Jesper Strömbäck

Om politik, medier och politisk kommunikation

På plats i Kanada för att gästforska och föreläsa

Posted by jesperstromback på februari 17, 2015

image-1-jesper-642x336I natt svensk tid landade jag i Kanada, där jag den här och nästa vecka kommer att befinna mig som gästforskare vid Centre for the Study of Democratic Citizenship (CSDC). Det är ett forskningsinstitut som är knutet till Université de Montréal och McGill University i Montreal och Université Laval i Quebec City, och som samlar flera av Kanadas ledande forskare inom områden som bland annat medborgerligt engagemang och demokratisk representation.

Som en del av detta kommer jag bland annat att hålla ett par föreläsningar på temat Mediatization of Politics. Reshaping Politics and Transforming Democracies i Montreal och Quebec City, samt givetvis träffa studenter och forskare vid CSDC. Det ska bli mycket intressant, och jag ser fram emot många fruktbara diskussioner!

Posted in Aktuellt | Taggad: , , , , | Leave a Comment »

Nytt bokkapitel om strategisk politisk kommunikation

Posted by jesperstromback på februari 9, 2015

StrategicCommunicationNu har den pinfärska boken The Routledge Handbook of Strategic Communication, redigerad av Derina Holtzhausen och Ansgar Zerfass, precis kommit från tryckeriet. I den medverkar Spiro Kiousis och jag med ett gemensamt kapitel om strategisk politisk kommunikation och politisk public relations. Titeln på kapitlet är The strategic context of political communication, och i det diskuterar vi bland annat relationship cultivation, reputation management, agenda buildning, issues management, framing och crisis communication i politiska kontexter. Kapitlet bygger vidare på och utvecklar de resonemang som vi förde i boken Political Public Relations. Principles and Applications liksom i ett kapitel i boken Political Communication.

Mer information om The Routledge Handbook of Strategic Communication och dess innehåll finns här. För den som är intresserad av public relations i politiska kontexter kan också tidskriftsartikeln Political Public Relations: Old Practice, New Theory-Building rekommenderas. Den kan laddas ner gratis här.

Idag har jag också uppdaterat listan med mina engelska publikationer med det nya kapitlet.

Posted in Aktuellt, Nya publikationer, Strategisk politisk kommunikation | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Nytt uppdrag i Institutet för framtidsstudier

Posted by jesperstromback på februari 6, 2015

Nu är det officiellt klart att jag har blivit utsedd till ny styrelseledamot i Institutet för framtidsstudier. Beslutet fattades av regeringen vid dess sammanträde förra veckan.

Detta känns som ett mycket viktigt och spännande uppdrag, och det kommer att ge mig möjligheter både att bidra med den kunskap jag byggde upp i samband med att jag var huvudsekreterare för den förra regeringens Framtidskommission och att fortsätta vidareutveckla dessa kunskaper. Jag hoppas också både kunna bidra med och utveckla tänkandet kring hur man kan göra framtidssanalyser. Få saker är så viktiga som att förbättra beslutsunderlagen och att öka långsiktigheten i samhället, och i det sammanhanget spelar Institutet för framtidsstudier en mycket viktig roll.

Mer information om institutet och den nya styrelsen finns här.

Posted in Aktuellt | Taggad: , , | Leave a Comment »

Call for Papers: International Journal of Press/Politics Conference

Posted by jesperstromback på januari 29, 2015

September 16th-18th 2015, the Reuters Institute for the Study of Journalism at the University of Oxford will host the first annual International Journal of Press/Politics conference, focused on academic research on the relation between media and political processes around the world.

A selection of the best papers presented at the conference will be published in the journal after peer review. The deadline for submission of abstracts is March 27th 2015. Attendees will be notified of acceptance by April 27.

Professor Frank Esser from the University of Zurich will deliver a keynote lecture “When news logic meets politics. A cross-national and cross-temporal investigation of key changes in public affairs coverage.”

The conference brings together scholars doing internationally-oriented or comparative research on the intersection between news media and politics around the world. It aims to provide a forum for academics from a wide range of different disciplines and countries to discuss the theoretical, methodological, and substantial challenges and opportunities for research in this area.

It is open to work from political science, political communication, journalism studies, media and communications research and many other fields, and is especially interested in providing doctoral students and junior researchers an opportunity to meet fellow scholars in a good environment.

