientera sig i informationsöverflödet. Samtidigt som jag inte är övertygad om att det svar som Kovach och Rosenstiel erbjuder är det rätta och tillräckligt för att människor ska kunna sortera i informationsöverflödet – särskilt inte med tanke på att vår motivation och mentala energi att göra det ofta är begränsad – är det en mycket välskriven och läsvärd bok som väcker en rad centrala frågor. Den kan därför rekommenderas alla som intresserar sig för frågor som handlar om demokratin, medieutvecklingen, journalistiken och det nya informationsöverflödets risker och problem.

Nytt boktips: ”Nätnyheter” av Michael Karlsson (2010)

Att Internet har förändrat villkoren för och innehållet i nyhetsjournalistiken är knappast en nyhet, men trots att det nu är över tio år sedan Internet började få sitt stora genomslag finns det än så länge relativt lite forskning på området. Det gäller i synnerhet svensk forskning. Ett viktigt undantag är dock Michael Karlsson, vars avhandling handlade om Nätjournalistik. En explorativ fallstudie av digitala mediers karaktärsdrag på fyra nyhetssajter (2006). Nu har han följt upp denna forskning.

I den nyutkomna boken Nätnyheter. Från sluten produkt till öppen process (Institutet för mediestudier, 2010) sammanfattar Michael Karlsson både det internationella och det nationella forskningsläget när det gäller nätjournalistiken. Särskilt fokus riktas mot bland annat multimedialt berättande och konvergens, användarnas makt i nyhetsproduktionen, samt den kontinuerliga publiceringen och dess betydelse för journalistikens innehåll och kvalitet. Han redovisar också resultat från sin egen forskning vilken handlar om hur nätjournalistiken har förändrats under perioden 2005-2010.

Sammantaget är det en mycket välskriven och intressant bok, som har karaktären av introduktionsbok samtidigt som den redovisar aktuellt forskning. Om man som forskare, student eller journalist är intresserad av nätjournalistiken, dess villkor och karaktärsdrag är det en bok som mycket starkt kan rekommenderas. Den borde vara given läsning på landets journalistutbildningar.

Vänstervridna journalister och högervridna medier?

Både till vänster och höger i politiken finns det många föreställningar om att medierna och journalistiken inte är politiskt neutrala, och att de gynnar motståndarsidan. Enligt många som står till höger i politiken är problemet att svenska journalister är vänstervridna, och att deras partipolitiska sympatier färgar av sig på hur de bevakar politik och samhälle. Enligt många som står till vänster i politiken är problemet istället att de flesta medier är borgerliga och ägs eller styrs av personer med borgerliga sympatier, och att detta färgar av sig på hur medierna bevakar politik och samhälle.

Rent logiskt kan båda sidorna inte ha rätt. Däremot kan båda sidorna ha fel, eller dra fel slutsatser av korrekta fakta.

Studerar man fakta har de som anklagar journalister för att stå till vänster i politiken rätt i sak. Enligt den senaste journalistundersökningen från JMG, Göteborgs universitet, var tre partier överrepresenterade bland journalister hösten 2005: vänsterpartiet, miljöpartiet och folkpartiet. De mest underrepresenterade partierna var socialdemokraterna och moderaterna. Totalt sett sympatiserade 67 procent av journalisterna med vänsterpartiet, miljöpartiet eller socialdemokraterna, att jämföras med 50 procent bland allmänheten vid den tidpunkten. Enligt en mer aktuell journalistundersökning som jag genomförde tillsammans med Lars Nord och Adam Shehata under oktober-december 2009 fördelade sig journalisternas partisympatier – och allmänhetens, enligt Synovate – enligt följande:

Partisympatier hos den svenska allmänheten och svenska journalister (%).

	Allmänheten	Svenska journalister
Vänsterpartiet	4,8	13,5
Socialdemokraterna	34,6	22,5
Miljöpartiet	7,8	27,3
Centerpartiet	5,0	6,4
Folkpartiet	7,8	12,0
Kristdemokraterna	4,7	1,3
Moderaterna	29,0	9,7
Sverigedemokraterna	3,9	0,2
Övriga	2,4	7,1

Även i den här undersökningen var framförallt vänsterpartiet och miljöpartiet överrepresenterade bland journalister, medan socialdemokraterna och moderaterna var underrepresenterade. Det råder med andra ord ingen större tvekan om att svenska journalister står till vänster om allmänheten politiskt sett – och att framförallt de stora partierna (socialdemokraterna och moderaterna) är underrepresenterade bland journalister.

