Jesper Strömbäck

Om politik, medier och politisk kommunikation

Archive for the ‘Kommentarer’ Category

Alla dessa opinionsmätningar som kom och gick…

Posted by jesperstromback på februari 10, 2014

…inte visste jag att det var dem politiken handlade om. Detta kan jag ibland bli frestad att utbrista när mediernas fokus på opinionsmätningar blir allt för omfattande. Extra starkt känns det en dag som idag, när Aftonbladet med stöd av en opinionsmätning från United Minds utropar att moderaterna har ”Lägst stöd – någonsin”, medan Expressen med stöd av en opinionsmätning från Demoskop pryder framsidan med ””Glädjesiffror för Reinfeldt efter attackplanen”. Med tanke på att 2014 är ett så kallat supervalår kan vi dessutom förvänta oss att medierna kommer fokusera ännu mer på opinionsmätningar och det politiska spelet än under normala valår.

Problemen kring mediernas rapporteringar är ur mitt perspektiv flera. Ett problem är att mediernas fokus på opinionsmätningar bidrar till gestaltandet av politik som sport och spel samtidigt som det för uppmärksamheten bort från politikens innehåll. Ett annat problem är att medierna ofta brister när det gäller att redovisa grundläggande fakta kring opinionsmätningarna, exempelvis antal svarande, hur undersökningen genomfördes, de exakta fråge- och svarsformuleringarna, de statistiska felmarginalerna, när undersökningen var i fält och hur representativt urvalet är. Den här typen av information är nödvändig för att man ska kunna granska undersökningarna och bedöma resultaten.

Ett tredje problem hänger samman med att endast de förändringar som är statistiskt säkerställda kan sägas vara verkliga. Om förändringarna ligger inom felmarginalen är de inte statistiskt säkerställda och kan inte användas för att dra slutsatser om förändringar. Ändå resonerar medierna ofta om förändringar mellan olika undersökningar trots att dessa inte är statistiskt säkerställda.

Ett fjärde problem handlar om mediernas försök att förklara varför opinionen har förändrats på det ena eller det andra sättet. I regel är de opinionsundersökningar som medierna använder sig av för begränsade för att det ska gå att statistiskt analysera orsakerna till olika förändringar. När medierna ändå drar slutsatser om varför opinionen har förändrats drar de därför slutsatser som de inte har täckning för. Det som framställs som beskrivningar av varför opinionen har förändrats visar sig vid närmare granskning snarare vara tolkningar eller spekulationer.

Ett femte problem är att resultaten av opinionsundersökningarna tenderar att färga av sig när medierna rapporterar om politiken i stort. Ett parti som det går bra för i opinionsmätningar blir betraktat som en vinnare medan ett parti som det går dåligt för blir betraktat som en förlorare. Det tenderar att påverka rapporteringen om partierna, också i de artiklar som handlar om annat än opinionsmätningar. Hur det går för partierna i opinionsmätningarna blir ett filter genom vilket medierna betraktar partierna. Det riskerar att bidra till att skapa uppåtgående eller nedåtgående opinionsspiraler. Genom detta, och genom sina tolkningar av opinionsmätningarna och varför det går som det går för partierna, är risken stor att medierna i slutändan formar snarare än speglar opinionen.

Det finns även andra problem som hänger samman med hur medierna använder sig av opinionsmätningar. Om bland annat detta blev jag idag intervjuad av tidningen Journalisten. Förra veckan skrev jag också en analys för Medievärlden Premium som handlar om Fallgroparna inom opinionsjournalistiken. Ett kapitel i boken Spelet om opinionen. Politisk kommunikation under svenska valrörelser handlar också om hur de svenska medierna under de senaste valrörelserna har rapporterat kring opinionsmätningar. För de som vill gå djupare in i frågan kan också boken Opinion Polls and the Media. Reflecting and Shaping Public Opinion rekommenderas.

Posted in I medierna, Journalistik & medier, Opinionsmätningar | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Framtidsutmaningar i TV4 Nyhetsmorgon

Posted by jesperstromback på januari 5, 2014

Igår var jag med i TV4 Nyhetsmorgon för att diskutera olika framtidsutmaningar som Sverige står inför. Diskussionen handlade särskilt om tre områden: killar och män som inte lyckas i skola och arbetsliv och som känner sig som förlorare på utvecklingen eller utanför samhället, behovet av att hitta sätt att åstadkomma en utveckling som både ekologiskt och ekonomiskt är långsiktigt hållbar, och behovet av både arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring för att Sverige ska kunna klara välfärdens finansiering när allt fler blir allt äldre och andelen i den yrkesverksamma åldern sjunker. Hela intervjun kan ses via TV4 Nyhetsmorgons hemsida.

Posted in Aktuellt, Framtidskommissionen, I medierna | Taggad: , , , , , , | 2 Comments »

DN Debatt: ”Tio politiska strider som kommer att avgöra valet”

Posted by jesperstromback på december 7, 2013

Idag skriver jag och Per Schlingmann en gemensam artikel på DN Debatt med rubriken ”Tio politiska strider som kommer att avgöra valet”. Artikeln handlar om och beskriver tio faktorer kopplade till den politiska kommunikationen och partiernas valkampanjer som vi menar kommer få stor betydelse för och bidra till att avgöra hur det går i riksdagsvalet 2014.

