Är det kört för Obama? Obama-kampanjen går i svaromål mot New York Times

Ett av de lästips jag lyfte fram häromdagen handlar om en artikel i New York Times med rubriken ”Is Obama Toast: Handicapping the 2012 Election”. Artikeln analyserar vilka chanser president Obama egentligen har i nästa års presidentval utifrån tre faktorer: hur amerikanerna anser att president Obama sköter sitt ämbete (approval ratings); den ekonomiska tillväxten under valåret; samt hur ideologiskt extrem den republikanske motkandidaten kommer att vara. Slutsatsen som dras är följande:

Average these four scenarios together and the probabilities come out to almost exactly 50-50. A month or two ago, when Perry and Romney appeared about equally likely to be the Republican nominee, it would therefore have been proper to think of the election as a toss-up.

With Perry having slumped in the polls, however, and Romney the more likely nominee, the odds tilt slightly toward Obama joining the list of one-termers. It is early, and almost no matter what, the election will be a losable one for Republicans. But Obama’s position is tenuous enough that it might not be a winnable one for him.

Detta är givetvis inte det budskap som Demokraterna och president Obama’s kampanj vill sprida, och i ett mail till sympatisörer och aktivister går nu Jim Messina, kampanjchef för Obama, i svaromål. Det mailet är intressant läsning, och därför värt att citera i dess helhet.

This weekend, The New York Times Magazine ran a long analysis of the 2012 election headlined, ”Is Obama toast?”

It uses a mathematical formula to conclude who will win this race.

In other words, it says neither you nor Barack Obama has a role to play in this election, because the outcome is essentially predetermined.

We disagree.

The outcome will depend on what we do every single day between now and November 6th, 2012. And I want to give you an idea of how we know that.

Our Republican opponents, from Mitt Romney and Herman Cain to Rick Perry and Michele Bachmann, have endorsed the same set of Tea Party policies that drive the Republicans in Washington: letting Wall Street write its own rules again and giving special treatment to millionaires and billionaires while asking seniors and middle-class families to pay for it.

All of them would return to the failed economic policies that led us into recession.

Yet the Times piece assigns each of them a score on an ideological scale, ignoring the obvious reality that there has been virtually no difference among the GOP candidates — or between them and the Republican congressional leaders who refuse to do anything to restore economic security for the middle class.

Whoever wins the nomination will no doubt try to appear more ”moderate” as they compete for undecided voters in the general election. But they have all made their positions clear. And we will hold them accountable for that.

The only true difference in this race is between their agenda and President Obama’s. Facing historic challenges when he came into office, he has fought every day for a fairer economy where everybody who does their fair share gets a fair shake.

He’s stood up to credit card companies to ensure they can’t target consumers with hidden fees. He’s stood up to insurance companies, who can no longer deny health care coverage on the basis of a pre-existing condition. He’s stood up to Wall Street to end taxpayer bailouts and rein in the kind of risky financial behavior that nearly toppled our economy.

These dramatic differences between the Republican nominee and President Obama will be crystal clear to Americans as the 2012 election approaches, because our grassroots organization in all 50 states will be having conversations every single day with their friends, families, co-workers, and neighbors.

That grassroots organizational advantage is a critical factor in this election that the Times” ”formula” doesn’t consider at all.

More than 1 million people have already taken ownership of this campaign. Millions more are organizing their communities on behalf of the President, online and off. This weekend, we had our single biggest day of action of the campaign — more than 2,000 volunteer events took place across the country, and more than 10,000 volunteers participated.

This work is already having an impact across the country.

We expanded the electoral map in the last election, fighting hard for — and winning — states like North Carolina, Colorado, and Virginia so that the entire election didn’t hinge on the results in a single state, as it had in 2000 and 2004.

We have no intention of returning to the old electoral map. And the organizing you’re doing means we won’t have to. Today, we are showing signs of strength in states we didn’t win even in the watershed election of 2008 — states like Georgia and Arizona, where a recent poll had President Obama beating every potential Republican nominee.

The map isn’t as friendly to our opponents, who won’t be able to compete in traditionally Democratic states because their organization won’t compare to ours. Whether you measure donors giving or doors knocked, there’s grassroots enthusiasm for President Obama that the other side can’t match — but that the Times doesn’t consider relevant.

