Jesper Strömbäck

Om politik, medier och politisk kommunikation

Posts Tagged ‘partiledareffekter’

Missvisande journalistik om Löfven-effekt

Posted by jesperstromback på februari 25, 2012

När Håkan Juholt valdes till partiledare för socialdemokraterna förra våren och socialdemokraternas opinionssiffror strax därefter steg var journalisterna snabba med att tala om en ”Juholt-effekt”. Detta kritiserade jag då i ett par inlägg med rubrikerna Oseriöst om Juholt-effekten och Juholt-effekten som uteblev. Historien sedan dess visar också med all tydlighet att det var missvisande att tala om en Juholt-effekt.

Av detta tycks medierna emellertid inte ha lärt någonting. När nya opinionsundersökningar nu visar ett ökat stöd för socialdemokraterna tolkas detta av många som bevis för en ”Löfven-effekt”. Exempelvis skriver Göteborgs-Posten om Löfven-effekt i GP/Sifo, medan Aftonbladet i en rubrik har talat om Löfven-effekt direkt för S. Senast igår slog makthavare.se fast att det är en Tydlig Löfven-effekt i opinionen.

Att socialdemokraterna har gått framåt i de senaste opinionsundersökningarna råder det inget tvivel om, men det är inte liktydigt med en ”Löfven-effekt”. Det ökade stödet för socialdemokraterna kan bero på en rad olika faktorer, varav valet av Stefan Löfven till ny partiledare bara är en. Dit hör inte minst att mediebevakningen av socialdemokraterna har skiftat från att handla om problem och interna konflikter till att handla om hur socialdemokraterna sluter upp bakom Löfven, om Löfven själv och om det nya lag av medarbetare som han har utsett. Efter en lång period av negativ mediebevakning och sjunkande opinionsstöd är det heller inte konstigt som stödet ökar när mediebevakningen blir mer positiv och det framstår som om socialdemokraterna har hittat en väg ut ur de interna konflikterna.

Minst lika viktigt är emellertid att det är oklart vad som egentligen ska räknas som en ”Löfven-effekt” eller en partiledareffekt i allmänhet, och att de publicerade opinionsmätningarna inte ger underlag för att  bedöma om det ökade opinionsstödet verkligen beror på partiledarbytet eller på andra faktorer. Som Henrik Oscarsson konstaterar i ett mycket läsvärt inlägg med rubriken Vad är Löfveneffekten?, för att verkligen kunna bedöma orsakerna till det förändrade opinionsstödet behöver man veta ”om, hur och på vilket sätt väljarnas syn på Socialdemokraterna som parti, dess organisation, ideologi, positionstaganden och strategier förändrats av ledarskiftet”. Och han fortsätter:

Nyheten om ledarskiftet kan i sig självt ha producerat en mobilisering av ett latent sympatikapital utan att S-sympatisörer fördenskull har den blekaste aning om vem Stefan Löfven är (Hur många politiska journalister har inte själva förväxlat ”Håkan” med ”Stefan” under den senaste veckans kommentarer). Det finns ett helt grundlöst antagande bakom allsköns tal om snabba direkta partiledareffekter är att man tror att personen omedelbart blir känd av i princip alla. Samtidigt vet vi att det kan ta mycket lång tid innan en partiledare närmar sig något som liknar att vara ”allmänt känd”. Några undersökningar av hur kända våra partiledare egentligen är har vi dock inte tillgång till annat än genom SOM-institutets undersökningar varje höst; trots att det är närmast grundkurs i marknadsundersökningar att studera hur kända de ”varumärken” man mäter egentligen är.