Hela artikeln kan läsas nedan. För den som vill följa upp den forskning som mycket av resonemangen och analyserna bygger på rekommenderas bland annat min och Lars Nords nya bok Kampen om opinionen. Politisk kommunikation under svenska valrörelser (SNS Förlag, 2013) samt Henrik Oscarssons och Sören Holmbergs Nya svenska väljare (Norstedts juridik, 2013).

Tio politiska strider som kommer att avgöra valet

Osäker opinion. Väljarna bestämmer sig allt senare, och det blir allt viktigare för partierna och politikerna att pricka in rätt reformagendor och kommunicera på rätt sätt i valrörelsen. Vi har identifierat tio faktorer som vi menar kommer att avgöra valet 2014, skriver Jesper Strömbäck och Per Schlingmann.

I dag är det 281 dagar kvar till riksdagsvalet 2014. Enligt den sammanvägning av olika opinionsmätningar som görs av statsvetaren Henrik Oscarsson får de rödgröna partierna 50 procent, allianspartierna 39,5 procent och Sverigedemokraterna 9,3 procent. Samtidigt är 18 procent osäkra, och opinionsmätningar som görs långt före valdagen är sällan en bra indikator på hur det kommer att gå i valet. Exempelvis fick de rödgröna partierna för fyra år sedan nästan exakt samma resultat som nu, för att sedan förlora valet.

Detta illustrerar att mycket kan hända. Det beror inte minst på att väljarrörligheten har blivit större. 2010 bestämde exempelvis 53 procent vilket parti de skulle rösta på under valrörelsen, medan 17 procent bytte parti.

Av detta kan två slutsatser dras. För det första att man inte bör fästa allt för stor vikt vid vad opinionsmätningar nu visar. För det andra att de reformagendor partierna nu utvecklar och den politiska kommunikationen fram till valet kommer att få stor betydelse. I det sammanhanget bedömer vi att tio faktorer (utan inbördes ordning) tillsammans kommer att avgöra riksdagsvalet 2014.

Kampen om framtiden. Varje val handlar både om historien – hur olika partier och regeringen har skött sig – och framtiden – vilka partier och vilket regeringsparti är bäst på att väcka framtidstro. Enligt vår uppfattning är framtidsbedömningarna viktigast. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att övertyga om att man har en politik för framtiden och att ingjuta framtidshopp?

Kampen om dagordningen. När människor tar ställning till partierna gör de det i stor utsträckning utifrån de frågor som ligger högt på den mediala och politiska dagordningen. Partierna gynnas därför ifall frågor som de upplevs som starka i ligger högt på dagordningen. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att sätta dagordningen?

Kampen om politikens genomförbarhet och trovärdighet. Människor vill att politiker förstår verkligheten på ungefär samma sätt som de själva, men också att de har förslag som bidrar till att åtgärda problemen. Politiken måste också upplevas som trovärdig och effektiv. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att övertyga om att de har en politik som är möjlig att genomföra och effektiv när det gäller att hantera olika problem?

Kampen om gestaltningarna av verkligheten. Den politiska debatten fokuserar ofta på olika förslag, men viktigt är också att beskriva verkligheten på ett sätt som människor känner igen sig i. Hur verkligheten gestaltas har också betydelse för hur trovärdiga olika förslag upplevs och för vad som uppfattas som de viktigaste konflikterna. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att gestalta verkligheten och definiera de centrala konflikterna?

Kampen om regeringsalternativens trovärdighet. Människor röstar inte bara på partier utan också på regeringar. Medan allianspartierna går till val som ett samlat regeringsalternativ har beskeden från de rödgröna partierna varit oklara. Sverigedemokraterna gör också regeringsfrågan oklar. Två avgörande faktorer kommer att vara hur viktigt människor upplever att det är med tydliga regeringsalternativ, dels hur trovärdiga regeringsalternativen upplevs. Frågan är därför: vilket regeringsalternativ kommer att lyckas bäst med att övertyga om att man har den kompetens som krävs för att styra landet under de kommande fyra åren?

Kampen om mobiliseringen och entusiasmen. För att vara framgångsrika måste partierna lyckas med att både mobilisera och entusiasmera medlemmar och sympatisörer och att identifiera och mobilisera möjliga väljare. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att identifiera, mobilisera och entusiasmera möjliga väljare och anhängare?

Kampen om att vara i opposition mot verkligheten. I den politiska debatten låter det ofta som att motståndaren utgörs av andra partier. För väljarna är den verkliga motståndaren dock olika problem som man upplever. Förmågan till ständig samhällskritik är därför viktig för att vinna människors förtroende, men också för att förnya politiken när nya problem uppstår. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att visa att den verkliga motståndaren är problem i verkligheten?