The truth is this isn’t the first time you’ve been written out of the story by many in Washington and the media — and it’s not the first time they’ve been completely wrong about that.

In the 2007 and 2008 campaign, almost everyone in professional politics said it wasn’t Barack Obama’s ”turn” to be president. But millions of people like you took responsibility for the campaign — knocking on doors, making phone calls, and donating whenever you could.

You proved everyone wrong — not just about who was going to win the election, but about the ability of everyday Americans to come together and change the course of history.

The entire premise of the Times article is that you won’t — and can’t — do it in 2012.

The election is now less than one year away. No one thinks it will be easy. But there can be no doubt its outcome depends on how hard you and I work over the next 364 days. Right now, we’re opening field offices in key states, hiring organizers, recruiting volunteers, registering voters, and getting ready for what’s going to be one hell of a fight.

So, is Obama toast? It’s up to you.

- Messina

Jim Messina
Campaign Manager
Obama for America

Förutom att det är intressant att studera hur Obama-kampanjen går i svaromål mot New York Times är det intressant att studera hur de tar varje möjlighet som erbjuds att försöka mobilisera de egna gräsrötterna. För att lyckas med detta är långsiktigt relationsbyggande en central strategi, där det hela tiden handlar om att betona ”vi” och ”ni”; att alla kan göra en insats; och att valet i slutändan avgörs av gräsrötterna. I det perspektivet passar artikeln i New York Times som hand i handske eftersom den ger Obama-kampanjen ytterligare en anledning att betona dessa centrala teman i kontrast mot en omvärld där gräsrötter och vanliga medborgares engagemang allt för ofta inte räknas.

Att artikeln ger Obama-kampanjen ytterligare en möjlighet att betona hur ”extrema” de republikanska kandidaterna gör inte saken sämre, utan passar perfekt in i strategin att försöka betona skillnaderna mellan Obama och Demokraterna å den ena sidan och Republikanerna och deras kandidater å den andra.

Regeringen och PR-tjänsterna: vad är problemet?

Förra veckan publicerade Dagens Nyheter en stort uppslagen artikelserie om regeringens användning av pr-konsulter. Förstasidesrubrikerna signalerar tydligt att tidningen anser att det är någonting skumt som den har avslöjat: ”Pr-konsulter hyrs in för budgeten” (21 juni), ”Hit går regeringens pr-miljoner” (22 juni), ”Hemliga uppdrag när politiker möter pr-konsulter” (23 juni) och ”MP kräver regler för pr-konsulter”. Att det enligt DN är en viktig nyhet råder det ingen tvekan om: förutom att nyheten dominerade två förstasidor publicerade DN totalt sett cirka 5,5 helsidor om regeringens användning av PR-konsulter och relationen mellan pr och politik. Flera gånger används uttrycket ”avslöjar”, vilket också visar att Dagens Nyheter anser eller vill framställa det som om det är något skumt som pågår.

Ingenstans i artiklarna redovisar Dagens Nyheter emellertid något egentligt stöd för tesen att det skulle vara något skumt med att regeringen anlitar PR-konsulter. Visserligen är oppositionen kritisk, men det hör till det politiska spelet. Istället tas det för givet att det är problematiskt. Det kan dock starkt ifrågasättas.

Att anlita experter på olika områden är något som tillhör det moderna samhället. Om vi behöver laga bilen vänder sig de flesta till professionella bilreparatörer. Om vi behöver klippa håret vänder sig de flesta till professionella frisörer. Om vi behöver renovera huset vänder sig de flesta till professionella hantverkare. På samma sätt är det i grunden naturligt att man vänder sig till professionella kommunikatörer ifall man behöver bli bättre på att kommunicera. Konstigare än så är det egentligen inte.

Om man granskar substansen i artiklarna visar det sig att regeringen, under perioden 2007-2010, köpte in kommunikations- och pr-tjänster för sammanlagt 119 miljoner. Det kan låta mycket, men är i sig ingen särskilt stor summa om man betänker att kostnaderna är spridda över flera år och att ”en stor del handlar om olika tekniska lösningar för regeringens hemsida och tryckkostnader” (DN 22 juni). Sådana tjänster kostar, men ingen kan på allvar hävda att regeringen skulle avstå från att hitta effektiva tekniska lösningar för hemsidan eller från att trycka olika former av dokument och material.

