Med undantag för SCB:s stora opinionsmätning har de flesta nyheter under den senaste månaden varit negativa för Mona Sahlin och de rödgröna partierna. Nu senast visade en Synovate-undersökning för DN att Fredrik Reinfeldts övertag över Mona Sahlin i vad som kallas ”statsministermatchen” ökar till 5-0. Enligt opinionsundersökningen anser – med betydande marginaler – fler att Fredrik Reinfeldt är bäst på att företräda Sverige utomlands, att leda Sverige i händelse av en allvarlig kris, att leda regeringens arbete, att skapa en majoritet för sin politik i riksdagen, och att ingjuta hopp om en bättre framtid för oss som bor i Sverige.
För Mona Sahlin och de rödgröna innebär undersökningen två dåliga nyheter. Den första är att Fredrik Reinfeldt får starkare stöd än Mona Sahlin. Det är i sig illa nog, även om man bör notera att ingen av frågorna handlar om vem eller vilka som har den bästa politiken. Med tanke på att väljarundersökningar gång på gång har visat att människor i första hand röstar på partierna – inte partiledarna – utifrån deras bild av partiernas politik är det viktigt. Det går att nå valframgång utan en populär partiledare. Det starkaste orsakssambandet går inte från populära partiledare till populära partier. Det starkaste orsakssambandet går från populära partier till populära partiledare. Samtidigt är den övergripande bilden av den senaste månadens opinionsmätningar att stödet för både socialdemokraterna och de rödgröna som helhet sviktar, medan det ökar för moderaterna och därmed också alliansen som helhet.
Den andra dåliga nyheten är att den senaste opinionsundersökningen innebär just ännu en dålig nyhet för Mona Sahlin, socialdemokraterna och de rödgröna. Det har nu nått en punkt där en dominerande berättelse håller på att växa fram, vars kärna är att i första hand Mona Sahlin och socialdemokraterna är förlorare – och därmed indirekt också de rödgröna – medan i första hand Fredrik Reinfeldt och moderaterna är vinnare – och därmed även den borgerliga alliansen.
När den här typen av dominerande berättelser har etablerats är det mycket svårt att vända på trenden. Det krävs i regel att något dramatiskt sker, antingen i omvärldsutvecklingen (exempelvis den grekiska ekonomiska krisen) eller i politiken. Det gör situationen mycket svår för socialdemokraterna. Varje ny dålig nyhet stärker den för dem negativa dominerande berättelsen, medan det krävs mer än någon enstaka positiv nyhet för att försvaga den berättelsen.
På något sätt måste socialdemokraterna därför försöka få till stånd en nystart som förändrar både opinions- och mediedynamiken. Den bästa perioden för att göra det är sommaren, när det politiska tempot i övrigt är lägre. Om inget sker under sommaren som förändrar opinions- och mediedynamiken är det mycket svårt att se hur socialdemokraterna och Mona Sahlin ska kunna undvika en valförlust.
Jesper Strömbäck 