Kampen om mediebilden. För de allra flesta är medierna den viktigaste källan till information om politik och samhälle. Vilka frågor som finns på mediernas dagordning och hur medierna gestaltar såväl partierna och regeringsalternativen som olika förslag och verkligheten i sig kan därför få stor betydelse för hur människor upplever verkligheten och röstar. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att påverka medierna till att gestalta olika aspekter av verkligheten på ett för dem fördelaktigt sätt?

Kampen om vänster-höger-positioneringen och mitten. I svensk politik har den ideologiska vänster-höger-skalan mycket stor betydelse för hur människor röstar. Samtidigt är ”vänster”, ”mitten” och ”höger” subjektiva begrepp. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att positionera sig själva och sina motståndare utmed den ideologiska vänster-höger-skalan?

Gehör och känsla. Politisk kommunikation och politiska kampanjer handlar om både konst och vetenskap. Lika viktigt som det är att partierna tillämpar de senaste kunskaperna om hur man planerar och genomför valkampanjer och bedriver politisk kommunikation, lika viktigt är det att ha gehör och känsla, och att våga följa sitt gehör och sin känsla för vad som fungerar, ligger i tiden och är rätt.

Givetvis finns det också andra faktorer som kan få stor betydelse. Inte minst viktig är ekonomins utveckling eller om det uppstår kriser i omvärlden som påverkar Sverige. Oavsett det är den politiska kommunikationen avgörande, och inom ramen för detta kommer de faktorer som har diskuterats ovan få mycket stor betydelse. Vad opinionsmätningarna än visar nu har den långa valrörelsen knappt börjat, och mycket kan – och kommer sannolikt – hända.

Jesper Strömbäck, professor i medie- och kommunikationsvetenskap och journalistik vid Mittuniversitetet, knuten till Per Schlingmann AB

Per Schlingmann, rådgivare, grundare av konsultföretaget Per Schlingmann AB, tidigare partisekreterare (M)

Posted in Aktuellt, I medierna, Nya publikationer, Opinionsmätningar, Politiska kampanjer, Svensk politik | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Beskriv verkligheten så människor känner igen sig

Posted by jesperstromback på november 12, 2013

I det senaste numret av det liberala nyhetsmagasinet NU medverkar jag med en krönika med rubriken Beskriv verkligheten så folk känner igen sig. Krönikan handlar om hur olika politiker och människor i allmänhet närmar sig och förhåller sig till politiken, och drar utifrån det två slutsatser som jag menar att partierna bör tänka på. Båda slutsatserna är generellt giltiga, men inte minst aktuella nu när planeringen inför nästa års valrörelser pågår för fullt. Hela krönikan återges nedan:

Mindre än ett år före nästa riksdagsval tilltar spekulationerna om hur det kommer att gå. Partierna är i full färd med att planera sina valkampanjer, och medierna ägnar allt större utrymme åt opinionsmätningar och analyser av det politiska spelet. De som bryr sig minst om nästa års riksdagsval är väljarna.

Det beror inte på att de saknar intresse för politik. Huvudskälet är ett annat. Medan medierna fokuserar på det politiska spelet och partierna på politikens innehåll och nästa års val bryr sig väljarna mest om två saker: verkligheten så som de uppfattar den samt framtiden.

De flesta människor är inte experter på politikens innehåll, på vilka förslag olika partier för fram, eller på att bedöma styrkorna och svagheterna i olika politiska förslag. De flesta går inte heller omkring och funderar över olika politiska förslag eller vilket parti de tycker är bäst. Däremot nås de varje dag av information om vad som fungerar och inte fungerar i samhället. Det kan handla om allt ifrån situationen i skolan till hur arbetsmarknaden fungerar eller hur den ekonomiska utvecklingen ser ut. Vilken information människor nås av beror i stort på hur politiskt intresserade de är, vilka egna erfarenheter de gör, vilka de diskuterar politik med, och på hur deras nyhetskonsumtion ser ut.

Och problem i verkligheten engagerar människor på ett helt annat sätt än olika politiska förslag. Människor blir upprörda, oroade eller förbannade när de uppfattar brister i skolan, på arbetsmarknaden eller när det gäller miljön. Och de blir upprörda, oroade eller förbannade om de upplever att dessa problem inte tas på allvar av politiker – utan att alltid veta vem som bär ansvar för vad. De vill att problemen ska tas på allvar, och de vill veta att det finns någon form av plan för att åtgärda problemen på ett sätt som gör framtiden bättre än nutiden.

Det är här det ofta uppstår en kollision mellan hur människor i allmänhet närmar sig politiken och hur politiker gör det. Medan människor oftast tar sin utgångspunkt i hur de uppfattar problem i verkligheten, tar politiker ofta sin utgångspunkt i olika åtgärder som har genomförts eller förslag till åtgärder. Medan människors verklighetsuppfattningar präglas av olika exempel, präglas verklighetsuppfattningen hos politiker ofta av statistik och generella fakta. Och medan människor vill veta att det finns någon som tar ansvar, tenderar politiker att hamna i diskussioner om vem som har ansvaret och att lägga ansvaret någon annanstans.