Hur stor del av kostnaderna som handlar om att ”hjälpa regeringen att kommunicera sin politik” (DN 21 juni) och vad Dagens Nyheter egentligen lägger in i detta, är oklart. Några exempel ges, men hur representativa de är vet vi inte. Jag har dock svårt att se att det skulle vara något problem i sig att exempelvis finansdepartementet anlitar professionell hjälp för att undvika att deras texter blir för krångliga, eller att andra departement hyrt in konsulter för att hjälpa dem att bli bättre på att kommunicera, för att arrangera eller moderera seminarier, eller för att utarbeta kommunikationsplaner.

Skälet är enkelt: politik måste alltid kommuniceras. Det kan göras skickligt eller oskickligt, professionellt eller oprofessionellt, men det går inte att tänka sig politik utan kommunikation. Ju hårdare konkurrensen om människors uppmärksamhet har blivit, desto svårare har det blivit för regeringar, departement, myndigheter, partier och andra att nå fram till de grupper som de har behov av att nå fram till, och desto viktigare har det blivit med professionell kommunikationskompetens.

Den kompetensen kan regeringar, myndigheter och andra skaffa sig genom att bygga ut sina kommunikations- och informationsavdelningar, genom att anlita konsulter, eller genom en kombination.

Det är därför ingenting märkligt med att regeringen anlitar pr-konsulter. Det märkliga hade varit om den inte hade gjort det. Hade regeringen istället satsat på att bygga ut den interna kompetensen tillräckligt för att täcka alla behov hade den säkert fått kritik för det också, och det hade antagligen varit mindre kostnadseffektivt.

Därmed inte sagt att regeringen i samtliga enskilda fall varit skickliga på att upphandla pr-tjänsterna, eller att det i samtliga fall varit motiverat att köpa in pr-tjänster. Det finns säkert flera fall där regeringen betalat för mycket i förhållande till vad den har fått ut, köpt in pr-tjänster utan att behovet varit tillräckligt starkt, eller köpt in pr-tjänster för hjälp med sådant som bör betraktas som partipolitik och betalas av partierna snarare än av regeringen.

På det principiella planet är det dock inte något konstigt att regeringar, myndigheter och andra köper in professionell kompetens att kommunicera. Politik är kommunikation, och modern politik kräver ofta professionell kompetens att kommunicera. Att köpa in pr-tjänster är därför ingenting märkligt eller skumt. Det är rationellt.

 

- – - – - – - – - – - – - – -

Ovanstående inlägg är även publicerat på SNS’ hemsida.

Att tala om den egna eller motståndarnas politik

Det finns nog ingen valkampanj utan anklagelser om att det ena eller det andra partiet, eller det ena eller det andra blocket, ägnar sig för mycket åt negativt kampanjande och att kritisera motståndarna istället för att tala om den egna politiken. Delvis är det en del av den politiska retoriken, men det förhindrar inte att anklagelserna ibland kan vara riktiga.

Det som kanske är mest intressant är samtidigt att forskning – om än amerikansk – tämligen övertygande visar att det är det parti eller den kandidat som ligger efter i opinionsmätningarna som ägnar sig mest åt att attackera motståndarna. Alla ägnar sig mer eller mindre åt attacker på motståndarna, men de som ligger efter eller upplever det som om de befinner sig i underläge gör det mest.

Medan opinionsmätningarna – rätt genomförda – visar hur det faktiskt går i kampen om opinionen och rösterna ger graden av kritik mot motståndarna därmed en indikation på hur partierna själva upplever att det går.

Sett ur det perspektivet är det mitt intryck att de rödgröna nu känner det som om de befinner sig i underläge. Jag har visserligen inte gjort någon undersökning av det i den här valrörelsen, men mitt intryck är att de rödgröna – relativt sett – ägnar mer kraft åt att attackera de borgerliga än vad de borgerliga ägnar åt att attackera de rödgröna.

Om det i så fall är rätt strategi är en annan fråga. Det beror inte bara på hur mycket man attackerar motståndarna, utan också på hur slagkraftig och trovärdig kritiken är, och om målet är att mobilisera de egna eller att vinna över de osäkra och rörliga väljarna.