Examples of relevant topics include the political implications of current changes in the media, the relative importance of new forms of digital media for engaging with news and politics, studies of the role of entertainment and popular culture in how people follow current affairs, studies of relations between political actors and journalists, research on political communication beyond the electoral context (including of government, interest groups, and social movements), all with a particular interest in studies that focus on under-researched parts of the world, develop comparative approaches, or represent substantial theoretical or methodological advances.

Titles and abstracts for papers (250 words max) are invited by Friday March 27th 2015. Please send submissions to the email address ijpp@politics.ox.ac.uk with the subject line “IJPP conference submission” and with the full title, abstract, and your name and professional affiliation attached in a word document.

Please contact the conference organizer, Rasmus Kleis Nielsen (RISJ Director of Research and IJPP Editor-in-Chief) with questions at rasmus.nielsen@politics.ox.ac.uk.

Posted in Aktuellt | Taggad: , | Leave a Comment »

Fyra nya tidskriftsartiklar för nedladdning

Posted by jesperstromback på januari 16, 2015

Idag har jag lagt till fyra nya tidskriftsartiklar för fri nedladdning. Två av dem handlar om valrörelsejournalistiken och sambanden mellan vilka källor som kommer till tals och de journalistiska gestaltningarna. Den ena av dem jämför Sverige och USA och är skriven tillsammans med Daniela Dimitrova, medan den andra jämför bevakningen av Europaparlamentsvalen 2009 i tolv länder:

– Dimitrova, Daniela V., & Strömbäck, Jesper (2012). Election News in Sweden and the United States: A Comparative Study of Sources and Media Frames. Journalism, 13(5), 604-619.

– Strömbäck, Jesper, Negrine, Ralph, Hopmann, David Nicolas, Jalali, Carlos, Berganza, Rosa, Seeber, Gilg U. H., Seceleanu, Andra, Volek, Jaromir, Dobek-Ostrowska, Boguslawa, Mykkänen, Juri, Belluati, Marinella & Maier, Michaela (2013). Sourcing the News: Comparing Source Use and Media Framing of the 2009 European Parliamentary Elections. Journal of Political Marketing, 12(1), 29-52.

Den tredje artikeln är skriven tillsammans med Michael Karlsson och David Nicolas Hopmann och handlar om journalistikens nyhetsvärderingar och nyhetsurval. Mer specifikt bygger den på en undersökning bland svenska journalister om hur stor betydelse olika faktorer borde ha respektive faktiskt har för vad som blir nyheter. Resultaten visar att det i de flesta fall finns signifikanta skillnader: I flertalet fall bedöms faktorer som journalister anser borde ha stor betydelse som mindre viktiga i praktiken, medan faktorer som journalister anser borde ha mindre betydelse bedöms ha större betydelse i praktiken.

– Strömbäck, Jesper, Karlsson, Michael & Hopmann, David Nicolas (2012). Determinants of News Content. Comparing Journalists’ Perceptions of the Normative and Actual Impact of Different Event Properties When Deciding What’s News. Journalism Studies, 13(5-6), 718-728.

Den fjärde artikeln handlar om användningen av traditionella nyhetsmedier och sociala medier i olika åldersgrupper, och vilken betydelse detta har för människors politiska intresse och politiska deltagande. Resultaten visar – föga förvånande – att det finns stora skillnader mellan åldersgrupper vad gäller deras medieanvändning, men också att användningen av sociala medier bland yngre i viss utsträckning kan kompensera för den lägre användningen av traditionella nyhetsmedier.

– Holt, Kristoffer, Shehata, Adam, Strömbäck, Jesper & Ljungberg, Elisabet (2013). Age and the Effects of News Media Attention and Social Media Use on Political Interest and Participation: Do Social Media Function as Leveller? European Journal of Communication, 28(1), 19-34.

Dessa – och ett stort antal andra publikationer – kan laddas ner här.