Detta leder till två lärdomar. För det första, om man vill minska avståndet mellan människor i allmänhet och politiken behöver politiker bli bättre på att beskriva samhällsproblem på ett sätt som människor känner igen sig i. För det andra, om man vill inge människor framtidstro är det avgörande att gestalta på vilka sätt den egna politiken bidrar inte bara till att lösa olika problem, utan också till en bättre framtid.

Här finns också en av nycklarna till framgång i nästa års val. Det eller de partier som är bäst på att gestalta verkligheten på ett sätt som människor känner igen sig i, och på att gestalta hur den egna politiken bidrar till en bättre framtid, har ett stort försteg. Ett råd när valkampanjerna nu planeras är därför att fokusera mindre på att förklara det som gjorts eller förslag som finns – och mer på att gestalta verkligheten och hur den egna politiken bidrar till en bättre framtid.

Posted in Aktuellt, I medierna, Svensk politik | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Kampen om opinionen under den långa valrörelsen avgörande

Posted by jesperstromback på oktober 23, 2013

Om mindre ett år är det dags för nästa riksdagsval. Då kommer vinnare och förlorare i kampen om opinionen åter att koras. Redan nu är det dock många som frestas att dra slutsatser om nästa års val utifrån de opinionsmätningar som publiceras. Alla sådana slutsatser bör dock betraktas som förhastade. Kampen om opinionen inför nästa val har bara börjat, och det är först nu som den långa valkampen drar igång på allvar. Mycket kan fortfarande hända.

Ett bra exempel på detta handlar om riksdagsvalet 2010. Om man utgår från Sifo:s mätningar ökade exempelvis moderaterna med 1,1 procent mellan september 2009 och september 2010, Centerpartiet med 1,6 procent och Kristdemokraterna med 1,9 procent. Samtidigt tappade Socialdemokraterna 3,3 procent och Miljöpartiet 1,5 procent.

Att stora förändringar kan ske är inte förvånande. De svenska valundersökningarna visar att hela 53 procent i valet 2010 bestämde vilket parti de skulle rösta på under den korta valrörelsen de sista veckorna före valdagen, medan 17 procent bytte parti. Än större förändringar sker under den långa valrörelsen.

En avgörande faktor för hur nästa val kommer att gå handlar om den politiska mobiliseringen. Det handlar om två former av mobilisering – dels den demokratiska som innebär att människors politiska engagemang ökar, dels den partipolitiska som innebär att partierna och regeringsalternativen lyckas mobilisera sina väljare. I båda fallen spelar medierna en viktig roll. Detta visar ny forskning som redovisas i den nyligen utgivna  Kampen om opinionen. Politisk kommunikation under svenska valrörelser, redigerad av Lars Nord och mig själv. Genom panelundersökningar – där samma personer tillfrågades fyra gånger mellan maj och september – möjliggörs unika studier av hur opinionen formades på individnivå.

Den goda nyheten ur ett demokratiskt perspektiv är att det skedde en allmän mobilisering av väljarna inför valet. Mellan maj och september ökade människors intresse för politik, deras konsumtion av nyheter om politik, hur ofta de diskuterade politik med bekanta och deras förtroende för riksdagen och svenska politiker. Detta gällde särskilt bland unga.

Att människors intresse för nyheter om politik ökade är en positiv nyhet för medierna. Mindre positivt för dem är att människors förtroende för såväl svenska journalister som för SVT, Sveriges Radio, kvällstidningarna och morgontidningarna samtidigt minskade. Det ökade nyhetsintresset under valrörelsen var därför inte en effekt av ett ökat förtroende för medierna, utan snarare av ett ökat intresse för politik.

Kanske är en förklaring till varför förtroendet för medierna minskade att de inte uppfattas som tillräckligt neutrala och att en stor del av rapporteringen handlade om det politiska spelet. Här visar de nya studierna bland annat att det är vanligt att journalistiken gestaltar politik som spel och strategi snarare än som sakfrågor, och att det är vanligt att journalistiken utmärks av ett tolkande snarare än beskrivande förhållningssätt. För första gången visar svensk forskning också att exponering för nyheter som gestaltar politik som spel och strategi leder till minskat politiskt intresse och förtroende för politiker. Att i snitt drygt 50 procent av nyheterna om valet 2010 gestaltade politik som spel och strategi bidrog därmed till att minska den i övrigt positiva mobiliseringen av människors politiska engagemang.

När det gäller den partipolitiska mobiliseringen visar den nya forskningen att en av förklaringarna till varför den borgerliga alliansen lyckades behålla regeringsmakten var att de var mer framgångsrika på att mobilisera sina väljare. Bland personer som ideologiskt placerade sig till höger på vänster-högerskalan men som tidigare var osäkra på vilket parti de skulle rösta på uttryckte 13 procent en preferens för något av allianspartierna i juni. Denna andel växte till 32 procent i augusti och 82 procent i september. Bland vänstersympatisörer skedde också en mobilisering, men svagare. I juni hade 16 procent av de tidigare osäkra väljarna med vänsterorienterade sympatier en preferens för något av de rödgröna partierna, en andel som växte till 22 procent i augusti och 63 procent i september. Hade de rödgröna partierna varit lika framgångsrika på att mobilisera ”sina” väljare som allianspartierna hade Sverige mycket väl kunnat få en rödgrön regering.