Många väljares relationer till partiet Socialdemokraterna bygger på livslånga egna erfarenheter som orimligen kan kan mäta sig med väljarnas samlade erfarenheter av Stefan Löfven. Min huvudpoäng är att det finns en hel hög med alternativa förklaringar till Socialdemokraternas treprocentiga lyft i opinionen under senaste månaden som vi tyvärr inte har möjlighet att pröva systematiskt i brist på relevant empiriskt underlag. Ledarskiftet har inte minst inneburit även ett skifte när det gäller mediernas bevakning, granskning och gestaltning av Alliansregeringen. Det känns dock främmande att betitla även den typen av förklaringar som en Löfven-effekt.

Denna analys delar jag fullständigt. I bästa fall är det för tidigt att tala om en ”Löfven-effekt”, i sämsta fall är det missvisande och felaktigt. Oavsett vilket tenderar medierna att systematiskt överskatta partiledarnas roll och underskatta partiernas och de politiska budskapens roll. Därför finns det all anledning att förhålla sig väldigt skeptisk varje gång medierna diskuterar olika partiledareffekter.

Posted in Opinionsmätningar, Svensk politik | Taggad: , , , , , , | Leave a Comment »

Nytt boktips: ”Political Leaders and Democratic Elections” av Kees Aarts, André Blais & Hermann Schmitt (red) (2011)

Posted by jesperstromback på april 24, 2011

I både den allmänna och den partiinterna debatten finns det många som tror att partiledarna är helt avgörande för hur det går för partierna på valdagen. Allt tal om Juholt-effekter, Reinfeldt-effekter, Westerstrand-effekter, Svensson-effekter och Schyman-effekter utgår från tankefiguren att stora och viktiga grupper av väljare röstar på partiledarna snarare än på partierna. Men vilket stöd finns det egentligen i forskningen för tesen om stora partiledareffekter? Stämmer det att partiledarna, oberoende av partierna, har stor betydelse för hur människor röstar?

Det korta svaret är nej: partiledarna har inte särskilt stor direkt betydelse för valresultaten, särskilt inte i länder som Sverige som har proportionella valsystem. Detta framkommer tydligt i den nyutgivna boken Political Leaders and Democratic Elections, redigerad av Kees Aarts, André Blais och Hermann Schmitt (Oxford University Press, 2011). Boken bygger på jämförelser mellan Australien, England, Kanada, Tyskland, Holland, Norge, Spanien, Sverige och USA under de senaste decennierna, och utgör den mest omfattande internationella studien av partiledarnas betydelse för valresultaten. Den är genomgående mycket intressant och välskriven, och kan starkt rekommenderas om man är intresserad av eller forskar kring partiledarnas betydelse.

Något förenklat står tre huvudfrågor i centrum för boken: Hur stor betydelse har partiledarna för hur människor röstar? Har partiledarnas betydelse för hur människor röstar ökat över tid? Vilken betydelse har det politiska systemet för partiledarnas betydelse för hur människor röstar?

Om man förenklat ska sammanfatta resultaten visar de övertygande (1) Att partiledarna generellt sett har relativt liten betydelse för hur människor röstar, och mycket mindre betydelse än vad partierna har; (2) Att partiledarnas betydelse för hur människor röstar inte har ökat systematiskt över tid; och (3) Att partiledarnas betydelse är större i länder med två- eller få partier, majoritetsvalsystem och som är kandidatbaserade än i länder med många partier, proportionella valsystem och som är partibaserade. För att citera Sören Holmberg och Henrik Oscarsson som medverkar med ett gemensamt kapitel:

First, in the United States, leader effects are strong: in presidential election even stronger than party effects. Second, more generally, in countries using plurality/majoritarian electoral systems, leader effects are less strong than party effects, but leader effects tend nevertheless to be sizeable and non-trivial. Third, in countries that use proportional list systems, party effects are much stronger than leader effects, which does not mean that leader effects are non-existent in these countries, but that they are in most cases close to trivial.