Attacken mot Ship to Gaza och modern politisk kommunikation

Attacken mot Ship to Gaza har väckt starka reaktioner världen över, och som vanligt splittrat opinionen. De som i normala fall är kritiska mot Israel ser i attacken ytterligare bevis för att Israel agerar på ett förkastligt sätt, medan de som i normala fall försvarar Israel anser att det dödliga utfallet i huvudsak beror på att aktivister provocerade och började gå till angrepp. En viss förskjutning i opinionen kan möjligen skönjas, i den meningen att många som i normala fall försvarar Israel anser att det gick för långt den här gången. Intressant i det sammanhanget är dagens ledare i New York Times, vars synsätt jag i stora drag delar.

En nyckelfråga i sammanhanget är emellertid vad som utlöste det dödliga våldet. Har Israel rätt när de hävdar att aktivister gick till angrepp och att deras soldater var tvungna att försvara sig, eller har aktivisterna rätt när de hävdar att våldet utlöstes av israeliska soldater? Om detta står nu en intensiv strid som förs inte minst med hjälp av videoklipp tillhandahållna av de båda sidorna i konflikten. Både Israel och aktivisterna har lagt ut en rad videoklipp på nätet som sägs visa att deras sida har rätt.

Som ett exempel på modern politisk kommunikation är denna kamp med olika videoklipp som vapen intressant. Samtidigt illustrerar det problemet med en övertro på att bilder till skillnad från ord kan beskriva verkligheten på ett rättvisande sätt: utan sammanhang är det närmast omöjligt att avgöra vad bilderna eller videoklippen egentligen visar.

Enligt talesättet säger en bild mer än tusen ord, men skillnaden är att ordens betydelse är precis medan bilders betydelse är mångtydig. Trots att ”seeing is believing” innebär detta att bilder många gånger är sämre på att fånga verkligheten än vad ord är.

I väntan på längre, oredigerade och sammanhängande videoklipp som verkligen visar vad som ledde fram till det dödliga våldet i konfrontationen mellan aktivister och israeliska soldater kommer aktivister därför fortsätta hävda att de är i huvudsak oskyldiga medan Israel är skyldigt, samtidigt som Israel kommer att hävda raka motsatsen. Båda kommer fortsätta lägga ut och hänvisa till bildbevis, men ingen kommer att lyckas övertyga andra än de redan övertygade.

Teknikerna för att försöka påverka opinionen förändras, men oviljan eller ointresset för att verkligen försöka förstå verkligheten på ett så opartiskt och rättvisande sätt som möjligt består.

Dag 7: Målgruppsinriktade påtryckningar

Den sjunde dagen av ”Final March for Reform” satsar Demokraterna ytterligare på att mobilisera människor att utöva påtryckningar på ”sina” politiker för att de ska rösta ja till förslaget till ny sjukvårdsreform. Skillnaden den här dagen är att precisionen i påtryckningarna är högre än tidigare dagar. Nu handlar det om att mobilisera människor för att trycka på särskilt sårbara politiker i olika ”swing districts”, det vill säga valdistrikt där valutgången var mycket jämn vid förra valet.

De som bor i Gainesville, Florida, uppmanas därför att fokusera ansträngningarna på att påverka en kongressledamot i Louisiana, Republikanen Joseph Cao. Av mailet nedan framgår mer exakt vad Demokraternas anhängare uppmanas göra. Återigen är det ett intressant exempel på hur man lägger upp kampanjerna, bland annat på användandet av sociala medier, hur fokuserade kommunikationsinsatserna är, hur man försöker underlätta för människor att engagera sig, och hur man försöker skrämma individuella politiker att rösta på ett visst sätt om de vill bli återvalda vid nästa val. Det är också ett intressant exempel på hur påtryckningarna riktas mot enskilda politiker snarare än partierna.

Jesper –

In 2008, voters in Louisiana’s 2nd congressional district voted to send President Obama to Washington to fight for change — including for desperately needed health insurance reform. They expected Republican Representative Joseph Cao to reach across the aisle to be a partner for change.