Även här spelade medierna en central roll, inte minst genom att fokusera så mycket på det politiska spelet och opinionsmätningar. Under de sista tre veckorna publicerades cirka 120 nyheter med resultat av någon opinionsundersökning, medan drygt var femte nyhet på ett eller annat sätt refererade till mer eller mindre ospecificerade opinionsundersökningar. Detta och gestaltandet av politik som spel och strategi gynnade partier som det gick bra för och missgynnade partier det gick dåligt för.

Ett exempel på det handlar om de journalistiska vinklingarna av partierna. Medan de flesta nyheter är neutralt vinklade skiljer det sig mellan partierna beroende på hur politik gestaltas. När nyheterna gestaltade politik som sakfrågor låg balansmåttet – andelen positivt vinklade minus andelen negativt vinklade nyheter – mellan plus 1 och minus 6 för alla partier utom Sverigedemokraterna. När nyheterna gestaltade politik som spel låg det på mellan minus 1 och minus 20. De partier som fick den mest negativa bevakningen var Socialdemokraterna (minus 20), Moderaterna (minus 13) och Sverigedemokraterna (minus 18).

Kort sagt: journalistiken är mindre neutral när den gestaltar politik som spel och strategi. Detta kan bidra till att skapa uppåtgående och nedåtgående opinionsspiraler för partierna. Opinionsmätningar speglar inte bara opinionen: de påverkar den också och bidrar till att forma vinnare och förlorare i kampen om opinionen och mobiliseringen av väljarna.

Av detta kan flera lärdomar dras inför valet 2014.

– För det första, valrörelser har stor betydelse för både demokratin och partierna.

– För det andra, den långa valkampanjen har bara börjat och mycket kan hända. Man bör därför inte fästa allt för stor vikt vid de opinionsmätningar som publiceras nu.

– För det tredje, av stor betydelse är hur skickliga partierna och regeringsalternativen är när det gäller att bedriva valkampanjer och mobilisera sina möjliga väljare.

– För det fjärde, mediernas bevakning är mycket viktig, och deras fokus på det politiska spelet och opinionsmätningar riskerar att forma vilka som blir vinnare respektive förlorare i kampen om opinionen.

– För det femte, den mobilisering av människors politiska engagemang som valrörelsen bidrar till motverkas av mediernas fokus på det politiska spelet.

Kanske är det därför förtroendet för medierna sjunker under valrörelsen. Sammantaget innebär det att medierna inte bara bär ett stort ansvar för hur de kommer att bevaka den långa valrörelsen 2014. De har också ett egenintresse när det gäller att bevaka politiken på ett sätt som ökar den demokratiska mobiliseringen.

 

PS. Detta inlägg publiceras idag även på Politologerna.

Posted in Aktuellt, Politisk kommunikation, Politiska kampanjer, Svensk politik | Taggad: , , , , , , , , , | 1 Comment »

Nytt boktips: ”The Center Holds. Obama and His Enemies”, av Jonathan Alter (2013)

Posted by jesperstromback på oktober 19, 2013

Den amerikanska budgetstriden är över – för den här gången . Till sist tvingades Republikanerna ge med sig, skuldtaket kunde höjas och de amerikanska myndigheterna öppnas och återuppta sin verksamhet. Uppgörelsen ger dock bara en tillfällig respit. Redan i början på nästa år behöver nya beslut tas om både finansieringen av de amerikanska myndigheterna och skuldtaket, och många inom Tea-party rörelsen kräver nu att Republikanerna nästa gång måste hålla ut och inte ge efter, även om det skulle innebära att den amerikanska staten skulle förbli stängd och utan förmåga att betala de löpande utgifterna. Den slutsats de har dragit är inte att Republikanerna den här gången gick för långt, utan att de gav efter för lätt.

För omvärlden är de här återkommande striderna närmast obegripliga. Samtidigt ingår de i en större strid om USA:s framtida utveckling, där kampen ytterst handlar om ifall politiken ska vridas kraftigt åt höger eller om den ska ligga (kvar) i mitten. Det brukar ofta hävdas att USA är ett land som antingen är ”center” eller ”center-right”, men starka krafter har alltsedan Republikanerna förlorade presidentmakten och Obama blev vald till president 2008 försökt vrida politiken allt längre högerut. Valet 2012 var ur det perspektivet ett avgörande val. Politiken var mer polariserad än någonsin förr, och hade Romney vunnit hade amerikansk politik under starkt inflytande från Tea-party rörelsen vridits kraftigt åt höger.

Liksom Tea-party rörelsen i allmänhet drivs högerkrafterna inom amerikansk politik av två krafter som i motståndet mot Obama förenas. Dels handlar det om en stark ambition att driva politiken högerut och kraftigt minska den offentliga sektorn. Dels handlar det om en djup misstro, och många gånger avsky, mot Obama och allt det han står för (läs gärna mer här).