Posted in Aktuellt, Egna böcker | Taggad: , , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Invandringen stärker Sverige

Posted by jesperstromback på januari 1, 2015

Under hösten och vintern har debatten kring invandringen blivit allt mer omfattande. Deprimerande ofta utgår den dock från perspektivet att invandringen är en belastning för Sverige. Som jag varit inne på tidigare är det en felaktig syn. Tvärtom bidrar invandringen till att stärka och utveckla Sverige, även ekonomiskt. Visserligen uppkommer det kostnader i ett inledningsskede, men långsiktigt vinner Sverige på invandringen. En jämförelse skulle kunna göras med skolan. Under de år som barn och ungdomar går i skolan uppstår en kostnad för samhället, men långsiktigt är det en investering. Att enbart se de kortsiktiga kostnaderna och bortse från de långsiktiga vinsterna är lika inskränkt i båda fallen.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet med den talande rubriken Invandrarna är en vinst för Sverige konstaterar historikern Dick Harrison också att ”Sverige har tjänat på immigrationen. Invandringen har gett landet en demografisk, kulturell och ekonomisk nettovinst som svårligen kan överskattas. Inte vid ett enda tillfälle har immigrationen varit till långsiktig skada.” Och han fortsätter:

Sverige är inte på något vis unikt. Samma logik – att invandring stärker landet politiskt, ekonomiskt och kulturellt – kan sägas om alla fredstida invandringar genom tiderna, oavsett om det har rört sig om flyktingvågor eller arbetskraftsimmigration. Ju fler invandrare, desto starkare stat. Paradexemplet är USA. Det finns inte ett enda historiskt exempel på att invandring på sikt har varit negativ för mottagarlandet. På denna punkt är vår historiska erfarenhet glasklar – den enda form av immigration som har varit, och är, direkt skadlig är den som utgörs av krigiska invasioner.

Det är bara att instämma, och att hoppas att debatten om invandringen ska skifta karaktär under det nya året. Sverige står inför en lång rad utmaningar inför framtiden – vilka bland annat analyserades av regeringens Framtidskommission – men att människor flyttar till Sverige tillhör inte dem. Det betyder inte att det saknas problem inom integrationspolitikens område, lika lite som det saknas problem inom exempelvis skolpolitikens, skattepolitikens, bostadspolitikens eller det arbetsmarknadspolitiska området. För att de verkliga problem som finns ska kunna lösas bör debatten dock utgå från korrekta verklighetsbeskrivningar.

Posted in Aktuellt, Artikeltips, Framtidskommissionen, Migration och integration, Svensk politik | Taggad: , , , , , , , | 5 Comments »

”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”

Posted by jesperstromback på december 15, 2014

Idag publicerar Fredrik Runsiö och jag en debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken ”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”. Artikeln handlar om behovet av en politisk nyhetsbevakning som fokuserar mindre på det politiska spelet – strategierna, taktikerna och motiven bakom olika politiska beslut – och mindre på politikens sakinnehåll. Det är inte minst viktigt när vi nu står inför ett extraval, där vägen fram till denna historiska händelse gör att risken för att mediebevakningen och debatten fokuserar på det politiska spelet är särskilt stor. Vad som ur ett demokratiskt perspektiv behövs är inte en valrörelse som fokuserar på det politiska spelet – vad som behövs är en valrörelse som fokuserar på de utmaningar som Sverige står inför och vad de politiska alternativen har för förslag för att möta dessa, och som förhoppningsvis kan leda till ett valutslag som är tydligare än i höstas och som gör det möjligt att forma en regering med kraft att möta de viktiga utmaningar som Sverige står inför. Hela artikeln finns nedan:

”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”

Politik är att vilja, skrev Olof Palme. Men vad vill svenska politiker i dag? ”Vinna matchen” är svaret som många läsare, lyssnare och tittare troligen har uppfattat de senaste veckorna. Medierna har tydligt ramat in detta som en fråga om ett taktiskt spel, där de sakpolitiska skillnaderna spelar en underordnad roll – om de över huvud taget kommer fram. Vissa politiker väljer att spela med i detta mediernas älsklingsgren: att reducera ett riksdagsval till en fråga om ”vem tar vem?”.

Richard Jomshof, riksdagsledamot för SD uttryckte sig exempelvis så här i Sveriges Radios program Medierna den 7 december: ”Vi är inte dummare heller än att vi förstår att utnyttja situationen till max. Det är ett spel, det är politik det handlar om.” Annie Lööf (C) twittrade den 3 december: ”Stefan Löfven har kastat den röda handsken. Vi tvekar inte att ta matchen.”

Samtidigt vet vi att de flesta politiker – i alla läger – brinner för sin övertygelse och vill prata om sina politiska förslag i sak. Men om politikerna får lära sig att det enda sättet att nå ut i media – vilket är avgörande för att nå ut till väljarna riktigt brett – är att uttrycka sig drastiskt i en fråga där politiken har reducerats till ett spel, så har vi ett problem.

