Nytt bokkapitel om strategisk politisk kommunikation

Nu har den nya boken Strategisk kommunikation. Forskning och praktik (Studentlitteratur) släppts från tryckeriet. Boken är redigerad av Jesper Falkheimer och Mats Heide och innehåller totalt över 20 kapitel som behandlar strategisk kommunikation i olika kontexter. Dit hör exempelvis strategisk politisk kommunikation, lobbying, relationshantering, image, kriskommunikation, interkulturell kommunikation, ledarskapskommunikation och förändringskommunikation.

Detta är den hittills mest heltäckande boken om strategisk kommunikation på svenska, och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Att boken innehåller en rad fallstudier skrivna av praktiker gör den ännu mer läsvärd, och bidrar till att stärka länken mellan teori och praktik inom strategisk kommunikation.

Ett av bokens kapitel, det som handlar om strategisk politisk kommunikation, har jag själv skrivit. Rubriken är Forskningsfält och strategier i samband med politiska valkampanjer. I det kapitlet går jag igenom och diskuterar teori och forskning som handlar om strategisk politisk kommunikation i samband med valrörelser, med särskild betoning på övergripande strategier och kampanjstrategier. Till detta kapitel hör även en fallstudie skriven av Per Schlingmann med titeln Två teser om vad som avgör val.

Mer information om boken och en komplett innehållsförteckning finns här.

Läsning om election campaigns, political marketing och political public relations

Nu har jag börjat min undervisning vid University of Zürich, där jag under resten av hösten kommer att hålla i två masterkurser. Den ena av dem handlar om Strategic Political Communication and Political Public Relations. Det är en seminariebaserad kurs, där en del av undervisningen handlar om att studenterna själva ska söka kompletterande litteratur. På den kursen är den obligatoriska kurslitteraturen därför begränsad. För de som är intresserade av strategisk politisk kommunikation och public relations i politiska kontexter kanske litteraturen ändå kan vara av intresse. De böcker och artiklar som ingår på den kursen är:

– Botan, C. H., & Hazleton, V. (Eds.) (2006). Public Relations Theory II. Mahwah: Lawrence Erlbaum.

– Harmel, R., & Janda, K. (1994). An Integrated Theory of Party Goals and Party Change. Journal of Theoretical Politics 6(3), 259-287.

– Manheim, J. B. (2011). Strategy in Information and Influence Campaigns. How Policy Advocates, Social Movements, Insurgent Groups, Corporations, Governments and Others Get What They Want. New York: Routledge.

– Sjoblom, G. (1968). The Study of Party Propaganda. Scandinavian Political Studies 3, 15-46.

– Strömbäck, J., & Kiousis, S. (Eds.) (2011), Political Public Relations. Principles and Applications. New York: Routledge.

– Strömbäck, J., Mitrook M., & Kiousis, S. (2010). Bridging Schools of Thought: Applications of Public Relations Theory to Political Marketing. Journal of Political Marketing, 9(1), 73-92.

Den andra kursen heter Election Campaigning and Political Marketing och är mer traditionell i den meningen att den bygger på föreläsningar och en på förhand fastställd kurslitteratur. De böcker och artiklar som ingår i den kursen är:

– De Vreese, Claes H. (2010). Campaign Communication and Media. In LeDuc, Lawrence, Niemi, Richard G., & Norris, Pippa (Eds.), Comparing Democracies 3. Elections and Voting in the 21^st Century. London: Sage.

– Gibson, Rachel & Römmele, Andrea (2001). Changing Campaign Communications: A Party-Centered Theory of Professionalized Campaigning. Harvard International Journal of Press/Politics 6(4), 31-43.

– Harmel, Robert & Janda, Kenneth (1994). An Integrated Theory of Party Goals and Party Change. Journal of Theoretical Politics 6(3), 259-287.

– Henneberg, Stephan C. (2004). The Views of an Advocatus Dei: Political Marketing and Its Critics. Journal of Public Affairs 4(3), 225-243.