Om detta, presidentvalet 2012 och kampen om den amerikanska politikens nutida och framtida inriktning, handlar Jonathan Alters nya bok The Center Holds. Obama and His Enemies (2013). Författaren gav för några år sedan ut The Promise. President Obama, Year One, och liksom den boken är The Center Holds mycket välskriven, spännande och intressant. Förutom att författaren har haft tillgång till och kunnat intervjua i princip alla centrala personer som böckerna handlar om, skriver han på ett sätt som gör boken inte bara intressant, utan ofta lika spännande som vilken deckare som helst. Det gör det svårt att lägga ifrån sig boken och lockar till sträckläsning.

Boken är också tämligen ovanlig i det att den både handlar om striderna om politikens innehåll och inriktning och om presidentvalskampanjerna och hur de bedrevs. Detta skiljer den från de flesta kampanjböcker, som ofta fokuserar på kampanjstrategierna och kampanjtaktikerna som om de kunde ses isolerade från politikens innehåll. Lika intressant och insiktsfull som boken är när den beskriver kampen om politikens inriktning och innehåll, politikens polarisering, motståndet mot Obama och Obamas egna framgångar och misslyckanden, lika intressant och insiktsfull är den när den beskriver hur Obama respektive Romney planerade och genomförde sina presidentvalskampanjer.

Detta gör att boken bör vara av stort intresse och starkt kan rekommenderas både dem som är intresserade av aktuell amerikansk politik och dem som är intresserade av valkampanjer och politisk kommunikation. I båda avseendena är det så här långt den bästa bok jag har läst om presidentvalet 2012.

Posted in Amerikansk politik, Boktips, Politik & samhälle | Taggad: , , , , , , | Leave a Comment »

Skandal att lägga ner Riksdag och Departement

Posted by jesperstromback på oktober 1, 2013

Förra veckan beslutade riksdagsstyrelsen att lägga ner tidningen Riksdag och Department och dess webbplats. Det är en riktigt olyckligt – jag är frestad att skriva korkat – beslut. Tidningen är den enda i sitt slag som löpande och på ett mycket initierat sätt bevakar vad som händer i riksdagen, inom de olika departementen och i olika statliga utredningar. För den som är intresserad av dessa frågor är Riksdag och Department helt oersättlig. Riksdagens ledamöter kanske klarar sig utan den, men alla de som inte arbetar heltid med politik men som ändå vill eller har behov av att följa vad som händer inom politiken finns det ingen alternativ informationskälla som kan konkurrera med Riksdag och Departement.

Riksdag och Departement är också en ovärderlig informationskälla för andra medier. I takt med att de redaktionella resurserna har skurits ner finns det idag inget nyhetsmedium som har resurserna att löpande bevaka och på ett brett och heltäckande sätt rapportera om vad som händer i riksdag, inom departementen och i olika utredningar. I princip samtliga nyhetsmedier och ledarredaktioner förlitar sig därför på Riksdag och Department för information om detta. I det nya medielandskapets ekologi spelar Riksdag och Departement därför en helt central roll. Skulle tidningen läggas ner skulle det drabba inte bara läsarna av den tidningen, utan alla konsumenter av andra nyhetsmedier också.

Varför vill då riksdagsstyrelsen lägga ner tidningen? Av uppgifter att döma är beslutet resultatet av att partierna i riksdagsstyrelsen inte kunnat enas. Medan de borgerliga allianspartierna av principiella skäl vill att någon annan än riksdagen ska ta över ägandet är vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna kritiska mot att sälja tidningen. Den så kallade ”lösningen” blir då att lägga ner tidningen.

I en ledare i senaste numret av Riksdag och Departement gör chefredaktören Mattias Croneborg en jämförelse mellan detta beslut och en vardagligt exempel om bilkörning:

Om vägen delar sig till höger och vänster, finns två alternativ. Om man då grälar om vilket håll som är bäst kan en kompromiss att köra rakt fram bli ödesdigert om det innebär att man kraschar rakt in i en bergvägg. [...] På samma sätt som vid bilåkande blir kompromissen [när allianspartierna och de rödgröna partierna inte kan enas om vem som ska driva tidningen] dålig. Tyvärr är det Riksdag & Departement som är bilen och som riksdagsstyrelsen väljer att kompromisslöst köra rakt in i bergväggen.

Det slutliga beslutet kommer dock fattas av riksdagen, efter beredning i konstitutionsutskottet. Jag kan bara hoppas att de krafter som vill ha kvar Riksdag & Departement är tillräckligt starka, och att det finns tillräckligt många riksdagsledamöter som har förnuft och kurage nog att gå emot riksdagsstyrelsen, för att beslutet ska ändras. Här är det viktigt att alla de som är beroende av tidningen för information, och inte minst etablerade nyhetsmedier, gör sina röster hörda.

Enligt trovärdiga uppgifter är tidningen Dagens Samhälle intresserade av att ta över tidningen. Även om jag personligen tycker att det vore bättre att driva vidare Riksdag & Departement som idag skulle det vara en möjlig lösning. Att lägga ner Riksdag & Departement vore oacceptabelt i ett läge när det finns andra som är villiga att ta över.