Forskningen visar att den så kallade speljournalistiken – journalistik som handlar om det politiska spelet snarare än om de politiska sakfrågorna – har ökat över tid. Vi kan varje dag se det i nyhetssändningarna där de politiska kommentatorerna, ibland med hjälp av bisittande statsvetare lägger ner mer tid på att förklara varför politiker säger en sak än vad de egentligen säger. Väljaren får bilden att alla förslag bara läggs som brickor i ett spel för att vinna makten.

Fokus är alltså på glid – från att förmedla vilka reformer politiker och partier vill genomföra till att för valmanskåren berätta om hur taktiken bakom förslagen och utspelen ser ut. Nu ser vi konsekvensen av denna förskjutning när allt fler politiker fastnar i taktiserandet och själva börjar beskriva det man sysslar med som en match eller ett spel, där det koras vinnare och förlorare – och där vinnarinstinkt är mer avgörande än att ha de bästa förslagen.

Speljournalistik lämnar oss mediekonsumenter och väljare med ett tomrum, där den politiska substansen borde finnas. Medierna är den moderna människans främsta informationskälla och fyller en mycket viktig roll i den politiska demokratin. Trots det bidrar den i dag i allt för stor utsträckning i stället till en långt driven förenkling och i vissa fall även fördumning av politiken. Forskningen visar också att speljournalistik kan leda till att öka människors misstro mot politik och politiker och till att minska deras politiska intresse. Det drabbar i förlängningen även nyhetsmedierna själva, eftersom det finns samband mellan politiskt intresse och konsumtion av nyhetsmedier.

Men om vi nu ser att politiker anpassar sig allt mer och blir spelpolitiker, ett slags Frank Underwood från tv-serien House of Cards i miniatyr, vad blir då kvar av demokratin? Ja kanske bara ett spel. Ett spel där väljare, medborgare och politisk vilja blir av underordnad betydelse och vinsten, besegrandet och de snygga avslutningarna blir själva målet.

När nu ett extra val står för dörren finns bara en stilla nåd att bedja om: ge oss en redaktionell upprustning! Ta politiken och valrörelsen på allvar. Låt oss väljare få ta del av vad partierna vill och vad de står för. Inte vilken taktisk baktanke partiledarna har för att säga vad de säger just där och då och hur de tänker göra om om inträffar nästa dag. Vi behöver en journalistik som gör att politiker och partier kan fokusera på politik – inte medietaktik – och så att vi som medborgare får rikligt med information om politikens innehåll.

Sveriges Radio och SVT har ett särskilt ansvar som public service-företag. Låt oss höra från redaktionellt ansvariga där hur de tänker ge mer fakta och mindre av spelteori. Men låt oss också höra från de stora privata mediebolagen – hur kan Bonnier, Schibstedt och de andra bidra till att mer fokusera rapporteringen på politikens innehåll. För den fokuseringen behövs.

Posted in Aktuellt, I medierna, Journalistik & medier | Taggad: , , , , , , | 3 Comments »

Medieutvecklingen – demokratins klimatfråga

Posted by jesperstromback på december 6, 2014

Idag skriver jag en artikel i GP kultur som analyserar medieutvecklingen och vad den betyder ur ett demokratiskt perspektiv. Rubriken är Demokratins klimatfråga, vilket fångar tre aspekter av medieutvecklingen. För det första att medieutvecklingen inte är en fråga främst för mediebranschen, utan en fråga om demokratin och dess förutsättningar att fungera. För det andra att medieutvecklingen handlar om en process, där det kanske inte händer särskilt mycket från den ena veckan eller månaden till den andra, men över tid formas en utveckling som kan bli mycket svår att vända, och ju längre vi väntar, desto svårare blir det att vända utvecklingen. För det tredje att konsekvenserna på längre sikt kan bli mycket allvarliga. Idag är de demokratiska problem som följer av medieutvecklingen inte dramatiska, men de riskerar att bli det på sikt. Hela artikeln följer nedan:

Demokratins klimatfråga

Förändringarna i den svenska mediebranschen riskerar att få stora konsekvenser. I tre artiklar kommer GP kultur att genomlysa risker, bakgrund och politikens möjligheter i det nya mediesamhället. Först ut Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, som skriver om vikten av att se mediefrågor som demokratifrågor.