– Henneberg, Stephan C., Scammell, Margaret & O’Shaughnessy, Nicholas J. (2009). Political Marketing Management and Theories of Democracy. Marketing Theory 9(2), 165-188.

– Hillygus, D. Sunshine & Shields, Todd G. (2008). The Persuadable Voter. Wedge Issues in Presidential Campaigns. Princeton: Princeton University Press.

– Johnson, Dennis W. (2011). Campaigning in the Twenty-First Century. A Whole New Ballgame? New York: Routledge.

– Lees-Marshment, Jennifer (2001). The Marriage of Politics and Marketing. Political Studies 49(4), 692-713.

– Lees-Marshment, Jennifer, Rudd, Chris & Strömbäck, Jesper (2010). Global Political Marketing: Analysis and Conclusions. In Lees-Marshment, Jennifer, Strömbäck, Jesper & Rudd, Chris (Eds.), Global Political Marketing (pp. 278-297). London: Routledge.

– Lilleker, Darren G. (2005). The Impact of Political Marketing on Internal Party Democracy. Parliamentary Affairs 58(3), 570-584.

– Lilleker, Darren G., & Negrine, Ralph (2002). Professionalization: Of What, Since When? By Whom? Harvard International Journal of Press/Politics 7(4), 98-103.

– Lock, Andrew & Harris, Phil (1996). Political Marketing – vive la difference! European Journal of Marketing 30(10/11), 14-24.

– Negrine, Ralph (2008). The Transformation of Political Communication. Continuities and Changes in Media and Politics. Basingstoke: Palgrave.

– Plasser, Fritz (2009). Political Consulting Worldwide. In Johnson, Dennis W. (Ed.), Routledge Handbook of Political Management (pp. 24-41). New York: Routledge.

– Plasser, Fritz & Plasser, Gunda (2002). Global Political Campaigning. Westport: Praeger.

– Shama, Avraham (1976). The Marketing of Political Candidates. Journal of the Academy of Marketing Science 4(4), 764-777.

– Sjoblom, Gunnar (1968). The Study of Party Propaganda. Scandinavian Political Studies 3, 15-46.

– Strömbäck, Jesper (2007). Political Marketing and Professionalized Campaigning: A Conceptual Analysis. Journal of Political Marketing 6(2/3), 49-67.

– Strömbäck, Jesper (2010). A Framework for Comparing Political Market-Orientation. In Lees-Marshment, Jennifer, Strömbäck, Jesper & Rudd, Chris (Eds.), Global Political

Marketing (pp. 16-33). London: Routledge.

Än så länge har jag bara hållit några föreläsningar, men jag har haft stor frihet att utforma kurserna, och det känns både kul och stimulerande att träffa studenterna och diskutera olika frågor relaterade till den strategiska politiska kommunikationen med dem. Det ser därför bli en fortsatt mycket intressant höst.

 

 

Ny rapport om lobbyismens problem och möjligheter

I tisdags presenterade jag min senaste rapport om Lobbyismens problem och möjligheter. Perspektiv från dem som både lobbar och har blivit lobbade (Precis, 2011) på ett välbesökt seminarium under Almedalsveckan. Rapporten är gjord på uppdrag av Precis, föreningen för Public Relations Konsultföretag i Sverige, som också arrangerade seminariet. Seminariet och rapporten har bland annat uppmärksammats av Dagens Media, Skånska Dagbladet, Makthavare.se, Smålandsposten och Stiftelsen Institutet för Mediestudier.