Unfortunately, after supporting reform last fall, Rep. Cao is reportedly now planning to vote to let insurance companies continue jacking up premiums and denying care to sick people. But it’s not too late for him to put average Americans and the middle class ahead of corporate and special interests.

The next make-or-break vote on reform is just a few days away, it’s expected to be extremely close, and Rep. Cao could be critical. So for Day 7 of the Final March for Reform, our plan is to reach out to voters in his district and ask them to call their representative to speak out for reform.

Using our easy online tool, we’ll give you a list of friendly voters and tips on what to say. If we can help even a few of these folks call Rep. Cao’s office it could make a huge difference — so please take a few minutes and get started now.
Our online Neighbor-to-Neighbor tool makes calling quick and easy. Once you log in (it only takes a few seconds) you’ll get a list of like-minded voters in Rep. Cao’s district.

Our message is simple: Rep. Cao can stand with Louisiana families and businesses by casting a key ”yes” vote or continue on the path of bitter partisanship and suffer at the polls in November.

Today, OFA supporters across the country are calling voters in similar districts as part of our Final March for Reform. It’s not too late for Republican representatives to do the right thing for their districts and the nation — we only hope they’re willing to listen to their constituents.

After so many months of work, a final vote could come any day, and every vote in the House could tip the balance. Please don’t wait — call a few of these critical voters now:

http://my.barackobama.com/Day7

Thanks,

Mitch

Mitch Stewart
Director
Organizing for America

P.S. — Would you rather make these calls with other volunteers? This week, OFA supporters nationwide are hosting Final March for Reform events to reach out to voters in critical districts. You can find one in your area here:

http://my.barackobama.com/Day7RSVP

Dag 3-5 av ”Final March for Reform”

Efter de två första dagarnas mobilisering och aktiviteter inom ramen för ”Final March for Reform” – Obamas och Demokraternas kampanj för att få igenom förslaget till sjukvårdsreform – är det nu dags för nästa steg. Huvudsakligen handlar kampanjaktiviteterna idag och de närmaste dagarna om en telefonkampanj, där sympatisörer samlas för att tillsammans ringa runt och mobilisera andra att engagera sig och ringa ”sina” politiker. Nedan följer det senaste mailet som jag fått inom ramen för denna kampanj; ett intressant fall att studera om man är intresserad av politiska kampanjstrategier- och tekniker.

Jesper –

The Final March for Reform is going strong — yesterday, OFA supporters made the phones ring off the hook in Congressional offices on Capitol Hill and across the country. But for every member of Congress, there are eight anti-reform lobbyists swarming Capitol Hill — and the upcoming vote is still too close to call.

So in these crucial, final days, we must make sure the voices of constituents break through the lobbyist attacks. And here’s the plan to make it happen:

As the next step in the Final March for Reform, OFA supporters like you will be gathering at volunteer phone banks across the country. We’ll be calling supportive voters in critical districts nationwide, asking them to reach out to their representatives and express their strong support for reform. A local OFA organizer will be on hand at every event, and no experience is required.

Here’s how to join in: First, RSVP for an event near you — there’s one in Gainesville, on March 16th. Before you go, make sure to invite friends to come with you, or help them find an event in their area on our website. Then join with local supporters at your event and reach out to as many voters as you can — each call makes a vital difference.

[ http://my.barackobama.com/page/content/finalmarch-day3-rsvp?eventid=gp89hv ]RSVP here to get started. Here are the details for the event nearest you:

What: Final March for Reform Phone Bank

Where: – - – (min strykning)
Gainesville, FL 32601

When: Tuesday, March 16th
4:00 PM

[ http://my.barackobama.com/page/content/finalmarch-day3-rsvp?eventid=gp89hv ][Image]

Can’t make it to that event in Gainesville? Click here to search for other events near you.

As we speak, insurance-industry lobbyists are deploying from their emergency base at the D.C. Ritz-Carlton, banging down the door of every Congressional office on Capitol Hill to derail reform and preserve their ability to jack up premiums and deny care to those in need.

In the old Washington, that would have been an unstoppable barrage.

But thanks to your unprecedented organizing, the lobbyists have finally met their match: the American people.

So let’s get out there, and make sure the people’s voice is heard.