Att den svenska tidnings- och mediebranschen befinner sig i en svår omställningsprocess har knappast undgått någon som följer utvecklingen. Denna omställningsprocess, eller kris, uppträder i åtminstone två skepnader. Den ena handlar om förändringar av de redaktionella resurserna – kanske även ambitionerna – och den andra om förändringar av människors medieanvändning. Sammantaget förstärker de varandra på ett sätt som riskerar att leda till stora demokratiska utmaningar. Den verkliga krisen handlar nämligen inte om tidnings- eller mediebranschen. Den verkliga krisen handlar om demokratin och dess långsiktiga förutsättningar att fungera.

När det gäller de redaktionella resurserna har de under det senaste decenniet minskat hos i princip alla redaktioner runt om i landet. Sparpaketen har duggat tätt. Enligt en studie av Gunnar Nygren och Kajsa Althén minskade svensk press antalet lokalredaktioner med 36 procent mellan 2004 och 2014, samtidigt som antalet redaktionella tjänster minskade med 25 procent.

När det gäller medieanvändningen har utvecklingen under de senaste decennierna inneburit att det totala medieutbudet har expanderat kraftigt. Trots ökad parallellanvändning av olika medier är människors tid och möjlighet att ta del av olika medier begränsade. Det ökade medieutbudet leder därmed till ökad konkurrens om människors uppmärksamhet och till att människor tvingas att bli allt mer selektiva i sin medieanvändning. Ju mer selektiva människor tvingas vara, desto större betydelse får samtidigt deras intressen och preferenser. Ökad valfrihet innebär oftast ökat valtvång. Samtidigt har traditionella normer om att man bör läsa tidningen och följa nyheterna försvagats, inte minst bland yngre grupper. Värst drabbade är morgontidningarna, där den regelbundna läsningen (på papper) sjönk från 88 till 56 procent mellan 1986 och 2013. Så sent som för bara några år sedan låg den på över 70 procent.

Sammantaget leder medielandskapets förändringar inte bara till att det blir allt svårare för olika medier att behålla sin publik, utan också till ökade skillnader i medieanvändning mellan olika grupper. Lite förenklat kan man säga att det expanderande medieutbudet har gjort att det har uppstått parallella paradis för olika grupper av människor.

Å ena sidan har den totala informationsmängden ökat kraftigt, och för dem som är intresserade av politik och samhälle har det aldrig varit lika enkelt som nu att hitta kvalificerad nyhetsjournalistik och information av annat slag. Å andra sidan har det icke-journalistiska medieutbudet ökad mycket mer än det journalistiska utbudet, och för dem som inte är intresserade av politik och samhälle har det aldrig varit lika enkelt som nu att undvika allt vad nyhetsmedier och samhällsinformation heter. Samtidigt har det blivit allt enklare för människor att söka sig till alternativa informationskällor som bekräftar de åsikter och verklighetsuppfattningar, ja fördomar, som man redan har.

Forskning visar också att två grupper av medieanvändare har ökat i storlek under de senaste decennierna. Det handlar dels om nyhetssökarna, de som är storkonsumenter av olika nyhetsmedier, dels om nyhetsundvikarna, de som knappt tar del av några nyhetsmedier alls. Forskning visar också att det politiska intresset, tillsammans med ålder, har blivit viktigare för att förklara människors konsumtion av nyhetsmedier.

Var för sig är dessa utvecklingstendenser – de sjunkande redaktionella resurserna och kanske även ambitionerna samt den minskande och efter ålder och politiskt intresse allt mer uppdelade konsumtionen av nyhetsmedier – oroande ur ett demokratiskt perspektiv. Ser man dem tillsammans mörknar bilden ytterligare.

Som konstaterades tidigare: den verkliga krisen handlar inte om mediebranschen. Den verkliga krisen handlar om demokratin. Om mediebranschen var vilken bransch som helst, och journalistiken vilken vara som helst, skulle medieutvecklingen spela mindre roll. Nu är den en fråga som borde engagera alla som värnar demokratin och dess livskraft.