Samtidigt har de som står till vänster också rätt när de hävdar att de flesta tidningarna har borgerlig färg och, sannolikt, att de flesta medieägarna har borgerliga värderingar. Med undantag för public service är svenska medier kommersiella företag, och även om egenintresset inte alltid styr de politiska värderingarna har de flesta medieägarna intressen som sammanfaller mer med borgerlig än med vänsterpolitik.

Så långt har både vänstern och högern rätt. Det verkligt intressanta är dock att båda sidorna samtidigt har fel när de hävdar att journalisternas eller medieägarnas sympatier färgar av sig på journalistikens innehåll.

De bästa undersökningarna av journalistikens partiskhet är de som genomförs av Kent Asp vid Göteborgs universitet. Hans undersökningar sträcker sig ända tillbaka till valet 1979, vilket gör det möjligt att jämföra över tid och att avgöra vad som är systematiska respektive tillfälliga mönster i mediernas bevakning.

Vad dessa undersökningar visar är att det i varje valrörelse är något eller några partier som gynnas respektive missgynnas i medierna – men också att det handlar om olika partier i olika valrörelser. Det är inte så att samtliga eller några av de borgerliga partierna alltid gynnas eller missgynnas, eller att samtliga eller några av partierna till vänster alltid gynnas eller missgynnas. Olika partier gynnas respektive missgynnas i olika valrörelser. För att citera Kent Asp:

För det första är det alltid så att den bild nyhetsmedierna ger av en valrörelse kraftigt kan gynna eller missgynna ett visst parti eller åsiktsriktning. Så var det också som vi kunnat se i 2006 års medievalrörelse. Men för Sveriges Television, Sveriges Radio och TV4 (som har krav på sig att ha en opartisk och saklig nyhetsrapportering) finns det ingen systematik i den partiskhet som existerar. Det går alltså inte mot bakgrund av de nio val jag har undersökt att hävda att något parti eller politisk riktning systematiskt gynnas eller missgynnas.

De svenska nyhetsmedierna fungerar både som medspelare och motspelare till partierna. Rollen som medspelare och motspelare växlar mellan olika partier och från val till val. Och rena tillfälligheter eller yttre händelser som inträffar under själva valkampanjen kan avgöra om medierna blir medspelare eller motspelare till ett visst parti. Dataintrångsskandalen är ett exempel från årets valrörelse.

Även om det finns skillnader mellan olika nyhetsmedier är det likheterna i urval och tolkning och inte skillnaderna som utmärker svensk politisk journalistik. Det gör att om ett parti hamnar i ett ogynnsamt eller gynnsamt opinionsklimat slår det igenom i alla nyhetsmedier.

Det finns mot den bakgrunden inget fog för vare sig vänsterkritiken eller högerkritiken mot journalistikens innehåll. Svenska journalister må stå till vänster politiskt medan svenska tidningar och medieägare står till höger, men inte i något av fallen finns det något bevis på att detta påverkar journalistiken på ett systematiskt sätt.

Svensk journalistik är vare sig höger- eller vänstervriden. Dess innehåll påverkas inte i någon egentlig utsträckning av politiska värderingar. Däremot styrs den av journalistiska nyhetsvärderingar, av medielogiken och av mediernas behov av spännande och dramatiska berättelser som kan fånga människors uppmärksamhet samtidigt som de passar de egna mediernas format och nyhetsvärderingar. Det gör journalistiken medievriden. För att citera SNS Demokratiråds rapport 2006:

I regel råder med andra ord ganska stor samstämmighet i hur olika medier värderar partierna och regeringsalternativen, oberoende av journalisternas privata partisympatier, färgen på tidningarnas ledarsidor och ägarnas intressen. När ett parti gynnas eller missgynnas så beror det främst på journalistiska, inte partipolitiska värderingar. Frågan om mediernas tendens handlar därför inte primärt om vänster- eller högervridning, utan om medievridning.

Mot den här bakgrunden borde debatten handla mindre om journalistikens politiska partiskhet, och mer om hur nyhetsvärderingarna, medielogiken och mediernas behov av spännande berättelser påverkar journalistikens innehåll.

Källor

Källa för allmänhetens partisympatier oktober 2009: http://www.synovate.se/Templates/Page____195.aspx

Kent Asp (2007). Partisympatier. I Kent Asp (red): Den svenska journalistkåren. Göteborg: JMG/Göteborgs universitet.