Please sign up to join the Final March for Reform event in Gainesville, on March 16th:

[ http://my.barackobama.com/page/content/finalmarch-day3-rsvp?eventid=gp89hv ]http://my.barackobama.com/FinalMarch-RSVP

Let’s finish this,

Jeremy

Jeremy Bird
Deputy Director
Organizing for America

Dag 2 av ”Final March for Reform”

Idag är det andra dagen av Obama’s och Demokraternas ”Final March for Reform”, och precis som igår uppmanas anhängare och sympatisörer att engagera sig. Vad anhängarna framförallt uppmanas till att göra är att kontakta ”sin” ledamot i representanthuset och uppmana dem att rösta för förslaget till sjukvårdsreform.

Som framgår av mailet nedan är uppmaningen till anhängarna personaliserad: via sina väljardatabaser vet Demokraterna vem som är representant för väljarnas olika distrikt, och strategin går ut på att skapa ett tryck på ledamöterna i representanthuset från deras egna väljardistrikt. I mailet ingår också information om hur ”min” ledamot i representanthuset har röstat tidigare. På detta sätt sprider Demokraterna information som är relevant i sjukvårdsfrågan samtidigt som de ger sina anhängare verktygen att skapa ett tryck på motståndarna. Det bör också noteras att mailet innehåller länkar så att anhängarna kan rapportera om de har ringt ”sin” representant: därmed har Demokraterna byggt in redskap för feedback och utvärdering av kommunikationsinsatserna.

Strategiskt är det mycket smart: tekniskt är det mycket sofistikerat; och det illustrerar att den främsta politiska betydelsen av Internet och sociala medier ligger i att aktivera och mobilisera anhängarna samt i mekanismer för feedback.

Jesper –

President Obama has called for the House to vote to move health reform forward as early as next week. Your representative, Rep. Cliff Stearns, voted last fall to allow insurance companies to continue to jack up rates, drop coverage when folks need it the most, and discriminate against people with pre-existing conditions.

Now, we’re in the final march for reform and there’s one last chance to do the right thing. Please call Rep. Stearns today and let them know there is a political price to favoring big insurance companies over the American people — OFA supporters in Florida have pledged 613,067 volunteer hours to fight for candidates who support reform.

According to our records, you live in Florida’s 6th congressional district. You can reach Rep. Stearns’s office at (202) 225-5744. Please call now — then click here to let us know you made a call.

(Not your representative? Click here to look yours up.)

We know the stakes: Coverage for millions of uninsured Americans. Ending insurance company abuses, like denying coverage to those with pre-existing conditions and drastically raising premiums. Reining in costs that are bankrupting families and crushing businesses. Putting life-and-death decisions in the hands of patients and doctors, not insurance company bureaucrats.

Everything we’ve worked for depends on winning this upcoming vote in the House of Representatives — and it’s going to be very, very close. If there was ever a time to pick up the phone and make a difference, that time has come.

Please call today:

[ http://my.barackobama.com/FinalMarchCall7?district=FL6&cd=FL6&source=20100311_FM_DC ]http://my.barackobama.com/FinalMarchCall

Thanks for joining together for this Final March for Reform. Because of you, we’re going to win this.

Mitch

Mitch Stewart
Director
Organizing for America

En veckas intensivt kampanjande börjar – dag 1

Nu drar Obama och Demokraterna igång en sista veckas intensivt kampanjande för sitt förslag till sjukvårdsreform. I ett brev till sympatisörer skriver David Plouffe, kampanjgeneral under presidentvalet som nyligen återvänt till Vita Huset, att det är nu är dags för ”the Final March for Reform”. Om sjukvårdsreformen inte går igenom nu, med början då representanthuset tar upp frågan på nytt om en vecka, kommer den att falla för lång tid framöver.

För att lyckas påverka opinionen och beslutsfattarna är en central del av Demokraternas och Obamas sista intensiva kampanjvecka att mobilisera alla sympatisörer och gräsrotsaktivister. Det framgår tydligt av det senaste brevet David Plouffe skickade ut. Nedan har jag kopierat in hela hans brev: det och den kommande veckans kampanjande är ett intressant exempel på politiskt kampanjande i sakfrågor, på hur gränsen mellan kampanjande och regerande har suddats ut, och på ”going public” som politisk strategi.