För att förstå varför medieutvecklingen är en demokratifråga är det centralt att förstå två grundläggande förhållanden. Det första är att demokratin förutsätter att människor är åtminstone någorlunda informerade om politik och samhälle i vid mening – och att det råder någorlunda jämlikhet i politiska kunskaper. Om människor inte har kunskaper om politik och samhälle blir det svårt för dem att orientera sig i samhället, ta ställning i samhällsfrågor och de allmänna valen, och att ta tillvara på sina intressen. Liksom i andra sammanhang är kunskap makt, eller åtminstone en förutsättning för att kunna utöva ett meningsfullt medborgerligt inflytande. Om utvecklingen leder till ökade kunskapsklyftor och minskad jämlikhet i politiska kunskaper riskerar det därför att leda till att representationen snedvrids. Det andra är att de journalistiska nyhetsmedierna, olika nya medier till trots, utgör människors viktigaste källa till information om politik och samhälle. Människor är bokstavligt beroende av nyhetsmedierna för information om allt sådant som ligger bortom deras egen vardag, vilket gäller det mesta av samhällelig och politiskt betydelse. Om medierna inte rapporterar om sådant som människor behöver känna till för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor, eller om vissa grupper av människor i allt högre grad väljer bort den typen av information, riskerar det att leda till inte bara ökade kunskapsklyftor och ökade deltagandeklyftor. Det riskerar också att leda till ett ökat demokratiskt utanförskap.

Det som är verkligt oroande är dock inte situationen i dag. Fortfarande produceras en mängd kvalificerad journalistik, och fortfarande följer de flesta med i nyheterna. Fortfarande är det relativt få som helt väljer bort nyhetsmedierna, och fortfarande är det förhållandevis få som helt ersätter nyhetsmedier med olika alternativa informationskällor som drivs av politiska agendor.

Det som är verkligt oroande är den långsiktiga utvecklingstrenden. För varje år som går tenderar de redaktionella resurserna att utarmas ytterligare samtidigt som klyftorna mellan nyhetssökare och nyhetsundvikare ökar och fler ställer sig utanför det dagliga nyhetsflödet. Eftersom den underliggande mekanismen är att ett ökat medieutbud gör att människors preferenser – inte minst deras intresse för politik och samhälle – betyder allt mer när de väljer vilka medier och vilket medieutbud de tar del av talar mycket lite för att utvecklingen skulle vända av sig själv. Den riskerar tvärtom att förstärkas när nya generationer växer upp utan vanan och normen att läsa tidningar och följa nyheterna.

Allt detta gör det befogat att beteckna medielandskapets förändringar som demokratins klimatfråga. I likhet med klimatfrågan sker det inga drastiska förändringar från en månad eller ett år till ett annat, men över tid formas en utveckling som riskerar att leda till stora framtida problem. I likhet med klimatfrågan är det därför avgörande att se den långsiktiga trenden och att angripa problemet så snart som möjligt. Ju längre vi väntar, desto svårare kommer det att bli att vända utvecklingen, och desto större kommer problemen att bli.

De frågor vi bör ställa oss i dag är därför: vad händer med demokratin om vi i framtiden inte längre har medier som når ut brett och som granskar makten och tillhandahåller sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor? Vad händer med demokratin om stora grupper i samhället inte alls följer med i nyhetsflödet och mer eller mindre saknar kunskap om aktuella samhällsproblem? Vad händer med demokratin om människor i allt större utsträckning lever i sina egna filterbubblor eller förlitar sig på informationskällor som drivs av politiska agendor? Vad händer med demokratin om desinformation – felaktig, falsk, missvisande och fragmenterad information – allt mer tränger undan information, eller om desinformation tillskrivs lika stor eller större trovärdighet än faktabaserad information? Och vad händer med demokratin om ökade skillnader i kunskap och deltagande läggs ovanpå och förstärker de socioekonomiska resursskillnader som redan finns mellan olika grupper? Vad händer då med den sociala sammanhållningen?

Detta är dessvärre inte hypotetiska frågor. Detta är högst verkliga frågor som riskerar att bli allt mer brännande för varje år som går.

Några enkla svar på hur utvecklingen skulle kunna vändas finns dessvärre inte. Det enda som är säkert är att det är hög tid att sluta se på mediefrågor som branschfrågor och att börja se dem som demokratifrågor; att behovet av en genomgripande medieutredning som kan ligga till grund för en förnyad och samlad mediepolitik baserad på den senaste forskningen är överhängande; att ansvaret för att möta utvecklingen ligger hos såväl politiken som medierna och dess företrädare, ja alla som säger sig värna demokratin och dess livskraft; och att ju längre vi väntar, desto större riskerar de demokratiska problemen att bli.

Jesper Strömbäck

… är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Mittuniversitetet. Under 2011-2013 var han huvudsekreterare och kanslichef för regeringens Framtidskommission, vars uppdrag var att analysera olika framtidsutmaningar som Sverige kommer att ställas inför. Just nu bedriver han ett forskningsprojekt kring de förändrade medielandskapen och demokratin, finansierat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.