Huvudfrågan för rapporten är vilka problem och möjligheter som lobbyismen medför ur det politiska beslutsfattandets perspektiv. En grupp som har unik inblick i detta är personer som tidigare har arbetat som statssekreterare och planeringschefer på olika departement – och därmed varit mottagare av påverkansförsök – och som numera arbetar med politisk påverkan som konsulter eller företrädare för företag, näringslivsorganisationer och fackliga organisationer. Utifrån detta bygger undersökningen på intervjuer med tolv tidigare statssekreterare och planeringschefer som numera arbetar med politisk påverkan: Urban Bäckström, Peter Egardt, Anna Ekström, Dan Ericsson, Fredrik Fällman, Jonas Hjelm, Håkan Jonsson, Agneta Karlsson, Krister Nilsson, Sture Nordh, Sven-Eric Söder och Ulrika Schenström. I rapporten står fem frågor i centrum:

(1) Hur ser de intervjuade på vad lobbyism är och på hur lobbyism förhåller sig till angränsande begrepp som public affairs, public relations och opinionsbildning?

(2) Vad anser de intervjuade att lobbyism bidrar med ur det politiska beslutsfattandets perspektiv?

(3) Vad anser de intervjuade att lobbyism bär med sig för problem och risker ur det politiska beslutsfattandets perspektiv?

(4) Hur ser de intervjuade på olika förslag som syftar till att reglera lobbyism eller minska risken för att lobbyism inverkar negativt på det politiska beslutsfattandet?

(5) Vad anser de intervjuade vara de största myterna eller missförstånden när det gäller lobbyism och möjligheterna att påverka det politiska beslutsfattandet via lobbying?

För den som är intresserad av att läsa rapporten går den att beställa via epost till info@precis.se.

Nytt boktips: ”Strategy in Information and Influence Campaigns”, av Jarol B. Manheim (2011)

En av de ledande amerikanska forskarna på området strategisk kommunikation, och mer specifikt strategier för informations- och påverkanskampanjer, är Jarol B. Manheim. Det var därför med höga förväntningar som jag började läsa hans senaste bok, Strategy in Information and Influence Campaigns. How Policy Advocates, Social Movements, Insurgent Groups, Corporations, Governments and Others Get What They Want (Routledge, 2011).

De förväntningarna infriades utan tvekan. Inom kategorin böcker som handlar om strategier för informations- och påverkanskampanjer är det en av de bästa böckerna jag har läst. På ett mycket välstrukturerat och systematiskt sätt går Manheim igenom de olika beståndsdelarna av hur man planerar för, genomför och – om man är måltavla – försvarar sig emot kampanjer som syftar antingen till att informera eller påverka. Boken fokuserar särskilt på de strategiska, till skillnad från de taktiska och tekniska, aspekterna av informations- och påverkanskampanjer.

Det är med andra ord ingen bok om hur man gör för att informera eller påverka. Det är en bok om hur man tänker och planerar för att bedriva effektiva informations- och påverkanskampanjer.  Den begränsar sig inte heller till partipolitiska aktörer och deras strategier, utan omfattar intressegrupper, företag, myndigheter, och en rad andra organisationer som bedriver kampanjer för att informera eller påverka. Det ger den en bredd som många andra böcker om strategisk (politisk) kommunikation saknar.

Om man är intresserad av, studerar, forskar om eller arbetar med strategisk kommunikation och informations- eller påverkanskampanjer är det en bok som bör vara av stort intresse och som starkt kan rekommenderas.

 

Nytt boktips: ”Campaigning in the Twenty-First Century” av Dennis W. Johnson (2011)

Om man är intresserad av politiska kampanjstrategier och taktiker och hur de har förändrats under det senaste decenniet har det precis kommit en bok som starkt kan rekommenderas: Campaigning in the Twenty-First Century. A Whole New Ballgame? av Dennis W. Johnson (Routledge, 2011). På endast cirka 100 sidor går Johnson, som tidigare publicerat flera andra böcker om politiska kampanjer, igenom vad som kännetecknar nutida professionaliserade valkampanjer och hur de har förändrats inte minst som en följd av nya informationsteknologier.