Med andra ord, partiledarnas direkta betydelse för valresultatet är – särskilt i länder som Sverige som tillämpar ett proportionellt valsystem och där partierna är starka – mer myt än verklighet. Den bild som ges i medierna och den allmänna debatten om att partiledarna betyder mycket och allt mer över tid stämmer helt enkelt inte. Partierna betyder mer än partiledarna. Människor röstar i första hand på det parti som de upplever ligger dem närmast i de sakfrågor som de upplever är viktigast, inte på det parti som har den mest populäre eller sympatiska partiledaren.

Därmed inte sagt att partiledarna helt saknar betydelse. Deras betydelse är dock indirekt snarare än direkt, och handlar framförallt om vilken bild av partierna och deras politik som partiledarna förmedlar. För att ta ett exempel: Lars Leijonborg var inte populär vare sig 1998 eller 2002, men 2002 fick folkpartiet ändå en stor valframgång. Det berodde inte på att Lars Leijonborgs popularitet hade ökat, utan på att bilden av folkpartiets politik hade förändrats. Lars Leijonborg hade stor betydelse för den förändrade bilden av folkpartiets politik, och därmed indirekt för valresultatet, men den direkta betydelsen var begränsad. Eller för att ta ett annat exempel: Fredrik Reinfeldt har haft och har stor betydelse för moderaterna, men den främsta betydelsen ligger inte i att Fredrik Reinfeldt som person är populär eller omtyckt. Den främsta betydelsen ligger i att bilden av moderaterna och vad de står för har förändrats. Fredrik Reinfeldts betydelse för den förändrade bilden av moderaterna och deras politik är stor, och därmed indirekt för valresultaten, men hans direkta betydelse för valresultaten är begränsad.

Häri ligger en viktig läxa för partierna och deras ledare, och kanske inte minst för socialdemokraterna och den nye partiledaren Håkan Juholt. Om socialdemokraterna under Juholts ledning når en framgång i nästa val kommer det inte bero på att Juholt uppfattas som rolig, sympatisk eller karismatisk. Det kommer bero på att bilden av socialdemokraterna, vad de står för och vad de vill har förändrats.

Det politiska innehållet och partierna kommer först, partiledarna sedan.

- – – – -

För den som vill läsa mer om partiledareffekter kan även följande böcker rekommenderas:

– Anthony King (red) (2002). Leaders’ Personalities and the Outcomes of Democratic Elections. Oxford University Press.

– Anthony Mughan (2000). Media and the Presidentialization of Parliamentary Elections. Palgrave.

– Henrik Oscarsson och Sören Holmberg (2008). Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Norstedts juridik.

– Thomas Poguntke och Paul Webb (red) (2005). The Presidentialization of Politics. A Comparative Study of Modern Democracies. Oxford University Press.

Posted in Boktips, Demokratiteori & trender | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

Mona Sahlins problem

Posted by jesperstromback på juni 6, 2010

I ett intressant inlägg på bloggen The Campaign Dossier kommenterar Ingemar Hansson ”Mona Sahlins krig på tre fronter”. Det är mycket läsvärt. Min enda invändning är att uppmärksamheten riktas för mycket mot Mona Sahlin som person och partiledare. De flesta undersökningar visar att partiledarna betyder mindre för hur människor röstar än vad de flesta tror – se bland annat Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006 av Henrik Oscarsson och Sören Holmberg (2008) – och vilka problem som socialdemokraterna och de rödgröna än har så går de inte att reducera till att handla om partiledarna. Detsamma gäller när det går bra för något parti, som Miljöpartiet. Vad det än beror på så handlar det inte enbart eller ens främst om Maria Wetterstand. Ytterst betyder politiken och de politiska alternativen – eller rättare sagt bilden av politiken och de politiska alternativen – mer än partiledarna. Därmed inte sagt att partiledarna är betydelselösa, utan bara att deras betydelse ofta överskattas medan betydelsen av politikens innehåll ofta underskattas.

Posted in Svensk politik | Taggad: , , , , , , , , , , , , | Leave a Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 128 andra följare