Posted in Aktuellt, I medierna, Nya publikationer | Taggad: , , , , , , , | 1 Comment »

Nyval och kampen om dagordningen

Posted by jesperstromback på december 5, 2014

Det finns mycket man kan säga om regeringens beslut om att utlysa extra val och processen fram till det beslutet, men nu väntar en ny valrörelse. En av de centrala frågorna inför det handlar om sannolikheten för att valutfallet blir annorlunda i mars än det blev i september och om det efter det extra valet kommer att finnas bättre möjligheter att bilda en handlingskraftig regering. Inför det kan tre konstateranden göras.

1. Sverige behöver en handlingskraftig regering. Under de kommande åren står Sverige inför en lång rad mycket viktiga utmaningar. Det handlar bland annat om hur vi ska möta den demografiska utvecklingen med en sjunkande andel av befolkningen i arbetsför ålder, om hur vi ska kunna säkra finansieringen för framtidens välfärd, om hur vi ska kunna forma goda villkor för entreprenörskap och företagande som gör att Sverige och svenska företag kan möta en allt hårdare global konkurrens, om hur vi ska kunna möta klimatförändringarna och forma en politik som leder till en tillväxt som både ekologiskt och ekonomiskt är långsiktig hållbar, om hur det teknikskifte som har inletts – och som med stor sannolikhet kommer att bidra till att mängder av arbetsuppgifter ersätts av digitaliserade och robotiserade lösningar – ska hanteras, om hur vi ska kunna åstadkomma ett skolsystem som på både lägre och högre nivåer är i världsklass, om hur Sverige ska kunna konkurrera om internationella migranter i en framtid där vår egen befolkning blir allt äldre samtidigt som konkurrensen om internationella migranter blir allt hårdare, om hur vi ska åstadkomma en bättre fungerande integration som tar tillvara på invandrades kompetenser och samtidigt gör det enklare för svenska företag och organisationer att tillgodose sina kompetensbehov, om hur vi ska utforma och finansiera försvars- och säkerhetspolitiken i en tid när internationella oroligheter tilltar och Ryssland agerar allt mer offensivt, och om hur vi ska möta de utmaningar som demokratin står för i form av bland annat risken för ökade kunskapsklyftor, ökade deltagandeklyftor, minskad tolerans och ökad polarisering.

Listan kan göras lång: det råder ingen brist på framtidsutmaningar. Detta visade inte minst Framtidskommissionen i sin slutrapport. För att kunna möta dessa och andra utmaningar som Sverige står inför är det en förutsättning att det politiska systemet fungerar och att det finns en regering med förutsättningar och kraft att styra Sverige.

2. Hur det extra valet i mars kommer att gå kommer i hög utsträckning att bero på den valrörelse som nu ligger framför oss. Inför det ordinarie valet 2014 identifierade jag och Per Schlingmann tio faktorer med stor betydelse för valkampanjen och valutgången: dessa är lika giltiga inför det extra valet som inför ordinarie val. I det här sammanhanget vill jag framförallt lyfta fram betydelsen av kampen om dagordningen. Inom statsvetenskapen och väljarforskningen är det en etablerad sanning att partier gynnas i den utsträckning som valrörelserna handlar om de frågor som människor associerar med det egna partiet och som partiet anses äga. Därför försöker partierna få valrörelser att handla om de frågor som de anses äga. Det är därför ingen slump att Sverigedemokraterna kallar det extra valet för en ”folkomröstning” om vad de kallar ”massinvandringen” och att de gör allt de kan för att få debatten till att handla om den frågan.

Om de lyckas kommer i huvudsak bero på vilka frågor som de andra partierna och olika debattörer och medier kommer att fokusera på. Ju högre frågor som rör invandring ligger på dagordningen, desto större är sannolikheten att Sverigedemokraterna gör ett bra extra val. På samma sätt kommer Miljöpartiet att gynnas i fall valrörelsen handlar om miljöfrågor, Moderaterna om valrörelsen handlar om statens ekonomi etcetera. Det är mycket sällan en framgångsrik strategi för ett parti att försöka ta över sakägarskap i en fråga under en valrörelse: ska man lyckas ta över sakägarskap i en fråga måste man arbeta mycket långsiktigt med frågan. Detta innebär samtidigt att de debattörer som nu hävdar att de övriga partierna på olika sätt bör ta debatten med Sverigedemokraterna i frågor som rör invandringsfrågor – eller som några kristdemokrater och en centerpartist skrev på DN Debatt idag, släppa vad de kallar ”tabubeläggning av kritiska frågeställningar om svensk migrations- och integrationspolitik” – enbart gör Sverigedemokraterna en tjänst.