Även om boken har en amerikansk slagsida bör den vara av stort intresse också för svenska forskare, studenter, politiker, konsulter och andra som intresserar sig för valkampanjer ur antingen ett teoretiskt eller praktiskt perspektiv. Boken är skriven för en bredare publik snarare än för akademiker, och är genomgående mycket välskriven och fylld av intressanta exempel. Det kapitel som jag själv tycker var intressantast är det som handlar om målgruppstänkande och microtargeting, ett område där amerikanska valkampanjer ligger oerhört långt före Sverige, men även de kapitel som handlar om hur de nya informationsteknologierna påverkar kampanjstrategierna och taktikerna är mycket intressanta. Som introduktionsbok till amerikanska politiska kampanjer bör boken fungera perfekt.

Nytt boktips: ”Sage Handbook of Public Relations”, av Robert Heath (red) (2010)

Under de senaste åren har det varit populärt att publicera så kallade handbooks. Utmärkande för dessa är att ambitionen är att på ett heltäckande sätt sammanfatta forskningsläget på olika områden. Samtidigt som böckerna ofta är tämligen dyra och omfattande gör detta att de är mycket värdefulla om man vill skaffa sig kunskap om det aktuella forskningsläget: de viktigaste teorierna, modellerna, och forskningsresultaten.

Detta gäller också den nyligen utgivna SAGE Handbook of Public Relations, redigerad av Robert L. Heath (Sage, 2010). Eftersom det var nio år sedan den föregående Handbook of Public Relations, också den redigerad av Heath (Sage, 2001), släpptes, fanns det ett stort behov av på nytt att sammanfatta det aktuella forsknings- och teoriläget inom public relations.

Det behovet möter den nya boken på ett överlag mycket bra sätt. Totalt sett innehåller bokens cirka 700 sidor 49 kapitel som täcker i princip samtliga områden och teorifält inom public relations, genomgående skrivna av ledande forskare inom respektive områden. Även om boken har en amerikansk slagsida och saknar kapitel om political public relations, samtidigt som vissa kapitel är bättre än andra, gör det att den är mycket läsvärd. Om man forskar kring eller intresserar sig för aktuell forskning i public relations kan boken starkt rekommenderas.

Nytt boktips: ”The Provisional Pulpit”, av Brandon Rottinghaus (2010)

Frågan om vilka möjligheter som amerikanska presidenter har när det gäller att påverka och leda den allmänna opinionen är alltid lika aktuell och föremål för många böcker och forskningsartiklar. Samtidigt som det finns exempel på när amerikanska presidenter varit framgångsrika i sina försök att påverka opinionen finns det också gott om exempel när de har misslyckats. Från tidigare forskning vet vi också att det inte enbart handlar om person. Även presidenter som allmänt anses varit skickliga på att påverka opinionen, exempelvis Ronald Reagan, lyckades ibland och misslyckades vid andra tillfällen. Detsamma gäller den nu sittande presidenten, Barack Obama, som anses vara oerhört skicklig på att kommunicera men som ändå har stora svårigheter att påverka opinionen till att ge ökat stöd för hans politik.

Om amerikanska presidenters förmåga att påverka opinionen inte handlar om person, vad handlar det om då? I den nyutgivna boken The Provisional Pulpit. Modern Presidential Leadership of Public Opinion (Texas A&M University Press, 2010) utvecklar statsvetaren Brandon Rottinghaus en teori om vad som skulle kunna kallas ”det tillfälliga ledarskapet”. Grundtanken är att presidenternas förmåga att leda opinionen bygger på ett antal förutsättningar och omständigheter som delvis handlar om den kommunikativa strategin och budskapet, delvis om hur det politiska landskapet ser ut i en given situation. Utifrån detta formulerar författaren ett antal hypoteser kring vilka omständigheter och förutsättningar som ökar (minskar) sannolikheten för att amerikanska presidenter genom sin strategiska politiska kommunikation ska lyckas (misslyckas) med att påverka opinionen till att ge ökat stöd för presidenten i olika sakfrågor. Dessa hypoteser prövas sedan både genom kvantitativa analyser av perioden från Eisenhower till Clinton och genom kvalitativa fallstudier. I ett avslutande kapitel diskuterar han också teorin i relation till George W. Bush och Barack Obama.