Kent Asp (2006). Rättvisa nyhetsmedier. Partiskheten under 2006 års medievalrörelse. Göteborg: JMG/Göteborgs universitet.

Olof Petersson, Monika Djerf-Pierre, Sören Holmberg, Jesper Strömbäck och Lennart Weibull (2006): Mediernas valmakt. Demokratirådets rapport 2006. Stockholm: SNS Förlag.

Jesper Strömbäck, Lars Nord och Adam Shehata (kommande): Swedish Journalists and Journalism: Between Professionalization and Commercialization. I David Weaver och Lars Willnat (red): Global Journalist (preliminär titel). New York: Routledge.

Kritiskt läge för nyhetsmedierna

Nu har PEW Project for Excellence in Journalism släppt årets State of the News Media, vilket sannolikt är den mest omfattande och heltäckande årliga rapporten om de amerikanska nyhetsmedierna och hur de och deras situation utvecklas.

Precis som föregående år visar rapporten en rad dystra trender för nyhetsmedierna, där sjunkande publiksiffror och därmed sjunkande annonsintäkter är de två främsta problemen, som i sin tur leder till en rad andra problem för nyhetsmedierna. I en mening visar rapporten att samtidigt som det finns fler medier än någonsin förr, är hoten mot journalistiken kanske större än någonsin. Ett tydligt tecken på det är att nyhetsmedierna har fortsatt skära ner på de redaktionella resurserna; sedan 2001 har cirka en tredjedel av alla redaktionellt anställda på amerikanska tidningar fått gå:

Newspaper staffs continued to shrink in 2009. We estimate with colleague Rick Edmonds that by year’s end 5,900 more full-time newsroom jobs were lost, disproportionately at larger papers, on top of a similar number in 2008. Roughly a third of the newsroom jobs in American newspapers in 2001 are now gone, and those cuts come particularly in specialty beats like science and the arts, suburban government and statehouse coverage.

In network television, the roster of journalists also continues to shrink. ABC News instituted three sets of cuts in the past year, NBC reportedly two, and CBS announced a big round in early 2010. We estimate that network news staffs had already been cut by roughly half from their peak in the 1980s.

För den som är intresserad av nyhetsmedierna och journalistiken, deras villkor och framtid, kan rapporten starkt rekommenderas. För den som vill gå direkt till de viktigaste resultaten kan de läsas under rubriken Key findings.

”Losing the News. The Future of the News That Feeds Democracy”

Om man anser att traditionell nyhetsjournalistik är avgörande för demokratin och dess förmåga att fungera är det lätt att bli pessimistisk av den pågående utvecklingen, där traditionell och undersökande journalistik kring sådant som människor behöver veta trängs undan av underhållnings- och nyttoorienterad journalistik som är kommersiellt mer lönsam och som handlar om att ge folk det som de – åtminstone i det korta perspektivet – vill ha. Till pessimismen bidrar också bland annat att den ekonomiska modell som under årtionden gjort kvalitetsjournalistik möjlig håller på att undermineras av Internet och den svaga annonsutvecklingen, vilket har lett till kraftiga nedskärningar på redaktioner världen över. Kvalitetsjournalistik kostar och kräver kunskap och tid, och allt detta är bristvaror i ett medielandskap där snabbhet, skarpa åsikter, läsar- eller tittarmedverkan och underhållningsvärde ofta lockar fler och kostar mindre än traditionell och grävande nyhetsjournalistik.

Att läsa ”Losing the News” av Alex S. Jones (Oxford University Press, 2009) bidrar dessvärre inte till att minska pessimismen, utan snarare tvärtom. Samtidigt som författaren nyanserat och insiktsfullt analyserar de utmaningar och problem som traditionell nyhetsjournalistik står inför utvecklar han emellertid också en kraftfull argumentation för behovet av traditionell och undersökande journalistik. I den meningen kan boken ses såväl som en analys av nyhetsjournalistikens problem som en mobilisering av dem som värnar den traditionella och undersökande journalistiken och en uppmaning till motstånd mot de krafter som underminerar den journalistiken. Resultatet är en mycket intressant, välskriven och läsvärd – om än inte särskilt upplyftande – bok. Den kan definitivt rekommenderas alla dem som bryr sig om den traditionella och undersökande journalistiken och dess framtid.