Ytterst är det en demokratifråga. Medborgarna behöver information om sådant som händer och sker och som gör det möjligt för dem att självständigt ta ställning i samhällsfrågor. För det behöver de nyhetsmedier av olika slag. Samtidigt behöver nyhetsmedierna Riksdag & Departement för att få kännedom om och kunna sprida sådan information som medborgarna behöver. Man kan därför inte se frågan om Riksdag & Departement som en isolerad fråga. Man måste se vilken roll som Riksdag & Departement spelar i det nya medielandskapets ekologi.

Posted in Demokrati och politik | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Intervju om Framtidskommissionen och olika framtidsutmaningar

Posted by jesperstromback på maj 17, 2013

I senaste numret av Dagens Samhälle återfinns en längre intervju med mig, som handlar om arbetet inom Framtidskommissionen och olika framtidsutmaningar som Sverige står inför. Rubriken är ”Ratade arga unga män är en fara för samhället”, och det som framförallt lyfts fram i artikeln är den utmaning som en växande grupp ”unga, arga män” riskerar att utgöra, bland annat då den gruppen utgör en rekryteringsbas för olika extremistiska rörelser. Andra frågor som lyfts fram är medielandskapets utmaningar, vikten av att hitta en balans mellan ekologi och ekonomi samt behovet av fortsatt invandring för att säkra framtidens välfärd. Dessutom kan man läsa om mitt intresse för Fantomen och min ”oprövade talang”…

Posted in Aktuellt, Framtidskommissionen, I medierna | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Från Framtidskommissionen och tillbaka till forskningen

Posted by jesperstromback på maj 1, 2013

I och med att april nu har övergått till maj är det dags för mig att avsluta min anställning på Regeringskansliet och Framtidskommissionen och återgå till forskningen och min tjänst som professor vid Mittuniversitetet. Den period jag har arbetat som kanslichef och huvudsekreterare för Framtidskommissionen har verkligen varit oerhört intressant och lärorik på alla sätt och vis, och jag är oerhört glad över att jag fick frågan och valde att tacka ja. Det har varit ett privilegium att få arbeta med dessa viktiga frågor, och att få lära känna och arbeta tillsammans med så många oerhört kompetenta, duktiga och intressanta personer. Redan när regeringen gick ut med att den skulle tillsätta en Framtidskommission – och långt innan jag visste att jag själv skulle vara inblandad i dess arbete – tyckte jag att det var ett mycket bra initiativ, och den åsikten har bara förstärkts under arbetets gång.

Ur mitt perspektiv förtjänar regeringen en eloge inte bara för att den valde att tillsätta en Framtidskommission och därmed bidra till en mer framtidsinriktad analys och debatt, utan också för att den under arbetets gång behållit fokus på det som varit Framtidskommissionens uppgift: att analysera olika framtida samhällsutmaningar som Sverige – med sikte på 2020 och 2050 – kommer att ställas inför. Detta trots att de krafter som fokuserar på nutiden snarare än framtiden och på konkreta förslag snarare än gedigna analyser av vilka de viktiga utmaningar är som förslagen är tänkt att möta, är oerhört starka inom både politiken och medierna.

När jag nu går igenom och utvärderar Framtidskommissionens arbete kan jag också konstatera att vi varit mycket aktiva. Under perioden december 2011 till och med mars 2013 hade Framtidskommissionen 8 sammanträden, samtidigt som vi ordnade totalt sett 40 öppna möten, seminarier och workshoppar i olika delar av landet. Räknar man samman Framtidskommissionens underlagsrapporter, delutredningar, debattbok och slutrapporten publicerade vi därutöver sammanlagt 18 böcker:

Slutrapport

Svenska framtidsutmaningar. Slutrapport från regeringens Framtidskommission. DS 2013:19. Stockholm: Fritzes.

Delutredningar

– Hojem, Petter (2013). På vägen till en grönare framtid – utmaningar och möjligheter. DS 2013:1. Stockholm: Fritzes.

– Joyce, Patrick (2013). Delaktighet i framtiden – utmaningar för jämställdhet, demokrati och integration. DS 2013:2. Stockholm: Fritzes.

– Levay, Charlotta (2013). Framtida utmaningar för sammanhållning och rättvisa. DS 2013:3. Stockholm: Fritzes.

– Blix, Mårten (2013). Framtidens välfärd och den åldrande befolkningen. DS 2013:8. Stockholm: Fritzes.

Debattbok

– Strömbäck, Jesper (red) (2013). Framtidsutmaningar. Det nya Sverige. Stockholm: 8tto.