Resultatet är en mycket välskriven och intressant bok som bryter ny mark inom forskningen på området. Jag är därför övertygad om att detta är en bok som kommer att bli flitigt använd och citerad. Genomgående är den skriven på ett lättillgängligt sätt, och bör vara av intresse inte bara för forskare utan också för journalister och andra som är allmänt intresserade av frågor kring amerikanska presidenters möjligheter och svårigheter när det gäller att påverka opinionen. Om man är intresserad av eller forskar kring dessa frågor är det en bok som starkt kan rekommenderas.

Nytt boktips: ”The Obama Victory”, av Kate Kenski, Bruce W. Hardy & Kathleen Hall Jamieson (2010)

Antalet böcker om det amerikanska presidentvalet 2008 och Barack Obamas seger bara ökar. Medan den första vågen böcker huvudsakligen var skrivna av journalister domineras den andra vågen av mer systematiska undersökningar av olika forskare. Det är med andra ord först nu som mer gedigna fakta börjar bli tillgängliga.

En av de viktigaste böckerna så här långt är den precis nysläppta The Obama Victory. How Media, Money, and Message Shaped the 2008 Elections (Oxford University Press, 2010), skriven av Kate Kenski, Bruce W. Hardy och Kathleen Hall Jamieson. Boken bygger bland annat på The National Annenberg Election Survey (NAES), troligen den mest omfattande amerikanska valrörelseundersökningen av alla, innehållsanalyser, intervjuer med kampanjmedarbetare samt undersökningar av presidentkampanjernas annonsköp (mer information om undersökningarna finns på The Annenberg Public Policy Center). I boken analyserar och undersöker författarna valrörelsen från december 2007 till och med valdagen, det vill säga boken täcker både primärvalskampanjerna och den slutliga valkampen mellan Barack Obama och John McCain. Författarna studerar kampanjernas budskapsstrategier och retorik, deras annonsköp och resursanvändning, mediernas bevakning, och olika kampanj- och medieeffekter.

Om man är intresserad av valkampanjer, strategisk politisk kommunikation och amerikansk politik är det en bok som absolut förtjänar att läsas. Den är både mycket intressant och välskriven, och kommer sannolikt att räknas till en av de viktigaste böckerna kring presidentvalet 2008. Det enda egentliga problemet jag har med boken är författarnas strävan att locka läsare som inte är vana vid akademisk litteratur: av det skälet har de valt att lägga en hel del av metoddiskussionen och de statistiska analyserna på webben istället för att inkludera dem i boken. Det gör det krångligare att bedöma analyserna och underlaget för författarnas slutsatser, vilket irriterar. Bortsett från det är detta emellertid en mycket läsvärd och intressant bok som bygger på starka data.

Nytt boktips: ”Winning with Words”, av Brian F. Schaffner & Patrick Sellers (2010)

Samtidigt som både den borgerliga alliansen och de rödgröna partierna uppvisar stora svårigheter att hitta de berättelser och gestaltningar som skulle kunna tydliggöra vad de båda regeringsalternativen vill och vad valet 2010 handlar om läser jag den nyutkomna boken Winning with Words. The Origins & Impact of Political Framing (Routledge, 2010). Boken är redigerad av Brian Schaffner samt Patrick Sellers, den senare författare även till Cycles of Spin, som jag skrev om för en kortare tid sedan.

Till skillnad från många andra böcker som handlar om gestaltningsteorin (framing theory), bland annat Doing News Framing Analysis som jag nyligen skrev om här, fokuserar den här boken inte på mediernas gestaltningar. Istället fokuserar den på hur politiska aktörer strategiskt kan och har använt sig av olika gestaltningar för att styra debatten i en viss riktning och påverka både mediernas bevakning och människors verklighetsuppfattningar och åsikter.