3. Det finns två faktorer som framförallt minskar möjligheterna för att Sverige ska få en handlingskraftig regering som kan möta de många framtidsutmaningar som Sverige står inför. Den första och främsta är Sverigedemokraterna. Det är inte bara ett främlingsfientligt och nationalistiskt parti: det är också ett enfrågeparti som nu har gjort klart att de kommer att rösta emot alla regeringsalternativ som inte kraftigt minskar invandringen och dansar efter deras pipa. Samtidigt är det ett parti som inte har några som helst lösningar på hur de integrationsproblem som finns ska mötas: deras politik handlar inte om bättre fungerande integration. Deras politik handlar om minskad invandring. En röst på Sverigedemokraterna är en röst mot handlingskraftiga regeringar och fortsatt parlamentariskt kaos.

Den andra faktorn handlar om den fastlåsta blockpolitiken. Så länge Sverigedemokraterna har en vågmästarposition och de övriga partierna håller fast vid blockpolitiken kommer det bli mycket svårt att bilda handlingskraftiga regeringar. De eventuella regelförändringar som nu diskuteras för att det ska bli lättare för minoritetsregeringar att få igenom sin budget kan mycket väl vara bra förslag och de är absolut värda att diskutera, men så länge vare sig allianspartierna eller de rödgröna partierna kan förväntas få egen majoritet innebär den fastlåsta blockpolitiken att det blir svårare att bilda handlingskraftiga regeringar. Det finns därför skäl för alla partier att fundera över riskerna med en fastlåst blockpolitik – och att bedriva valkampanjen på ett sätt som inte ytterligare underminerar möjligheterna att efter det extra valet träffa överenskommelser över blockgränsen.

Under de senaste veckornas debatt och mediernas politiska bevakning har mycket handlat om det politiska spelet och om vinnare och förlorare. Det är inte oviktigt, men ytterst handlar politik om hur de problem och utmaningar som Sverige står inför, nu och i framtiden, ska mötas. Det gäller att inte tappa bort detta och att fokusera på det som är de verkliga utmaningarna.

Posted in Svensk politik | Taggad: , , , , | Leave a Comment »

Nytt bokkapitel om mediernas valbevakning

Posted by jesperstromback på november 30, 2014

För några dagar sedan släpptes den nya boken Comparing Political Communication Across Time and Space. New Studies in an Emerging Field, redigerad av Maria José Canel och Katrin Voltmer (Palgrave Macmillan). Boken innehåller 14 kapitel som med olika fokus jämför den politiska kommunikationen antingen mellan länder eller över tid. För egen del medverkar jag och Lars Nord med ett kapitel som undersöker valbevakningen i svenska TV-nyheter mellan 1998 och 2010. Särskilt fokus riktas mot förekomsten av tolkande journalistik och gestaltandet av politik som spel, sak och skandaler. Teoretiskt utgår vi i första hand från teorier om journalistikens kommersialisering.

Titeln på kapitlet är It Didn´t Happen Here: Commercialization and Political News Coverage in Swedish Television 1998-2010. Titeln speglar att vi inte finner någon konsekvent trend i riktning mot ökad kommersialisering, så som kommersialiserad journalistik är definierat i den här studien. Det mest tydliga resultatet är att gestaltandet av politik som sakfrågor sjönk mellan valen 2002 och 2010, men när det gäller andra indikatorer visar resultaten en variation som inte direkt kan hänföras till mediernas kommersialisering.

Det betyder inte att det inte förekommer någon kommersialisering av den svenska tv-journalistiken. Den tolkning vi gör är istället att de faktorer som förklarar på vilka sätt svenska tv-nyheter bevakar valrörelser är mer komplexa än vad teorier kring journalistikens kommersialisering ofta gör gällande. Kommersialisering må vara en, men det är inte den enda, faktor som förklarar hur svenska tv-nyheter bevakar valrörelser.

Idag har jag uppdaterat listan med mina publikationer med det nya kapitlet.

Posted in Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Taggad: , , , , , | Leave a Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 270 andra följare