Jesper –

As the President has made clear, Americans deserve a final up-or-down vote on health reform. And the House is now expected to hold its final vote as soon as one week from today.

As we speak, insurance-industry lobbyists are gathering at the D.C. Ritz-Carlton to stage a last-minute blitz to block reform — even as they jack up premiums by as much as 60% for small businesses and families across the country.

So starting today, we’re launching an unprecedented week-long campaign sprint — our ”Final March for Reform.” Each day until the vote, we’ll feature a powerful new way for OFA supporters to speak out in our communities and weigh in directly with Congress.

Today, we’ll start by spreading the facts about reform in our communities. Smears and falsehoods have clouded this debate — Congress must understand that if they pass reform, their constituents will know the truth about what we’ve finally achieved.

Click here to begin.
We’ve put together a simple summary of the President’s proposal, a fact sheet to show friends and co-workers how the plan will specifically help them, posters to display, Facebook notes to post, and much more.

We’re on the verge of solving a crisis that has vexed our nation for generations — and eluded the best efforts of seven previous Presidents.

But our opponents will stop at nothing to distort the President’s proposal and derail our progress. It may all come down to what we do together this week.

Today, it’s time to show the insurance lobbyists that no smear campaign cooked up at a posh hotel can match the power of millions of regular citizens who are ready for change and committed to the truth.

Please join our truth squad — and start spreading the facts today:

http://my.barackobama.com/DayOne

Thanks for making it possible,

David Plouffe

Rätt tänkt av socialdemokraterna

Igår drog socialdemokraterna igång den senaste fasen i kampanjen inför höstens riksdagsval. Det skedde genom en debattartikel i Aftonbladet och vad de kallar ”årets första valmöte” på Södertörns högskola. Den nyhet som lyfts fram av socialdemokraterna i sammanhanget är att de nu inleder ”den största samtalskampanjen i svensk politisk historia”. I debattartikeln skriver de:

Vårt mål är att föra ett personligt samtal med minst en miljon människor – hemma, på jobbet, via nätet eller telefon. Dörrknackning och telefonuppringning är viktiga metoder. Men för att lyckas krävs det också att våra 103 000 medlemmar gör en insats, att under våren prata med 10 personer var som inte är medlemmar i vårt parti.

Denna satsning på ökade personliga kontakter är inte särskilt förvånande, utan följer den trend som etablerades av Obama inför presidentvalet 2008 och om handlar om strategier och taktiker för att nå väljarna direkt. Den strategin är sannolikt helt rätt, även om det inte alls är säkert att den är lika effektiv i Sverige som den var för Obama i USA.

Avgörande för hur effektiv strategin att kontakta väljarna direkt är beror nämligen på fler faktorer än antalet eller andelen väljare ett parti kontaktar. Avgörande är också den politiska kulturen, som bland annat handlar om hur människor upplever det att antingen (a) ta kontakt med människor via telefon eller dörrknackningar och (b) bli kontaktad av partierna via telefon och dörrknackningar. I USA är tröskeln för att prata politik med vänner och bekanta låg, och det är inget konstigt med att människor har t-shirts, bildekaler och annat som visar vilken kandidat de stödjer, eller med att försöka övertyga vänner och bekanta att rösta på ett visst sätt. I Sverige är den tröskeln betydligt högre. Därför är det inte säkert att strategin kommer att fungera lika bra i Sverige.

Minst lika avgörande är samtidigt vilka väljare det är som kontaktas av ett parti via telefon eller dörrknackningar. Nyckeln till framgång för Obamas gräsrotskampanjande var nämligen en mycket sofistikerad analys och målgruppsindelning av väljarna, och en direkt återkoppling till partiet från de som var ute och knackade dörr eller ringde väljarna. Hur framgångsrik socialdemokraternas strategi att kontakta väljarna direkt blir, beror därmed i mycket hög grad på hur sofistikerade deras väljardatabaser är och, utifrån det, hur sofistikerade och precisa deras indelningar av väljarna i olika målgrupper är.

Att satsa på personliga kontakter är helt rätt strategi, men hur effektiv strategin är beror inte i första hand på hur många som kontaktas. Det beror i första hand på vilka som kontaktas och på matchningen mellan budskap och mottagare.