Boken består av två delar. Del I innehåller fyra kapitel som alla handlar om det strategiska formandet och nyttjandet av specifika gestaltningar för att uppnå politiska mål, medan del II innehåller fem kapitel som handlar om effekten av olika gestaltningar. Genomgående är samtliga kapitel mycket intressanta och läsvärda, och som helhet är det en av de mest sammanhängande antologierna jag har läst på länge. Det finns egentligen inget svagt kort bland kapitlen, utan de är samtliga mycket bra. Om man är intresserad av hur gestaltningsteorin kan användas i den strategiska politiska kommunikationen, eller effekten av politiska gestaltningar, är det en bok som ”måste läsas”. Men även om man är intresserad av gestaltningsteorin mer generellt är den mycket läsvärd.

Ytterst handlar gestaltningar, för att använda Robert Entman’s definition, om att välja vissa aspekter av en uppfattad verklighet och att göra dem mer framträdande i en kommunicerande text, på ett sätt som lyfter fram en särskild problemdefinition, orsaksförklaring, moraliskt omdöme och/eller förslag till lösning. Givet detta är gestaltningar ofrånkomliga i politiken. Frågan är inte om politiker gestaltar verkligheten på olika sätt, frågan är närmast hur genomtänkta och effektiva de olika gestaltningarna är.

Hur det förhåller sig med det i Sverige är en öppen fråga, även om mitt intryck är att samtliga partier har mycket kvar att läsa. Att amerikanska politiker, partier och intressegrupper mycket medvetet och strategiskt arbetar med att formulera effektiva gestaltningar råder det dock inget tvivel om, inte heller om att det kan ha stor betydelse för opinionsbildningen. Detta demonstreras mycket tydligt i den här boken, som verkligen kan rekommenderas såväl forskare och studenter som dem som arbetar praktiskt med strategisk politisk kommunikation.

Nytt boktips: ”Communicator-in-Chief”, av John Allen Hendricks & Robert E. Denton Jr. (2010)

Diskussionen om de sociala mediernas politiska betydelse fortsätter på olika håll, och en av de vanligaste frågorna jag får från studenter, journalister och andra handlar just om hur mycket och på vilka sätt sociala medier har eller kommer att påverka politiken. Senast igår var jag i Göteborg för att föreläsa kring detta på ett lunchseminarium anordnat av Sveriges Informationsförening.

Den främsta inspirationskällan i den diskussionen är Barack Obamas och hans kampanj inför presidentvalet 2008. Just därför är den nysläppta boken ”Communicator-in-Chief. How Barack Obama Used New Media Technology to Win the White House”, redigerad av John Allen Hendricks och Robert E. Denton Jr. (Lexington Books, 2010) angelägen och intressant.

I boken diskuterar och analyserar en rad forskare hur Obama-kampanjen använde sig av olika sociala medier inför presidentvalet 2008. Särskilda kapitel ägnas åt hur Obama-kampanjen använde bland annat bloggar, Twitter, Youtube, e-post, datorspel samt communities som Facebook och My.BarackObama.com.

Huvudsakligen bygger kapitlen på initierade analyser snarare än systematiskt genomförd forskning, och fokus ligger mer på hur de olika medieteknologierna användes av Obama-kampanjen och av väljarna än på vilken effekt de hade. Ändå är analyserna djupare och mer initierade än de flesta jag har läst så här långt. Om man är intresserad av hur Obama-kampanjen använde sig av sociala medier, eller av de sociala mediernas politiska betydelse i allmänhet, är den en bok som starkt kan rekommenderas.

Samtidigt som samtliga författare implicit eller explicit uttrycker stor entusiasm för och tror på de sociala mediernas politiska betydelse, kan det noteras att den ”nya medieteknologi” som hade kanske störst betydelse för Obama-kampanjen inte var Facebook, Twitter, Youtube eller något annat av de mest uppmärksammade nya medierna. Istället var det e-post. Nya sociala medier i all ära – än så länge tycks det därför som om ”gamla” nya medier ännu betyder mest.