Underlagsrapporter

– Bergquist, Eva (2012). Är framtiden kulturens re-renässans. Underlagsrapport 1 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Carlsson, Benny, Magnusson, Karin & Rönnqvist, Sofia (2012). Somalier på arbetsmarknaden – har Sverige något att lära? Underlagsrapport 2 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Harding, Tobias (2012). Framtidens civilsamhälle. Underlagsrapport 3 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Fors, Filip (2012). Nya mått på välfärd och livskvalitet i samhället. Underlagsrapport 4 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Wadensjö, Eskil (2012). Framtidens migration. Underlagsrapport 5 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Ekman, Joakim (2012). Framtiden och samhällets grundläggande värden. Underlagsrapport 6 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Beck-Friis, Ulrika (2012). Arbetslusten tillbaka – röster om att växla karriär. Underlagsrapport 7 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Anderstig, Christer (2012). Försörjningskvoten i olika delar av Sverige – scenarier till år 2050. Underlagsrapport 8 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Karlson, Nils & Skånberg, Ola (2012). Matchning på den svenska arbetsmarknaden. Underlagsrapport 9 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Hallding, Karl, Eriksson, E. Anders, Mobjörk, Malin, Nilsson, Måns, Alfredsson, Eva, Skånberg, Kristian, Sonnsjö, Hannes, Benzie, Magnus, Carlsen, Henrik & Kemp-Benedict, Eric (2013). Sweden in a World of Growing Uncertainties. Underlagsrapport 10 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Löfström, Åsa (2012). Betygsgapet mellan flickor och pojkar – konsekvenser för framtidens arbetsmarknad. Underlagsrapport 11 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

– Kvarnbäck, Maria (2012). 500 texter om framtidens Sverige – från Trelleborg till Arjeplog. Underlagsrapport 12 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes.

För den som är intresserad av framtidsanalyser och olika framtidsutmaningar som Sverige står inför – och som olika delar av samhället förr eller senare kommer att behöva förhålla sig till och hantera – innehåller dessa olika rapporter och böcker en stor mängd viktiga och relevanta fakta och analyser. Alla rapporter kan också laddas ner gratis via Framtidskommissionens hemsida eller beställas via Fritzes. Och även om jag som författare till slutrapporten inte är den som ska recensera den är det min bestämda uppfattning att den rymmer en rad fakta och analyser som förtjänar en mycket vidare diskussion och analys än vad som hittills har varit. Oavsett vad man har som åsikter om hur olika framtidsutmaningar ska mötas är det viktigt att själva analysen kommer först och diskuteras ordentligt. Ibland präglas politiken av lösningar som söker sina problem: vad Framtidskommissionen har handlat om är att göra analysen först, för att få en ordentlig grund att stå på i den fortsatta diskussionen om hur utmaningarna ska mötas.

- – - – - – - – - -

Nu är dock Framtidskommissionens arbete avslutat, och arbetet med att analysera både nutida och framtida utmaningar och hur de ska kunna mötas får föras vidare i andra forum och former. För egen del kommer jag också att fortsätta arbeta med dessa frågor i olika former. Samtidigt återgår jag till min forskning och tjänst vid Mittuniversitetet. Nu närmast kommer jag att arbeta med tre projekt:

– En bok om politisk kommunikation under valrörelser, som jag är redaktör för tillsammans med Lars Nord vid Mittuniversitetet. Boken kommer att ges ut av SNS Förlag i september.

– Ett specialnummer av Public Relations Journal som fokuserar på political public relations, och som jag är redaktör för tillsammans med Spiro Kiousis vid University of Florida.

– En bok om politikens medialisering, som jag är redaktör för tillsammans med Frank Esser vid University of Zurich och som kommer att släppas nästa vår.

Posted in Aktuellt, Framtidskommissionen | Taggad: , , , , | Leave a Comment »

Framtidskommissionens slutrapport för nedladdning

Posted by jesperstromback på mars 26, 2013

bildNu har Framtidskommissionens slutrapport – Svenska framtidsutmaningar – presenterats, och nu finns den även att ladda ner via Framtidskommissionens hemsida. Den går också att ladda ner här. Förhoppningsvis ska slutrapporten bidra till en livaktig, bred och framtidsorienterad diskussion om olika utmaningar som Sverige står inför i framtiden och hur dessa skulle kunna mötas.

Viktigt i det sammanhanget är samtidigt att påminna om vad Framtidskommissionens uppdrag har varit – och vad det inte har varit. Uppdraget har handlat om att identifiera framtida samhällsutmaningar, inte om att fokusera på nutida utmaningar eller komma med förslag på hur utmaningarna ska mötas. Hur olika framtida samhällsutmaningar ska mötas är en viktig fråga, men analysen bör komma först, och Framtidskommissionens uppdrag har handlat just om att göra den analysen. Att kritisera Framtidskommissionen för att inte komma med förslag – som jag sett att en del har gjort – är därför helt missriktat.

Fokus i slutrapporten är därför en analys av olika framtida utmaningar som Sverige står inför på olika utvalda områden, vilket även avspeglas i innehållsförteckningen:

1. Med sikte mot framtiden

2. Ett Sverige i förändring

3. Globaliseringens och teknikutvecklingens utmaningar

4. Den hållbara tillväxtens utmaningar

5. Den demografiska utvecklingens utmaningar

6. Migrationens och integrationens utmaningar

7. Utmaningar för demokratin och jämställdheten

8. Den sociala sammanhållningens utmaningar

9. Svenska framtidsutmaningar

Posted in Aktuellt, Framtidskommissionen, Politik & samhälle, Svensk politik | Taggad: , , , | Leave a Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 179 andra följare